Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antonello da Messina - Antoninus, Marcus Aurelius - Antoninus Pius - Antoninus’ vall, Graham’s dyke - Antonius - Antonius, Marcus - Antonius den helige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1117
Antoninus—Antonius den helige
1118
Hans stil är efter denna resa märkbart
påverkad av det venezianska måleriet. Ä andra
sidan finner man hos Alvise Vivarini och hans
skola (jfr Veneziansk konst) en
fullständig stilförändring i anslutning till A:s
målningssätt. — A:s konst bär prägeln av en
intellektuell, kraftfull personlighet. Hans färg
är djup och genomskinlig med egenartade
ljusverkningar; hans teckning är intensiv och
uttrycksfull men på samma gång strängt
harmoniskt genomförd. H. W-n.
Antoninus, M a r c u s A u r e 1 i u s, romersk
kejsare. Se Marcus Aurelius.
Antoninus Pius (den fromme), rom. kejsare
(86—161). A. härstammade från en förnäm
släkt i s. Gallien. Han erhöll konsulatet år
120, var sedan överdomare i en av de 4
kretsar, i vilka
Hadri-anus indelat Italien,
och blev därefter
ståthållare i Asien.
I dessa befattningar
ådagalade han lika
stor duglighet som
hovsamhet och
rättrådighet. A.
upptogs år 138 av
Hadri-anus i sons ställe
och besteg s. å. den
genom kejsarens
frånfälle ledigvordna
tronen. Under hans
milda och
fredsäls
kande styrelse (138—161) uppblomstrade
rikets välstånd i hög grad. Mycket sparsam i
sin hovhållning, använde han statsinkomsterna
till sina undersåtars bästa. Provinsernas
skatter lindrades, lagarna förbättrades,
frikostiga statsunderstöd beviljades nödlidande
kommuner och provinser, huvudstaden
pryddes med präktiga byggnader, vetenskap och
konst omhuldades, de kristna rönte mild’ et.
Han blev ock allmänt älskad av sina
undersåtar. A. efterträddes av sin måg och
adoptivson, Marcus Aurelius.
Antoninus’ vall, vanl. kallad G r a h a m’s
d y k e, gränsvall mot Skottland, mellan
Forthviken och Clyde. Uppfördes under
Antoninus Pius’ regering.
Antonius, släktnamn för flera frejdade
romare av plebejisk börd. Följande voro de
märkligaste.
Antonius, Marcus, rom. triumvir (83—30
f. Kr.), sonson till talaren Marcus A., som
är en huvudperson i Ciceros »De oratore»,
och brorson till Ciceros ämbetsbroder i
konsulatet 63 f. Kr., Cajus A. Var mot slutet
av Caesars livstid dennes förtrognaste vän. År
44 var han konsul tillsammans med Caesar.
Efter mordet på denne s. å. fruktade A. i
början samma öde men vann snart genom sitt
beslutsamma uppträdande övertag över de
hand-fallna republikanerna. Vid Caesars
likbegäng-else höll han ett liktal över denne, vilket
upptände folkets hat mot mördarna, och då han till
sist förevisade en vaxbild av den mördades
blodiga kropp, blev stämningen mot de
förnämsta av dessa, Brutus och Cassius, så våldsam,
att de måste fly från Rom. A. fick nu
övermakten i Italien. Emellertid hade en
medtävlare framträtt, den nittonårige Octavianus
(se A u g u s t u s), Caesars arvinge. Medan
A. i norra Italien stred mot Caesarmördarnas
där stående härsmakt, angreps han av
Octa-vianus, som lyckats få senat och konsuler i
Rom på sin sida, och blev slagen. Snart
närmade sig dock de båda medtävlarna varandra
och ingingo jämte en tredje högt uppsatt
romare, Lepidus, hösten 43 ett förmag ( et
s. k. andra triumviratet), enligt vilket de
skulle gemensamt regera staten i 5 år. Genom
grymma avrättningar (proskriptioner)
undanröjde de förbundna nu sina motståndare.
300 senatorer (bland dem Cicero, som genom
sina »filippiska tal» förgäves sökte störta A.)
och 2,000 riddare dödades, och deras ägodelar
togos av triumvirerna. Därefter bröto
Octavianus och Antonius upp mot Brutus och
Cassius, vilka med en betydande här stodo i
Makedonien, och slogo dem i grund vid
Fi-lippi (42). Segrarna delade nu rikets
provinser, varvid A. fick orieuten på sin lott.
Under sin vistelse därstädes fångades han i den
sköna egyptiska drottningen Kleopatras garn,
följde henne till Egypten och förspillde där
en lång tid i overksam dvala och
utsvävningar. År 40 förnyades i Brundisium
förbundet, varvid A. förmälde sig med Octavianus’
syster Octavia. Emellertid väckte A:s
slaviska kärlek till Kleopatra, för vars skull han
försköt sin gemål, allmän harm i Rom. År
32 kom det till en öppen brytning mellan de
båda maktägarna; senaten förklarade
Kleopatra krig o h frånkände A. hans värd ghet.
Det avgörande slaget utkämpades vid Aktion
september 31. A. var jämnstark med
Octavianus till lands och överlägsen till sjöss,
men kort efter slagets början flydde
Kleopatra med den egyptiska flottan, och den
förblindade A. följde henne. Därmed var slaget
förlorat. Octavianus förföljde honom till
Egypten. Efter en olycklig drabbning,
varvid Kleopatra åter visade sig förrädisk,
störtade sig A. på sitt svärd och dog sedan i
Kleopatras famn.
Antonius den helige, det kristna
munkväsendets förelöpare (omkr. 250—356). F. i
Koma (övre Egypten) av kristna föräldrar.
Vid 20 års ålder åhörde han en predikan om
den rike ynglingen. Han fördelade då sin
ärvda förmögenhet bland fattiga grannar och
tog sin uppehållsort i en gravkammare för att
tillbringa sitt liv som anakoret. Men
frestelserna följde honom under formen av hemska
skräcksyner och förföriska kvinnoskepnader.
Då drog han långt ut i öknen och levde i tjugu
år innesluten i en grotta. Då A. trädde ut ur
sitt frivilliga fängelse, ärades han som en
patriark. Skaror av eremiter strömmade ut
i Egyptens öknar och bildade stora
eremit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
