Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsledning, »rationell arbetsledning» - Arbetslön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1261
Arbetslön
1262
uppgifter med fördel för utarbetandet av
lämpliga löneformer och för bestämmande av riktiga
ackordspriser, vilket med det gamla
individuella systemet är svårt, då ingen annan än
arbetaren själv — och numera knappast han
heller — exakt vet, vad han verkligen
kunnat prestera, om han velat fullt utnyttja sin
arbetsförmåga och vetat sig få full betalning
därför.
6. Rörelsestudier. Då arbetaren i regel själv
lärt sig utföra sitt arbete, använder han ofta
i arbetet rörelser och handgrepp, som försena
arbetets färdigställande. Genom studerandet
av dessa rörelser, ofta med tillhjälp av
fotografi och kinematograf, kunna de förenklas
och rättas och arbetsprestationen ökas, utan
att arbetaren därför mera anstränges.
7. Psykotekniska studier. Sedan man
genom exakta studier i fabriken kommit till
insikt om, vilka egenskaper en viss arbetare
verkligen bör äga, har man också bemödat
sig om att söka få den rätte mannen på den
rätta platsen genom att före antagandet
underkasta honom grundliga undersökningar.
Vid dessa undersökningar, för vilka sinnrika
metoder utarbetats, ha den moderna
experimentella psykologiens män ställt sig i
industriens och handelns tjänst. Den nya
vetenskap, som på detta område nu arbetar sig
fram, kallas psykoteknik.
Det torde icke kunna bestridas, att den
rationella arbetsledningen, rätt genomförd,
kraftigt ökar arbetsintensiteten och produktionen.
Fördelarna med systemets införande angivas
av dess utövare sålunda. Större
arbetseffektivi-tet hos den enskilde arbetaren utan större
uppoffring av fysisk eller psykisk energi. Större
behållning av maskiner och övrig utrustning
samt större vinst av materialet. Som resultat
härav lägre kostnader, större vinster, högre
löner, lägre försäljningspris och precisa
leveranstider. Se vidare Organisation. Litt.:
F. W. Taylor, »Rationell arbetsledning.
Taylor-systemet» (sv. övers., 3:e uppl. 1920); O.
Kär-nekull, »Modern arbetsledning» (1921). E. An.
Arbetslön (ty. Arbeitslohn, eng. wages, fr.
salaire), i vidsträckt bemärkelse varje
ersättning för ett utfört arbete — även arvode och
honorar äro att anse som arbetslön —, i inskr.
bem. endast den betalning, som en i en
arbetsgivares tjänst för begränsad tid anställd
person erhåller för ett, vanligen kroppsligt, arbete.
Så länge det industriella arbetet utfördes av
hantverkare med egna verktyg och eget
råmaterial, biträdda av gesäller, som hade utsikt
att i en framtid komma i samma oberoende
ställning, var det egentligen inom jordbruket,
som lönefrågan tilldrog sig uppmärksamhet.
Men den långa utveckling, som slutade med
fabrikssystemets herravälde, har alldeles
förändrat dessa förhållanden, i synnerhet sedan
slutet av 1700-talet. Arbetaren har upphört
att vara ägare av sina produktionsmedel och
följaktligen av sin arbetsprodukt; allt detta
tillhör nu arbetsgivaren, och en av honom
ut
betalad 1 ö n är den enda form, vari
arbetaren kan få del i produkten och följaktligen
ersättning för sitt arbete. Lönefrågan har
därför blivit en av de stora sociala frågorna.
Den nationalekonomiska vetenskapen har
gjort många försök att finna de lagar, som
bestämma arbetslönen, utan att ännu ha nått
ett säkert resultat. Enligt den liberala
engelska skolans teori för arbetslönen, den s. k.
lönefondsteorien, är ett lands fond
för alla dess arbetares löner en fast kvantitet
(en del av nationalkapitalet), så att endast en
minskning av arbetarnas antal eller en ökning
av kapitalet kan höja genomsnittslönen; alla
försök att genom fackföreningar, strejker
eller på annat sätt höja lönen skulle alltså
anses förfelade. Den socialistiska s. k.
järnhårda lönelagen (ehernes Lohngesetz;
jfr L a s s a 1 1 e) utgår delvis från samma
förutsättningar. Den går ut på att det normala
priset på arbetet, liksom på alla andra varor,
bestämmes av dess produktionskostnader,
sålunda av vad som nätt och jämt behöves för att
uppehålla arbetaren och fostra upp hans barn.
Arbetslönen skulle alltså i längden
sammanfalla med arbetarens existensminimum (se
d. o.), så att all utsikt till förbättring i
arbetarens ställning vore omöjlig inom det
nuvarande samhället.
Lönefondsteorien har sedermera inom
vetenskapen ersatts av den s. k. p r o d u k t
i-vitetsteorien, som särskilt utvecklats
av amerikanska författare. Enligt denna teori
har kapitalet blott till uppgift att förskottera
arbetslönen och bestämmer den alltså ej;
arbetsprodukten är den källa, varur lönen
ta-ges, och dess storlek, ej kapitalets,
bestämmer lönens höjd.
Från företagarens synpunkt är arbetet att
betrakta allenast som ett produktionsmedel;
arbetslönen är priset därå och som sådant
underkastad de vanliga lagarna för
prisbildningen. Genom dessa bestämmas gränserna för
arbetslönens höjd uppåt och nedåt, men
där-inom kunna olika jämviktslägen vara möjliga,
och utrymme finnes sålunda otvivelaktigt för
de i arbetsavtalet deltagande parterna att
medelst kollektivt uppträdande genom
maktmedel (se F a c k f ö r e n i n g a r) öva en viss
påverkan på lönevillkoren. Från
samhällssynpunkt kan arbetet ej uteslutande betraktas
som en vara, vilken köpes och säljes och vars
pris helt bestämmes av det tillfälliga
marknadsläget. Vid lönebestämningen måste ock
allmänna välfärdssynpunkter spela in, och
statens ingripande mot ett antisocialt
exploaterande av arbetskraften har understundom
visat sig behövligt. Jfr Arbetarfrågan.
Under medeltiden och merkantilsystemets
tid, liksom redan under antiken, förekommo i
de flesta länder, även i Sverige, 1
öne-taxor, av myndigheterna fastställda
löne-listor, i synnerhet för lantbruket; men ehuru
ej sällan föranledda av välvilja mot
arbetarna, bestämde de vanligen endast
maxi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
