Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Apollon - Apollonios (bildhuggare) - Apollonios (matematiker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Apollonios
1158
Apollon. Staty från en gavelgrupp å Zeustemplet
i Olympia. 400-talet f. Kr.
egentligen icke var en grekisk utan en
asiatisk gud eller att han åtminstone likställts
med en sådan. Hans dyrkan skulle då över
Delos ha förts till Grekland.
A:s religiösa betydelse var utomordentligt
mångfaldig. Han var 1) hjordarnas och
betesmarkernas gud. 2) Den manliga ungdomens
förebild och hägnare. 3) Dödsguden,
»fjärr-skjutaren», som »med sina milda pilar»
sänder en snabb och oväntad död. Bågen var
överhuvud hans älsklingsvapen. 4) En
av-värjare av allt ont. 5) Tonkonstens och
sångens gud. Han avbildas mycket ofta med
lyran i handen. A. spelade i spetsen för
sånggudinnorna och muserna (A. musage’tes) vid
gudarnas samkväm i Olympen. Därför intog
ock musiken ett viktigt rum vid
människornas fester och tävlingar till hans ära. 6)
Siarkonstens gud. 7) Försoningens gud. A.
renade dem, som ådragit sig blodskuld (jfr
O res tes); till hans altare togo
skyddsökande sin tillflykt. 8) Ljusgud. En sådan
blev dock A. troligen först i senare tid. Bland
djur, som voro helgade åt A., märkes vargen;
bland växterna var framför allt lagern hans.
— I Rom, där A. likställdes med solguden,
synes hans dyrkan ha införts på 400-talet
f. Kr. av de i Italien boende grekerna.
Apollon framställes även i den äldre
grekiska konsten som en naken, skägglös
yngling med långa lockar, ehuru de flesta av de
nakna ynglingafigurerna från denna tid (de
s. k. Apo’llines, t. ex. A. från Tenea) icke
föreställa A. Attributet (en omfalos, en kä-
gelformig sten, som förmodligen en gång
varit självständigt kultföremål) gör
tydningen säker för en liknande, något
senare och friare typ. Praxiteles har i hög
grad förmänskligat guden i A. s a u r o k t
o’-n o s (ödledödaren), en vek, gosseliknande
yngling, som stödd mot en trädstam med en
dolk måttar efter en ödla. Den ideala
A.-typen med det öppna och stolta ansiktet,
omsvallat av lockar och tecknat av
inspiration, har i den berömdaste av alla A.-statyer,
A. di B e 1 v e d e’r e (i Vatikanen), en kopia
efter ett original från 300-talet f. Kr., fått
ett visst teatraliskt drag. Med svävande,
överjordisk gång skrider guden fram, i den
vänstra handen har han hållit bågen. Som
diktens och musikens gud framställes han
framskridande i fotsid, svallande dräkt,
lager-kransad och spelande på lyra (A.
kitharo-d o’s). Ek H—n; M. Pn N-n.
Apollönios, grekisk bildhuggare under 1 :a
årh. f. Kr., mästare för den berömda »Torso
di Belvedere» i Vatikanen.
Apollonios, grek, matematiker från Perga
i Pamfylien (under senare hälften av 200-talet
f. Kr.). Han synes ha utvecklat en
betydande produktivitet som matematisk
skriftställare och hedrades under forntiden med
namnet »den store matematikern». Av hans
arbeten har endast det berömda verket »Om
koniska sektioner» bevarats till vår tid. A.
kan betraktas som en föregångare till
Car-tesius, uppfinnaren av den analytiska
geometrien, samt är även att anse såsom grund-
»Apollo di Belvedere». Kopia efter en grekisk
marmorstaty fr&n 300-talet f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
