Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Argonauterna - Argonin - Argonnerna, Argonneskogen - Argos (stad) - Argos (jätte)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Argonin—Argos
42
framställdes av Pindaros och berättades
sedan utförligt av den alexandrinske diktaren
Apollonios Rhodios samt av romaren
Vale-rius Flaccus.
Athamas, konung i Orchomenos, hade, så
förtäljer sagan, med sin gemål Nefele
sonen Frixos och dottern Helle. Han äktade
därefter Ino, Kadmos’ dotter, som med en
styvmoders hat förföljde Nefeles barn och
övertalade Athamas att offra Frixos åt en
gud. Men Nefele räddade sin son. Hon sände
en gumse med gyllene ull, vilken skulle föra
båda hennes barn över havet till Kolchis, ett
land i innersta hörnet av Svarta havet, i
sagan kallat Aia. Under färden föll Helle
i det efter henne uppkallade sundet
Helles-ponten (Helles hav), men Frixos anlände
lyckligt till Aia och skänkte det gyllene
skinnet åt landets konung, Aietes, som upphängde
det i en lund, vaktad av en drake. Det var
detta skinn, som gav upphov till
argonau-ternas tåg. Deras ledare var lason. Då denne
av konung Pelias i lolkos (Tessalien), vilken
bemäktigat sig hans fars tron, återkrävde
riket, sände Pelias honom att återhämta det
gyllene skinnet. Skeppet, varpå färden
företogs, hette Argo och byggdes under ledning
av Athena; hon infogade i förstäven en
planka, vilken var tagen från Dodonas
talande ek och under färden gav seglarna
viktiga orakel. Bland deltagarna — inalles 50
— märktes Herakles, vidare dioskurerna (se
d. o.), boreaderna (se d. o.) samt sångaren
Orfeus. Först lägga lason och hans kamrater
till vid ön Lemnos, vars kvinnor kort förut
dödat sina trolösa män och nu vänligt
mottaga argonauterna. I Mysien mister
Herakles sin älskade Hylas (se denne) och
kvar-stannar för att söka honom. Vid
framkomsten till Kolchis fordrar lason skinnet av
konung Aietes. Denne lovar att utlämna det,
om lason kan spänna hans eldsprutande,
kop-parhovade tjurar för plogen, med dem plöja
ett stycke land och däri utså draktänder, som
Aietes skulle giva honom. Med biträde av
Medea, Aietes’ trollkunniga dotter, lyckas
lason betvinga tjurarna. Då av de utsådda
draktänderna vapenklädda män uppväxa,
kastar han på Medeas råd en sten bland dem,
varpå de nedhugga varandra. Men Aietes vill
icke hålla sitt löfte. Då röva lason och
Medea under natten bort vädursskinnet, sedan
de sövt draken, varefter alla fly på Argo.
Aietes låter förfölja de flyende men
förgäves. Apsyrtos, Aietes’ son, som anför den
förföljande skaran, överfalles lömskt av lason
och stupar. Enligt andra framställningar hade
Medea tagit denne sin broder med sig, dödat
honom under förföljelsen och kastat hans
styckade lemmar efter sig, på det att
kol-cherna skulle bliva uppehållna genom att
hopsamla dessa. Efter en mängd underbara öden
— bl. a. måste de i tolv dagar bära skeppet
över land — återkomma argonauterna till
lolkos, där Medea hjälper lason att hämnas
på Pelias. Hon intalar nämligen dennes
döttrar, att om de styckade och kokte honom, så
skulle hon medelst ett trollmedel få honom att
återuppleva föryngrad — men hon gav dem
icke trollmedlet, och så fick Pelias aldrig liv
igen. lason blev nu konung men fördrevs
sedan och flydde till Korint. Om hans död
berättas olika sagor. Se vidare Medea.
Argonin, ett vitt, svårlösligt pulver med
4 % silver, brukas som antiseptiskt medel
vid gonorré.
Argo’nnerna, Argonneskogen,
skog-bevuxen, höglänt trakt i n. ö. Frankrike
mellan Meuse och Aisne, på gränsen mellan
Loth-ringen och Champagne, upptagande s. delen
av dep. Ardennes och v. delen av dep. Meuse.
De nå en höjd av 300—400 m och
genomskäras av djupa dalgångar samt erbjuda stora
hinder för trafiken.
Under världskriget var denna
svårframkomliga skogstrakt skådeplatsen för mycket
intensiva strider. Efter Marneslaget i början
av sept. 1914 kom den tyska försvarslinjen
att sträcka sig genom skogen mellan
Varen-nes i ö. och Vienne-le-Chäteau i v. Striderna
blossade upp i synnerhet i juni och juli 1915,
då tyskarna förgäves sökte tränga fram i
syfte att hota den franska Verdunställningens
vänstra och Champagneställningens högra
flygel. Under de allierades allmänna offensiv
1918 blevo tyskarna tvingade att utrymma
A. genom häftiga anfall, som började 26
sept. och utfördes dels av amerikanska
trupper (under gen. Liggett) omedelbart ö. om A.
och i densamma, dels av fransmännen (under
gen. Gouraud) omedelbart v. om skogspartiet.
A’rgos, grek, stad på n. ö. Peloponnesos,
i nomos Argolis och Korinthia, ung. 7 km
från kusten; 9,038 inv. (1921). Storartade
ruiner. — A. är en urgammal stad och en
av de äldsta anknytningspunkterna för den
österländska kulturens överflyttande på
grekisk (europeisk) mark. A. var anlagt på en
torr slätt nära havet och vid foten av en
brant klippa, Larissa (289 m), på vilken
stadens borg (akropolis) var belägen. Från A.
grundades kolonistäderna Tiryns och Mykenai,
vilken sistnämnda under pelopidernas dynasti
snart överflyglade A. och blev den främsta
staden på Peloponnesos. A. lyfte sig åter vid
den historiska tidens början, sedan det
förstört Tiryns och Mykenai; men sitt anspråk
på att bibehålla hegemonien på Peloponnesos
kunde det icke genomdriva mot Sparta.
Ehuru i saknad av större politisk betydelse,
fortfor A. att vara en rik och blomstrande
stad, den folkrikaste på halvön, och intager
särskilt i den grekiska bildhuggarkonstens
historia ett bemärkt rum. A. förblev av
ganska stor betydenhet både under den
romerska tiden, medeltiden och nyare tiden.
A’rgos (lat. A’rgus), en jätte med hundra
ögon, av vilka alltid några vakade. A. sattes
av den svartsjuka Hera till väktare över den
till en ko förvandlade lo, till vilken Heras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
