Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antium - Antivari el. Bar - Antivivisektion - Antocyan - Antofagasta (provins) - Antofagasta (stad) - Antofalla - Antofyllit - Antoine, André - Antokolskij, Markov Matvejevitj - Antokyan - Antologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1113
Äntium—Antologi
1114
A’ntium, forntida stad i Latium på en
udde i Medelhavet, omkr. 55 km från Rom.
Var volskernas huvudstad men kom tidigt
under romerskt välde, avföll flera gånger men
blev ånyo underkuvat, sist 338 f. Kr., då
romarna borttogo alla dess krigsskepp och
förstörde dess hamn. Senare höjde sig likväl A.
Nero byggde där en ny hamn och tillika en
präktig villa. Under romerska kejsartiden
och även under republikens sista tid var A. en
omtyckt sommarvistelseort. Man har där
funnit åtskilliga antika konstverk, t. ex. »Apollo
di Belvedere» (nu i Vatikanen) och den
»Bor-ghesiske fäktaren» (nu i Paris) samt den s. k.
»Flickan från A.» (nu i Museo nazionale i Rom).
Under medeltiden gick A. starkt tillbaka. På
det forna A:s plats ligger nu badorten Anzio.
Anti’vari el. Bar, stad i Jugoslavien, 5 km
från Adriatiska havet; omkr. 2,400 inv. Är
sedan 1909 frihamn. Säte för en
romerskkatolsk ärkebiskop. — A. erövrades från
Turkiet av montenegrinerna 1878, tillföll vid
Ber-linkongressen s. å. Montenegro och var detta
rikes enda hamnstad. Under världskriget togs
A. 1916 av österrikarna och 1918 av
italienarna. Införlivades med Jugoslavien 1919.
Antivivisektiön, se Vivisektion.
Antocyän är den gemensamma beteckningen
för blå, violetta och röda växtfärgämnen.
Deras konstitution var obekant ända till 1913,
då det lyckades den tyske kemisten och
nobelpristagaren R. Willstätter att isolera och
bestämma blåklintens färgämne. Antocyaner
förekomma företrädesvis i växternas blommor,
men även frukterna och någon gång bladen
kunna innehålla dessa färgämnen. De kunna
utlösas av vatten och vattenhaltig alkohol,
bäst dock med metylalkoholisk saltsyra. I
sur lösning äro de röda, i neutral lösning
violetta, i alkalisk lösning blå, och den stora
variationen i växternas färg betingas delvis
av detta förhållande men delvis även av
förekomsten av flera antocyaner i samma blomma
samt närvaron av gula färgämnen. Alla
antocyaner äro glukosider (se d. o.) och
kunna uppdelas i en sockerart samt det
egentliga färgämnet, antocyanidin.
En egendomlighet hos antocyanerna är
deras benägenhet att övergå i annan form
(isomeriseras), vilken i detta fall är färglös.
Denna erfarenhet gör var och en, som
försöker pressa t. ex. blåklockan, vilken då
avfärgas. Genom tillsats av koksalt kan denna
omvandling emellertid förhindras.
Antocyanerna äro ljus- men ej tvättäkta. A. Btn.
Antofaga’sta, provins i n. Chile, kring
vändkretsen. 120,192 kvkm, 172,330 inv. (1920).
Längs nordöstra gränsen gå Anderna med
många vulkaniska toppar: Llullaillaco 6,620
m, Socompa 5,980 m, Licancaür 5,960 m.
Största delen av A. upptages av Atacamaöknen.
Landet är vattenfattigt och torrt men rikt
på mineraler. Silver, koppar, bly, guld,
salpeter, borax exporteras. Huvudstad är
Anto-fagasta. Järnvägar finnas från huvudstaden
och hamnen Mejillones till Bolivia, från
hamnstäderna Taltal och Tocopilla till
salpeterlagren i det inre. — A. tillhörde förr Bolivia,
som genom fördrag av 1886 och 1874 gav
Chile rätt att bearbeta salpeterlagren. 1879
återtog Bolivia detta medgivande. Chilenerna
ockuperade då området, och ett krig utbröt,
som avslutades 1884 med att A. förblev i
Chiles besittning.
Antofaga’sta, huvudstad i prov. Antofagasta,
Chile, vid kusten. 51,530 inv. (1920). Är en av
Chiles största exporthamnar för salpeter, över
A. går en stor del av Bolivias utrikeshandel.
Antofalla, vulkan i n. v. Argentina,
territoriet Los Andes. 6,100 m ö. h.
Antofyllit, ett amfibolmineral (se d. o.).
Antoine [ätwa’n], André, fransk
skådespelare o. teaterledare (f. 1858). Var urspr.
gasverkstjänsteman men hade gjort sig känd
som en förträfflig amatörskådespelare och
grundade 1887 en försöksteater, Théatre libre.
Genom sin goda skådespelartalang och
skickliga och djärva ledning vann han flera
uppseendeväckande framgångar, i synnerhet med
mycket realistiska eller naturalistiska arbeten
av unga förf., för vilka övriga teatrar voro
stängda. Han uppförde även arbeten av
Ib-sen, Tolstoj och Hauptmann. A:s verksamhet
blev av grundläggande betydelse för den
moderna franska teatern, och det av honom
sålunda givna uppslaget efterföljdes på flera
håll, bl. a. i Tyskland genom Freie Bühnen
(se d. o.). 1894 upphörde han med Théätre
libre men öppnade 1897 Théatre Antoine. A.
kallades 1906 till ledare av den
statsunderstödda Odéonteatern, och hans egen scen
övertogs av annan person. I följd av ekonomiska
förhållanden vid Odéon avgick han 1914. Har
utg. »Mes souvernirs sur le Théåtre-libre»
(1921).
Antoko’lskij [anta-], Markov
Matveje-vitj, rysk bildhuggare (1843—1902). Hans
ka-raktärsbilder ur ryska historien, antiken m.m.,
ss. »Ivan den förskräcklige», »Peter den store»,
»Den dömde», »Sokrates», utmärka sig genom
djärvhet, ofta vårldsamhet i uppfinning och
iakttagelse jämte skarp blick för det personliga.
Antokyän, se Antocyän.
Antologi, samling av valda (smärre)
skaldestycken. Ryktbarast av dylika samlingar äro
en grekisk och en latinsk. Den förra
sammanfattades under 900-talet av Konstantinos
Kefalas i Konstantinopel och innehåller
dikter av mer än 300 skalder. Denna har blivit
utgiven bl. a. av Fr. Jacobs (1813—17),
Düb-ner (i Dilots »Bibliotheca» 1864—1872; ett
tredje bd av E. Cougny 1890), Stadtmüller (i
Teubner-serien, 1894 ff.). Den latinska
antologien härrör från nyare tider. Jos. Scaliger
lade grunden till den 1573, och 1759—73
sammanförde P. Burmann sin »Anthologia
veterum latina rum epigrammatum et poematum».
En ny och strängt kritisk »Anthologia latina»
(2 bd, 1894—97) har utgivits av A. Riese och
F. Bücheler. Bland övriga litteraturer
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
