Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antranilsyra - Antrarobin - Antrasol - Antrea - Antrim - Antropofag - Antropofobi - Antropogenes - Antropogeografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121
Antrarobin—Antropogeografi
1122
framställes i tekniken i stor skala som
råmaterial för indigo (se d. o.). Upphettas
naftalin med 15 d. konc. svavelsyra till 200—250°
C vid närvaro av kvicksilversulfat, så erhålles
genom sönderdelning av först bildad
sulfon-CO
syra ftalsyreanhydrid, CeH4<^>0. Denna
CO
ger med ammoniak ftalimid, CeH4<pQ>NH.
och vid dennas oxidation med klorkalk el.
hypoklorit bildas under omlagring
antranil-syra enl. formeln:
C«H4 <22 > NH+NaO Cl+ 3 Na OH =
— Cdh <^2/.^ +Na2COs + NaCl + H2O,
COONa
d. v. s. ftalimid, natriumhypoklorit och
na-triumhydrat giva antranilsyrans natriumsalt,
natriumkarbonat, natriumklorid och vatten.
Smpt 145° C; användes vid framställning av
vissa färgämnen och läkemedel. E—t N—n.
Antrarobin, ett gulbrunt pulver, nyttjas
liksom krysarobin vid vissa kroniska
hudsjukdomar, såsom psoriasis, trikofyti,
pityria-sis, men verkar mildare än detta.
Antrasol [sä’1], »renad tjära», en klar, gul,
oljeartad, tjärluktande vätska, bestående av
en del mindre flyktiga produkter ur
stenkols-och entjära. Nyttjas utvärtes vid vissa
kroniska hudsjukdomar.
A’ntrea. 1) Se Sankt A n d r e a e. —
2) Järnvägsknutpunkt vid Karelska banan i
ö. Finland n. om Viborg, Viborgs län.
Antrim [ä’ntrim], grevskap i Ulster, n. ö.
Irland, vid Nordkanalen: 3,084 kvkm, 193,864
inv. (1911): Belfast inberäknat, 580,811 inv.
Ung. 3/4 av befolkningen äro protestanter. A.
är en basaltplatå, högst i ö., där Trostan når
554 m. Vid n. kusten den märkliga Giant’s
causeway (»Jättedammen») av basaltpelare. I
s. v. gränsar A. till Irlands största sjö, Lough
Neagh. Vid v. gränsen går floden Bann i en
fruktbar dalgång. A. är medelpunkt för
Irlands linneindustri. Även bomulls- och
yllefabrikation. Bergsalt, järnmalm, kalksten och
kol brytas. Laxfiske. Huvudstad är Belfast.
Antropofäg, människoätare, kannibal.
Antropofobi, människoskygghet.
Antropogenès, människovardande. uttryck
skapat av Haeckel; frågan om primaternas
(apornas och halvapornas) härstamning och
indelning, människans ställning bland dem,
sättet för, orsaken till samt plats och tid för
människans uppkomst.
Antropogeografi, »människans geografi»,
»kulturgeografi», den gren av geografien,
som behandlar människan och hennes verk
som en del av jordytan i deras beroende
av den geografiska miljön och som
geografiska faktorer. Den behandlar, såsom b
e-folknings- och
bebyggelsegeo-g r a f i, människans utbredning på jordytan
(bebodda och obebodda områden, folkmängd,
folktäthet, boplatser, städer etc.) som en
integrerande del av det geografiska
landska
pet; vidare människans utnyttjande, beroeftde
och omvandling av jordens naturtillgångar
och av den geografiska miljön i och för sitt
uppehälle (ekonomisk geografi) samt
slutligen människans stats- och
samhällsbildningar i deras beroende av
naturförhållandena och deras betydelse för övriga
geografiska företeelser (politisk geografi).
Även om man ej fattar antropogeografien
i vidare bemärkelse och exempelvis icke, som
en del geografer göra, anser språkens och
religionernas utbredning på jordytan som ett
geografiskt forskningsobjekt, emedan de i
regel ej utgöra en del av jordytan i geografisk
mening (se Geografi), utgöra dock
rasförhållanden, religiösa, språk- och
kulturförhållanden delvis så framträdande moment i den
geografiska miljön och äro själva både i fråga
om bebyggelse, näringsgeografisk karaktär
och staternas avgränsning av sådan betydelse,
att de också äro föremål för
antropogeogra-fisk behandling. Dessa grenar kunna
emellertid inramas i förut angivna
underdiscipliner. Liksom i fråga om geografiens omfång
härska också rörande antropogeografiens
innebörd olika meningar, dess mer förklarligt,
som a. är den av geografiens deldiscipliner,
vilken senast fått sin vetenskapliga
utbygg-ning. Namnet möter först hos Fr. Ratzel i
hans »Anthropogeographie: I. Grundzüge der
Anwendung der Geographie auf die
Ge-schichte; II. Die geographische Verbreitung
der Menschen» (2 bd, 1882—91). Som av
undertitlarna på arbetets två delar framgår, har
Ratzel i första delen sökt följa de
geografiska lagarna i människans historia. Enligt
många geografers uppfattning har emellertid
Ratzel här gått utanför geografiens gränser
och till väsentlig del behandlat ett ämne, som
ligger inom historiens ämnessfär. Däremot
hör människans utbredning över jordytan,
som utgör ämnet för andra delen av
»Anthropogeographie», otvivelaktigt till människans
geografi. Av ännu större betydelse för
antropogeografien än människans egen utbredning
över jordytan äro emellertid människans verk,
resultaten av hennes arbete som geografisk
faktor (boplatser och städer, åkermarker,
samfärdselleder o. s. v.), i den mån de spela en
roll i den geografiska miljön, betingas av den
och sätta sitt märke på den.
Litt.: Förutom Ratzels grundläggande
arbete bör här nämnas J. Brunhes,
»Géogra-phie humaine» (2:a uppl. 1912) såsom det f. n.
modernaste, mest omfattande arbetet i allmän
antropogeografi. Inom den speciella
antropogeografiens område arbetas f. n. ivrigt.
Särskilt böra framhållas monografierna av den
franske geografen Vidal de la Blache och
hans skola. — Rörande antropogeografiens
omfång och metodik föreligger en stor
litteratur. Jfr Otto Schlüter, »Die Ziele der
Geographie des Menschen» (1906) och »Die
Stell-ung der Geographie des Menschen in der
erdkundlichen Wissenschaft» (1919) samt A.
I. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
