Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarfrågan - Arbetarföreningar - Arbetarförsäkring - Arbetarförsäkringskommittén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1233
Arbetarföreningar—Arbetarförsäkringskommittén
1234
land från 1870-talet med särskild energi
framförts av des. k. katedersocialisterna
(se d. o.), söka utjämna klassmotsättningarna.
Denna riktning har numera vunnit en mycket
allmän anslutning från så kallat borgerligt
håll. Men skiljaktiga meningar härska, t. ex.
om huru långt socialpolitiken skall kunna
sträcka sig utan att skada vissa betingelser
för det ekonomiska välståndet. Å andra sidan
har socialdemokratien, även dess mer ortodoxa
element, allt villigare — om än med avgjorda
förbehåll — lämnat sin medverkan till dessa
socialreformatoriska strävanden. (Se
Socialpolitik.)
Den socialpolitiska riktningen har redan
genomfört eller avser att bringa till stånd
reformer sådana som arbetarskydd (se A r b
e-farskyddslagstiftning), arbetsförmedling och
arbetslöhetsför-säkring (se dessa ord) annan
arbetarförsäkring se d. o.), såsom olycksfalls-,
sjuk-, ålderdoms- och invaliditetsförsäkring;
den ivrar för lösning av arbetarklassens b
o-stadsfråga (se Bostadsfrågan) och
vill fylla även andra hygieniska, kulturella och
etiska uppgifter för arbetarklassens räkning,
än vad som i inskränkt mening avses med
arbetarskydd. Till hjälpmedel i arbetet för dessa
mångskiftande mål har socialpolitiken
upprättat en omfattande och ingående arbets- och
socialstatistik (se dessa ord).
Arbetarfrågan, som under åren 1895—1914
gav anledning till fortsatta utredningar och
åtgärder inom de olika länderna och även
till utvidgad internationell samverkan (se S
o-cialpolitik), trängdes under världskriget
1914—19 i bakgrunden; viktiga lagar och
inrättningar till främjandet av arbetarskydd
m. m. suspenderades eller sattes ur funktion
i de krigförande länderna. Mot krigets slut
och än mera efter vapenstilleståndet i nov.
1918 och fredsslutet i juni 1919 har den åter
trätt i förgrunden och 1919—21 gjort sig
påmind genom revolutionära utbrott i flera
länder, i Ryssland redan 1917, och i andra
genom mer eller mindre vittgående
författningsändringar (se Arbetarråd), förslag till
helt omgestaltande sociala reformer (se I
n-dustriell demokrati och
Socialisering) samt utvidgad
arbetarskyddslag-stiftning. Fredsfördraget i Versailles 28 juni
1919 gjorde till en av uppgifterna för
Nationernas förbund att organisera det
internationella samarbetet i arbetarfrågan. Genom
förhållanden i samband med den ekonomiska
fredskrisen har denna forcerade utveckling
senare avlösts av en i viss mån
tillbakahål-lande tendens, som åsyftar att icke genom för
ivrigt lagstiftande försvåra det ekonomiska
återuppbyggandet. — Litt.: G. Cassel,
»Socialpolitik» (1923) ; G. F. Steffen, »Sociala studier»
(I—VII, 1905—12) ; P. Fahlbeck,
»Arbetarefrågan» (1910); avd. »Samhällsrörelser» i
»Sveriges land och folk» (1915—16); Ad.Weber, »Der
Kampf zwischen Kapital und Arbeit» (1910) ;
H. Herkner, »Die Arbeiterfrage» (2 bd, 7:e
uppl. 1921). E. H. T.; Ax. B.; -1m-
Arbetarföreningar, sammanslutningar
mellan arbetare för att främja eller tillvarataga
gemensamma intressen. Sådana föreningar
uppkommo i större mängd först under
1800-talet. De kunna avse sällskapliga
sammankomster, föredrag, boksamlingar, sjuk- och
begravningshjälp, understödskassor o. dyl.,
kooperation o. s. v. eller ock äga de
karaktären av yrkesföreningar med syfte att
tillkämpa arbetarna förbättrade villkor ifråga
om arbetstid, arbetslön, inflytande i
samhället m. m. (se Fackförening). — De
under förra århundradet uppkomna och allt
mäktigare vordna fackföreningarna ha ställt
arbetarföreningarna av äldre typ i skuggan.
Sådana fortleva dock exempelvis i flera av
Sveriges städer, ehuru med jämförelsevis
begränsad verksamhet, såsom i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Norrköping, Linköping, Gävle,
Visby, Kristinehamn, Nyköping, Strängnäs,
Mariefred m. fl. Den största av dessa är
Stockholms arbetarförening (bildad 1866).
Den vill främja lagbunden samhällsutveckling
och praktiska åtgärder för arbetarklassens
bästa i socialt, ekonomiskt och intellektuellt
hänseende, håller föreläsningskurser och
bildande samkväm, läsrum och bibliotek,
förvaltar en sjuk- och begravningshjälpfond och
en understödsförening, som f. n. utbetalar i
understöd 8,000 kr. årligen i enlighet med
gåvobrev år 1912, o. s. v. Stockholms
arbetarförening har en »10-öres-avdelning», som
under de senaste åren lämnat beklädnad åt
omkr. 1,000 barn. Föreningen äger värdefull
fastighet och betydande donationsmedel. (-1m-)
Arbetarförsäkring, den försäkring, som
avser att mot premier, inbetalda av arbetaren
själv eller av andra (föreningar, arbetsgivare,
stat, kommun), bereda arbetaren ett visst
understöd till tryggande mot de ekonomiska
farorna av mer eller mindre fullständig
oförmåga till arbete eller av arbetslöshet samt i
händelse av hans frånfälle tillförsäkra hans
efterlevande antingen pension eller tillfälligt
understöd. Arbetarförsäkringen innefattar
följande huvudformer: sjuk-, olycksfalls-,
invaliditets- och ålderdomsförsäkring,
arbetslöshetsförsäkring, begravningshjälp och
livförsäkring samt änke- och barnpensionering. Som
arbetarförsäkring i egentlig mening, d. v. s.
försäkringsformer, som taga sikte på de för
kroppsarbetarklassen egendomliga
förhållandena, kunna väl endast vissa av de nämnda
slagen räknas. De övriga utgöra grenar av
den allmänna socialförsäkringen. Se A r b e t
s-löshetsförsäkring, Hjälpkassa.
Invaliditetsförsäkring,
Moder-skapsförsäkring, Olycksfallsförsäkring, Sjukkassa,
Socialförsäkring och Ålderdomsförsäkring.
Arbetarförsäkringskommittén kallas i den
svenska arbetslagstiftningens historia en av
K. m:t 1884 tillsatt s. k. arbetarkommitfé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
