Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arabien - Kuster och höjdförhållanden - Wadier - Geologi - Klimat - Växtvärld - Djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1199
Arabien (Wadier—Djurvärld)
1200
Centralarabien och till stor del täckes av djup
sand, på sina ställen upptornad i höga bankar
eller dyner av 10—20 m höjd. Även Nefud
är täckt av parallella bälten med grov sand.
Under en kort tid av året spirar en mager
växtlighet. I centrum av A. finnas tre
större odlingsbara områden: berglandet Djebel
Schammar, slättplatån Kasim och högplatån
Nedjd. Djebel Schammar utbreder sig s. om
Nefud. Dess oaser bevattnas från de båda
kedjorna Djebel Adja och Djebel Selma. Det
når 1,800 m och utgör n. randen av Kasims
platå. Denna har för sin bördighet att tacka
ständiga vattenådror under jordytan och wadi
Rummas tillfälliga flöden. Kasim sträcker
sig till Nedjd, vilket även omfattar en rad
oaser på eller vid foten av Djebel Tuweiks
platå. Här och var är oaskedjan avbruten av
stäpper och i s. och s. ö. övergående i
ofruktbart land. V. om Nedjd utbreda sig
vidsträckta stäppområden, ett tillhåll för
kamelupp-födande nomader.
Wadier. A. har inga ständigt vattenförande
floder, som nå havet, men en mängd wadier,
flodbäddar, som endast efter regnfall föra
vatten. Bland bergen i s. v. och s. ö. och i Nedjd
finnas små, ständigt vattenförande floder, men
de nå aldrig havet. A:s längsta wadi är wadi
Rumma (Ermek), som uppstår omkr. 150 km
n. om Medina och i n. ö. riktning går genom
Kasim till Schatt el-Arab. Nedjds viktigaste
wadi är Sirra, som mottager wadi Hanifa. I
s. v. Nedjd bildar wadi Dawasir sannolikt en
fortsättning på wadi Bischa, som till en del
tillhör Asir. Wadi Dawasir går i s. ö. riktning
mot Ruba el-Chali. Wadi Halfein är Omans
bredaste dalgång. Wadi Hadramaut går i en
båge åt s. ö. ned till Arabiska viken. Dess
vatten användes i så hög grad till
konstbevattning, att floden i sitt nedre lopp ständigt
är torr. Till Röda havet gå många wadier
genom Jemen och Asir. I sistnämnda land gå
likväl de största på ö. sidan om vattendelaren.
Den mest betydande wadin i Hidjaz är Hamd,
som uppstår av två källfloder, den ena
avvattnande Chaibars barra. E. L—r.
Geologiska förhållanden. A:s geologiska
byggnad är ännu ej i detalj utforskad, men
efter de nyaste sammanställningarna torde
man böra anse A. såsom ett urgammalt
platåland, som geologiskt närmast hör samman
med n. ö. Afrika. I n. v. delen av den
av-loppslösa ökenplatån finnas kristalliniska
skiffrar och eruptiv av olika ålder, medan
i den ö. och n. delen berggrunden nästan
helt och hållet täckes av kvartära bildningar.
Mot n. och n. ö. begränsas den arabiska
plattan av kedjeberg, tillhörande den iranska
bågen av det stora tertiära (mediterrana
eller alpina) bergskedjesystemet, vilka
veckats in mot densamma. De randområden,
som ha avlopp till havet, bestå väsentligen
av bergsstråk, som äro uppbyggda av yngre
bergarter, huvudsakligen krita och äldre
tertiär, och betingade av brottlinjer och
för
kastningar. A:s kuster ha övervägande
tek-toniskt ursprung. Bildningen av Röda havet
liksom av Adenbukten och kusten mot
Arabiska havet (Indiska oceanen) får
väsentligen tillskrivas brottlinjer och förkastningar
av tertiär ålder, tillhörande den stora
östafrikanska gravsänkezonen (se Afrika, sp.
217), medan den grunda Persiska viken leder
sitt upphov från den tertiära
bergskedje-veckningen. K. A. G.
Klimat. Vår kännedom om A:s klimat är
högst ofullständig och grundar sig nästan
uteslutande på resandes berättelser. Otvivelaktigt
förekomma i A:s öknar värmegrader, som
höra till de högsta på jorden, men
temperaturväxlingarna äro oerhört stora, och
temperaturer under fryspunkten äro ingalunda
sällsynta, åtminstone i landets norra delar.
Nederbörd synes egentligen endast förekomma i
bergstrakterna; t. o. m. Röda havets kust
nedanför bergskedjorna lär nästan fullständigt
sakna nederbörd. N. om Mecka faller den
mesta nederbörden om vintern, söderut
förhärska däremot de tropiska sommarregnen.
Nederbördsrikast äro landets sydligaste delar,
där det under sommaren regnar nästan varje
dag; även där är dock själva kustbältet
neder-bördsfattigt. E. P.
Växtvärld. De torra och regnfattiga
höglandsområden, som uppfylla största delen av
den arabiska halvön, utgöra växtgeografiskt
en direkt fortsättning på det stora afrikanska
ökenbältet. Norra Ä:s öknar ha en ytterst
gles och sparsam vegetation; stäpperna
däremot ha tidtals en så pass riklig växtlighet, att
de nomadiserande arabstammarna där kunna
finna bete åt sina hjordar. De centralarabiska
höglands- och bergsområdena hysa en mängd
fruktbara slätter och dalgångar, som tack vare
förekomsten av mer eller mindre rikliga
vinterregn ha en jämföresevis yppig vegetation
och till stor del äro lagda under odling.
Öknarna i det inre av södra A. äro ytterst torra
och öde och sakna t. o. m., så vitt man vet, till
stor del oaser. Åtminstone i s. v. och ö. äro
bergssluttningarna fruktbara och täckta av en
rik, delvis skogartad växtlighet. Framför allt
Jemen och Hadramaut äro av gammalt väl
uppodlade och kända för sin bördighet. Själva
den låga kustremsan närmast havet är torr
och ökenartad och täckes av en ytterst gles,
xerofil vegetation. Under det att floran i
norra A., i den mån den hittills är känd,
huvudsakligen består av samma element som i
Nordafrikas öknar, finnes i Sydarabien förutom
dessa en hel del abessinska arter samt ett
antal former, som ha sina närmaste släktingar i
tropiska Östafrika. Bland Sydarabiens
karaktärsväxter märkas arter av släktena Acacia.
som delvis äro skogbildande, Commiphora, som
lämna myrrha, och Boswellia, som ge olibanum,
samt katbusken, Catha edulis. K. A.
Djurvärlden sammansättes av former,
tillhörande tvenne faunistiska områden (se
kartan till art. Djurgeografi), i det att s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
