Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Argos (jätte) - Argos grund - Argostolion - Argot - d’Argout, Antoine Maurice Apollinaire - Arguelles, Agostin - Argulus - Argument (skäl) - Argument (matematik) - Argumentation - Argun - Argus (jätte) - Argus (veckoskrift) - Argus (tidning) - Argus (finländsk tidskrift) - Argusfasan - Argusfjärilen - Argusianius argus - Argusögon - Argyll, titel - Argyll, Archibald Campbell (1607—61)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Argos grund—Argyll, A. C.
44
make Zeus hade fattat kärlek. Men på Zeus’
uppdrag insövde guden Hermes med tonerna
av sin flöjt alla jättens ögon och avhögg
därpå hans huvud med sitt svärd.
Argos grund, ett litet men farligt
utsjö-grund omkr. 10 km n. om örskär, n. om Gräsö,
n. Upplands skärgård.
Argosto’lion, stad på västkusten av joniska
ön Kefallenia, Grekland. 7,404 inv. (1921).
Biskopssäte. Ryktbart för sina
havsströms-kvarnar. God hamn. Export av korinter, vin
och olja. Sjökrigsskola.
Argot [argå’], fr., slangspråk (se d. o.).
d’Argout [dargo’], Antoine Maurice
Apolli n a i r e, greve, fransk minister o.
finansman (1782—1858). Slöt sig efter
restaurationen till bourbonerna och insattes 1819 i
pärskammaren. Han sökte i juli 1830
förgäves medla mellan Karl X och folkledarna.
Redan 1 nov. s. å. inträdde han i
Casimir-Périers ministär men blev 1834 direktör för
franska banken, som han ledde till sin död.
Arguelles [-goäTjäs], A g o s t i n, spansk
statsman (1778—1844). Utmärkte sig i
cortes som glänsande talare och utarbetade
det utskottsbetänkande, som var bifogat
Spaniens nya frisinnade grundlag av 1812. Vid
Ferdinand VII:s återkomst (1814) dömdes A.,
jämte 14 olyckskamrater, av konungen till
tio års tukthus. Efter svåra lidanden genom
omänsklig behandling på en osund
deportationsort på Mallorca befriades A. vid
revolutionen 1820 och blev för en kort tid
inrikesminister. Då konungen med fransk hjälp 1823
upphävde den fria författningen, flydde A. till
England, återvände efter amnestiens
förkunnande 1832 och övertog ledningen av de
moderatliberala. Han var 1841—43 förmyndare
för drottning Isabella.
ATgulus, se Karplöss.
Argume’nt, lat. argume’ntum, skäl,
bevis-ningsgrund. — Argume’ntum ad ho’minem,
lat., skäl, som särskilt på viss person kan
verka övertygande eller åtminstone förhindra
motsägelse. — Argume’ntum ad rem, lat.,
sakskäl. — Verb: Argumentera.
Argume’nt, se Funktionsteori.
Argumentation, bevisföring.
Argun, flod i Östasien, en av Amurs
käll-floder. Genomflyter Dalai-nor och bildar
därpå gräns mellan Kina och ryska väldet.
A’rgus, jätte, se A r g o s.
A’rgus, veckoskrift, se Dalin, O. von.
A’rgus, »politisk, litterär och commerciell
tidning» (nov. 1820—aug. 1836), var
fortsättning av Anmärkarne (se
Anmärka-r e n) och redigerades av dess båda redaktörer
Georg Scheutz och Johan Johansson, vilken
senare snart blev den egentlige utgivaren.
Utkom 2 ggr i veckan (utom sista
fortsättningen, »Nya A. i Stockholm», som var
veckoblad). A. var på 1820-talet Sveriges
mest betydande politiska tidning och
intar därigenom en framstående plats i vår
politiska utvecklings historia. Dess kritik av
»styrelsesystemet» skulle visserligen, även
när den var som skarpast, efter nutidens
uppfattning vara mycket mild och
beskedlig, men även den minsta kritik syntes den
tidens styrande med Wetterstedt i spetsen
högst förgriplig och smädlig. A. blev därför
snart utsatt för täta indragningar, vilkas
åsyftade verkan emellertid förtogs genom
nya tillståndsbevis, erhållna efter mindre
namnförändringar (A. den andre, den tredje,
Nya A. etc.). Lika resultatlöst var
vederbö-randes försök medelst en servil veckotidning
Argus IV (1823—30), som redigerades av
den från 1810 genom »Allmänna opinionens
organ» bekante A. Regnér. Vida farligare för
Ars politiska inflytande och anseende blevo
däremot Johanssons övermod och
långtrådighet samt hans många oavslutade artiklar. I
spridning och läsbarhet gick A. tillbaka
redan för Gustav Hiertas Medborgaren (1829
—32) men ännu mer för Lars Hiertas
Aftonbladet (sedan dec. 1830), och tidningen
avtynade efter hand.
A’rgus, finl. tidskrift, se Nya Argus.
ATgusfasän, Argusiänus a’rgus,
förekommer i Siarn, på Malackahalvön och på
Sumatra. Tuppen är mycket ståtlig (se
färgplanschen); den är ovan ljusbrun, tätt
översållad med mörkbruna fläckar, på undersidan
kastanjebrun med svarta och gulbruna
vågband. Vingarnas handpennor ha blå skaft
och ett rödbrunt, vitspräckligt längsband på
innerfanet, armpennorna äro starkt förlängda,
vitskaftade samt ha en längsrad med stora,
rödgula ögonfläckar. De mellersta
stjärtfjädrarna äro meterlånga med vita,
svart-kantade fläckar. Hönan, som är betydligt
mindre än tuppen, har en enklare,
brunspräck-lig dräkt. A. är en utpräglad urskogsfågel,
men den uppgives liksom andra hönsfåglar
gärna uppsöka soliga gläntor för att bada i
den varma sanden. Under parningstiden
dansar tuppen med utbredda vingar för hönorna
och visar sin fulla prakt. En närstående
mindre art finnes på Borneo. Rend.
A’rgusfjärilen, se Blåvingar.
Argusiänus a’rgus, se A r g u s f a s a n.
A’rgusögon, misstroget vaksamma ögon.
Användes i sådana uttryck som »bevaka någon
med a.» Hänsyftar på grek, mytologiens
hundraögde jätte Argus (se A r g o s).
Argyll [ägåiT], skotsk adelstitel (earl,
markis och hertig av A.) inom släkten
Campbell. Earltiteln erhölls 1457, markistiteln
1641, skotsk hertigtitel 1701 och engelsk 1892.
Huvudmannens äldste son bär under faderns
livstid titeln markis av L o r n e. Ättens nuv.
huvudman och innehavare av de betydande
släktgodsen i Argyllshire är Niall D i a
r-mide Campbell, 10:e hertig av A. (f.
1872) och brorson till J. D. S. C., hertig av
A. (se nedan).
Argyll [ägåi’1], Archibald
Campbell, markis och earl av A., skotsk
statsman (1607—61). Förvärvade under det
pres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>