Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetstvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1275
Arbetstvist
1276
avtal, och intressetvister, som avse av
ett kollektivavtal icke reglerade förhållanden
och som ofta gälla bestämmelser i ett blivande
kollektivavtal. Rättstvisterna kunna också
gälla rena intressefrågor, löner o. dyl., vilka
då alltid äro reglerade i ett kollektivavtal.
Den omständigheten, att arbetstvisterna i
ett stort antal fall övergå till öppna
konflikter av större eller mindre omfattning och
därigenom vålla ekonomiska förluster och
andra olägenheter för samhället, har gjort, att
man sökt medel att bilägga arbetstvisterna.
Förfarandet härvid har blivit något olika för
rättstvister och för intressetvister.
Rättstvis-ter har man sökt bilägga dels genom
medling, dels och kanske huvudsakligen
genom skiljedom. I så gott som alla
kulturländer har staten upprättat organ för
endera av dessa uppgifter, ofta för bådadera.
Exempelvis i Danmark och Norge finnas
skilda organ för medling (i alla slags
arbets-tvister) och skiljedom (i rättstvister).
Skiljedominstitutet i Danmark heter Den faste
voldgiftsret och har fullständig
doms-rätt i rättstvister, förenad med befogenhet
att ådöma böter och skadestånd (»bot»). I
Norge prövas och avgöras rättstvister på
endera partens anmälan av Arbeidsretten.
I Frankrike avgöras rättstvister av C o
n-seils de pru d’h o m m e s, i Tyskland av
Gewerbegerichte.
I Sverige finnes ieke någon
arbetsdomstol, som har befogenhet att på ena partens
klagan och mot andra partens bestridande
behandla och avdöma rättstvister. Centrala
skiljenämden för vissa
arbetstvis-t e r, vilken upprättades genom lag av år
1920, har icke karaktären av en domstol utan
motsvarar närmast de enskilda
skiljenäm-der, som inom flera industrigrenar och
intresseområden upprättats av parterna själva.
(Exempel härpå äro skiljenämnden för
tvistefrågor mellan städerna och
kommunalarbetarna och riksskiljenämnden inom
byggnadsindustrien.) Den har emellertid en officiell
karaktär, därigenom att K. m:t utser
ordföranden och två av ledamöterna. Anlitande
av denna skiljenämnd är frivilligt, d. v. s.
förutsätter samtycke från båda parterna
antingen en gång för alla eller i varje särskilt
fall. Nämnden äger att avvisa till
densamma hänskjuten fråga, och den tager icke
befattning med intressetvist i dess ovan
angivna speciella bemärkelse. Nämndens
verksamhet skall i främsta rummet avse frågor,
vilka ur rättsbildningens synpunkt eller
eljest äro av större pricipiell eller praktisk
betydelse. De talrika tvister, som hittills
dragits under dess avgörande, ha emellertid i
allmänhet varit av underordnad betydelse.
I de stora industriländerna finnas som
nämnt officiella eller halvofficiella organ för
slitande av tvister. Ett av de senaste är den
i England år 1919 genom lag upprättade
Industrial c o u r t, en central institution
för biläggande av arbetstvister såsom en
instans över de enskilda förlikningsnämnder
med opartisk, av vederbörande minister utsedd
ordförande, som eljest ha till uppgift att
sammanföra parterna till förhandlingar.
Industrial court består av en opartisk
ordförande och sex ledamöter, av vilka två
representera arbetsgivarna, två arbetarna och
två äro kvinnliga ledamöter.
För intressetvisters biläggande
anlitas i de flesta länder endast medling,
vilken som sagt kan förekomma även i
rättstvister. Den svenska officiella
medlingsinsti-tutionen upprättades genom lag angående
medling i arbetstvister den 31 dec. 1906 och
trädde i funktion med ingången av 1907.
Landet är indelat i 7 distrikt, i vart och ett
av vilka medlingsarbetet utövas av en
»statens förlikningsman». l:a eller
Mälarpro-vinsernas distrikt omfattar Stockholms stad
samt Stockholms, Uppsala och Södermanlands
län, 2:a eller östra distriktet Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gottlands
och Blekinse län, 3:e eller södra distriktet
Kristianstads och Malmöhus län, 4:e eller
västra distriktet Hallands, Göteborgs och
Bohus samt Älvsborgs och Skaraborgs län,
5:e eller mellersta distriktet Värmlands,
Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län.
6:e eller riedre norra distriktet Gävleborgs,
Västernorrlands och Jämtlands län, 7 :e eller
övre norra distriktet Västerbottens och
Norrbottens län. De sju förlikningsmännen
åligger att med synnerlig uppmärksamhet följa
arbetsförhållandena var och en inom sitt
distrikt, att lämna sin medverkan till
biläggande av arbetstvister inom distriktet samt
att eljest på anmodan gå arbetsgivare och
arbetare tillhanda med upplysningar och råd
i fråga om överenskommelser, som avse
arbetsförhållandet och äro ägnade att främja
ett gott förhållande mellan arbetsgivare och
arbetare samt förekomma störande avbrott i
arbetet. På grund av organisationsväsendets
kraftiga utveckling såväl på arbetsgivare- som
på arbetarsidan har förlikningsmännens
rådgivande verksamhet stannat på papperet. Av
mycket stor och alltjämt tillväxande
betydelse har däremot deras förlikningsarbete
varit. 1906 års lag blev år 1920 i vissa
delar reviderad. Därvid skedde en utvidgning
av förliknmgsinstitutets organisation, i det
valfrihet lämnades K. m:t att antingen
förordna en av förlikningsmännen att, jämte
befattningen som förlikningsman för visst
distrikt, tillika vara förlikningsman med
visst, på annat sätt bestämt
verksamhetsområde eller att förordna särskild person
med sådant verksamhetsområde, i vilket
senare fall hans befogenhet blir inskränkt till
detsamma. Detta område avser viss
näringsgren eller på ett eller annat sätt begränsad
del därav. Enligt 1906 års lag hade
förlikningsman även att söka lösa arbetstvister
mellan arbetsgivare inbördes eller mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
