Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslöshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Arbetslöshet
1266
tillgängliga arbetskraftens beskaffenhet än
en fråga om dess mängd. Det djupare
studium av denna fråga, som bedrivits under
senare år, har bekräftat betydelsen av nyss
berörda socialekonomiska och subjektiva
omständigheter samt tillika givit värdefull
vägledning för en rationell arbetslöshetspolitik.
Arbetarrörelsen åter betraktar arbetslösheten
som en följd av det privatkapitalistiska
produktionsproblemet med därav följande
skyldighet för samhället att lindra nöden bland
dess offer. I den mån kroppsarbetarna genom
statsskickets demokratisering vunnit
inflytande, har också socialpolitiken inriktats på
arbetslöshetens bekämpande. Sålunda begynte
kommunerna anordna s. k. n ö d
hjälpsarbeten (se d. o.) för att bereda de
arbetslösa sysselsättning. Offentlig a r bet s f ö
r-m e d 1 i n g (se d. o.) infördes allmänt. Försök
gjordes också med offentlig
arbetslöshetsförsäkring (se d. o.).
Främsta förutsättningen för att verksamt
bekämpa arbetslösheten är givetvis kännedom
om dennas natur och omfattning.
Socialstatistiken hämtar sin kunskap om arbetslösheten
i huvudsak från tvenne källor, nämligen dels
fackorganisationerna — i England sedan
1850-talet i samband med upprättandet av
hjälp-kassor för arbetslösa medlemmar — och dels
de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna.
Understundom förekomma även vid större
arbetslöshet särskilda
arbetslöshetsräk-ningar (se d. o.). Av denna statistik
framgår, att även under de mest gynnsamma
konjunkturer inom näringslivet
arbetslösheten inom fackorganisationerna aldrig brukar
nedgå under 2 %, detta beroende på att
arbetarna ofta byta sysselsättning el. plats och
därunder gå arbetslösa någon tid i avvaktan
på ny anställning. Endast under
världskriget rådde i de krigförande länderna
total brist på arbetskraft. Under kristiden
ökades arbetslösheten, i Sverige under
depressionen år 1922 till 35 % arbetslösa inom
fackorganisationerna. Hela antalet arbetslösa
i Sverige uppskattades vintern 1922 till omkr.
150,000 mot omkr. 40,000 arbetslösa vid samma
årstid under normala förhållanden, av vilka
huvuddelen utgöres av säsongarbetare.
Jämsides med
konjunkturarbetslösheten under dåliga tider förekommer nämligen
regelbunden säsongarbetslöshet inom
sådana fack (byggnadsverksamheten,
konfek-tionsindustrien), där arbetstillgången växlar
efter årstiderna. Kronisk
arbetslöshet kan också uppstå inom industrier
genom arbetsbesparande tekniska uppfinningar.
Partiell arbetslöshet säges föreligga,
då en industri eller ett företag i stället för
att avskeda arbetare minskar den ordinarie
arbetstiden, varigenom arbetsförtjänsten för
dessa s. k. korttidsarbetare minskas.
I Sverige berördes visserligen näringslivet
i mån av industrialisering och
sammanflät-ning med världsmarknaden alltmera
känn
bart av växlingen mellan goda och dåliga
tider, men därav följande
konjunkturarbetslöshet gjorde sig icke på långt när så
märkbar som den säsongarbetslöshet, som följde
av den långa vintern. Denna
säsongarbetslöshet motvägdes emellertid av de rikliga
arbetstillfällen, som skogsarbetet erbjöd
under vintern. Under årtiondena före
världskriget var det mest utmärkande för den
svenska arbetsmarknaden icke arbetslösheten
utan den brist på arbetskraft för jordbrukets
behov, som vållats av landsbygdens
avfolkning och den starka folkströmmen till
industrien och Amerika. Redan under 1800-talets
senare hälft anordnade svenska städer under
svåra vintrar nödhjälpsarbeten för arbetslösa.
Först vid världskrigets utbrott ingrep staten
mera effektivt till arbetslöshetens
bekämpande. Under ledning av Statens a
r-b e t s 1 ö shet sk ommis sion
organiserades efter krigsutbrottet en
understödsverk-samhet för arbetslösa, vartill staten bidrog
med hälften av kommunernas kostnader.
Under själva kriget kunde denna verksamhet
begränsas, men efter den svårartade
freds-krisen fr. o. m. hösten 1920 fick denna
understödsverksamhet stor omfattning.
Under år 1921 anslogos härför av staten 44 mill.
kr. och under år 1922 102 mill. kr., varav
största delen användes för statliga
nödhjälpsarbeten. Arbetslöshetskommissionens organ
för dessa nödhjälpsarbeten voro Södra
Sveriges statsarbeten i Göteborg för södra och
mellersta Sverige samt Norrlands statsarbeten
i Umeå. De svenska fackorganisationerna,
vilka numera i regel upprättat
arbetslöshetskassor för sina medlemmar, fingo också
vidkännas betydande utgifter i
arbetslöshets-hjälp; under år 1921 utbetalades icke mindre
än 13 mill. kr. för sådant ändamål.
Motsvarande siffra för 1922 var 3,900,000 kr.
Arbetslöshetsförhållandena i ett land
inverka på ut- och invandringen. Stater med
obetydlig folkökning som Frankrike eller stark
ekonomisk expansion som Tyskland före 1914
voro föremål för invandring från andra länder,
särskilt från Östeuropa och Italien, där
arbetslöshet i större omfattning förekommer. Dessa
omflyttningar hade inom Europa karaktären
av säsongvandringar. Varje sommar
arbetade sålunda i Tyskland före 1914 inemot
700,000 slaviska lantarbetare, särskilt på
storgodsen öster om Elbe, och 100,000 italienare,
huvudsakligen i Sydtyskland, som
byggnads-och jordarbetare. Varje höst avreste till
Argentina omkr. 30 å 40,000 italienska
jordbruksarbetare för att där hjälpa till vid
veteskörden och återvände regelbundet varje vår
med en sparad slant. Efter världskrigets slut
har i samband med återuppbyggnadsarbetet i
de franska krigshärjade departementen en
betydande utvandring av polsk arbetskraft ägt
rum till Frankrike. På grund av den
myckenhet arbetskraft, som sockerbetsodlingen
kräver, begynte jordbrukare i Danmark och södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
