Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antropogeografi - Antropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123
Antropologi
1124
Hettner, »Die Geographie der Menschen»
(Geographische Zeitschrift 1907). H. N—-n.
Antropologi — förr också kallad fysisk
antropologi — människans naturhistoria. Taget
efter bokstaven skulle denna forskningsgren
omfatta all vetenskap om människan, såväl
humanistisk som naturvetenskaplig. Dess
innehåll avgränsas emellertid som vid alla
andra vetenskaper av den historiska
utvecklingen. Som självständig vetenskap rätt ny,
har den ännu svävande gränser; skilda
forskare draga dem på något olika sätt. Strängt
taget utgör den en vidgning och utveckling
av människans anatomi på jämförande
anatomisk grundval. Men då vanlig
människoana-tomi endast sysslar med människan i
allmänhet, tränger antropologien långt djupare,
frågar efter människans ursprung och fäster
särskilt blicken vid alla skiftningar och
olikheter inom människosläktet.
Antropologiens huvudområde har därför
varit rasforskningen, uppdelning av
mänskligheten i raser och klarläggandet av deras
egenskaper och olikheter. På grund av historiska
förhållanden och yttre omständigheter har
detta arbete mest varit anatomiskt. Men det
är ett av antropologiens viktigaste önskemål
att för lösande av dessa frågor också taga
fysiologien i sin tjänst. Rasskillnaderna äro
också själsliga. Därför är det svårt att här
avgränsa antropologien mot psykologien och
etnologien. Också frågan om rasernas olika
förhållande till sjukdomar sysselsätter
antropologien. Vissa forskare vidga begreppet
a. och låta det också omfatta språkliga
och kulturella skillnader mellan
människogrupperna. Så gör t. ex. engelsk och
amerikansk vetenskap. Dessa områden bör man
emellertid hellre räkna till språkforskning,
etnologi och kulturhistoria.
Utom med rasskillnader sysslar
antropologien också med skillnaden mellan man och
kvinna och mellan olika åldrar. Ett viktigt
forskningsområde är spörsmålet om
människans härstamning, hennes
ställning inom levande naturen. Fornforskningen
har bragt så många och viktiga urgamla
män-niskokvarlevor i dagen, att studiet av dessa
blivit ett särskilt område: f o r n h i s t o r i
s-ka antropologien. Studiet av de
antropologiska skillnader, som göra sig gällande
mellan olika samhällsklasser eller
yrkesgrupper, och av rasskillnadernas innebörd för
samhällslivet har på sista tiden också skilt sig
ut som ett särskilt område,
socialantropologien. I fråga om den av Lombroso
grundade kriminalantropologien,
som mer än andra gjort sig självständig, se
d. o. Antropologien vilar främst på
jämför-rande anatomi och kräver naturligen
grundliga insikter i människoanatomien. Sak
samma, då det gäller dess fysiologiska del. Yttre
omständigheter ha gjort, att man kanske väl
mycket sysslat med benstommen,
enkannerligen huvudskålen; i alla händelser äro
djup
gående kunskaper i benlära (osteologi)
nödvändiga för antropologien. Den har utbildat
egna metoder och arbetar mycket med
mätningar. I många fall sysslar den ej så mycket
med mått som med måttförhållanden (index).
Senare tiders uppsving inom statistiken har
inverkat rätt mycket på antropologien. Än
starkare har inflytandet varit från
experimentell ärftlighetslära, som brutit upp
hävdvunna synpunkter och i mycket verkat
upplösande på antropologien men också tycks
lova den rik framtid. Vetenskaper, som
antropologien också drar nytta av, äro: etnologi,
etnografi, geografi, särskilt antropogeografi,
paleontologi, fornforskning. Väg har brutits
för antropologien av många tidigare forskare.
Linnés uppfattning av människans ställning i
naturen var ett viktigt steg framåt.
Blumen-bachs uppdelning av människan i fem raser
var för sin tid ett allvarligt framsteg.
Cam-pers mätning av ansiktsvinkeln var ett
utmärkt metodologiskt uppslag.
Utvecklingslärans uppkomst var även av största betydelse
för antropologien.
Uppslaget till a. som självständig
vetenskap med särskilda metoder gavs av Anders
Retzius; med honom börjar nyare tiders
rasforskning. Grundaren av a. som avskild
vetenskap är dock franske anatomen Paul Broga
(1824—80). Han bygger på Retzius men
vidgar och fastställer metoderna och
instrumenten, avgränsar vetenskapen mot olika håll och
nedlägger ofantligt teoretiskt och praktiskt
arbete på att göra den till en särskild
forskningsgren. Frankrike var därför länge
antropologiens härd; intresset därför spred sig
snart till andra romanska länder. Italien har
visat sig synnerligen livaktigt. I Europas
germanska länder har antropologien haft
svårare att tränga in, till stor del genom
universitetens ovilja att uppta den som självständig
vetenskap. Frankrike har flera fasta
antropologiska lärostolar, Paris ett särskilt
populärt institut, École d’anthropologie, Italien
många fasta lärostolar, Tyskland endast ett
par, Skandinavien inga. Viktiga
antropologiska tidskrifter äro: »Bulletins et mémoires
de la société d’anthropologie de Paris» sedan
1859, »L’anthropologie» sedan 1889, »Journal
of the Royal anthropological institute» sedan
1872, »Archiv für Anthropologie» sedan 1866,
»Zeitschrift für Ethnologie» sedan 1869,
»Kor-respondenzblatt der deutschen
anthropologi-schen Gesellschaft» sedan 1870, »Archivio per
Tantropologia e la etnologia» sedan 1870,
»Atti della societä romana antropologia»
seden 1894 m. fl. Svenska sällskapet för
antropologi och geografi utger sedan 1881
tidskriften Ymer (under andra namn sedan 1873). I
Köpenhamn finnes en antropologisk
kommitté, som tid efter annan utger »Meddelelser
fra den Antropologiske komité». — Litt.:
To-pinard, »Elements d’anthropologie générale»
(1885); Deniker, »Les races et peuples de la
terre» (1900; också på eng.); Sergi, »Specie e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
