Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Argyll, Archibald Campbell (1607—61) - Argyll, Archibald Campbell (d. 1685) - Argyll, Archibald Campbell (d. 1703) - Argyll, George John Douglas Campbell - Argyll, John Campbell - Argyll, John Douglas Sutherland Campbell - Argyllshire - Argynnis - Argyresthia - Argyri - Argyrodit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
Argyll, A. C.—Argyrodit
46
byterianska Skottlands kamp mot Karl I
med stöd av sina vidsträckta besittningar i
Argyllshire (v. Skottland) och en talrik samt
väl disciplinerad klan en ledande ställning
inom parlamentspartiet och tvang 1641 Karl
I att ingå på skotska parlamentets
fordringar. Efter inbördeskrigets utbrott (1642)
genomdrev han den nära förbindelsen mellan
Englands och Skottlands parlament. Med
konungens troman Montrose utkämpade han
i Skottland vilda strider. Efter Karls
avrättning nödgades han, i följd av det
allmänna tänkesättets omkastning, 1 jan. 1651 vid
Scone sätta skotska kronan på Karl II :s
huvud men förstod efter Cromwells segrar
över skottarna att för egen del träffa
uppgörelse med denne. I Skottland var A.
hatad och beskylldes för opålitlighet och feghet.
Efter restaurationen hyllade han Karl II
men anklagades inför en partisk domstol för
högförräderi och avrättades. Han dog
modigt, till det sista förnekande all andel i
Karl I:s död. Biogr. av J. Willcock (1903).
Argyll [ägåi’1], Archibald
Campbell, earl av A., skotsk partiman (d. 1685),
den föregåendes son. Kämpade vid Dunbar
för Karl II men underkastade sig Cromwell
1655. Efter restaurationen återfick A., som
var ivrig rojalist, 1663 av Karl, om än med
svårighet, faderns earltitel och familjegodsen.
Han dömdes 1681 för några djärva yttranden
efter en skenrättegång till döden som
förrädare. Han lyckades fly men återkom efter
Jakobs tronbestigning och blev då, sedan han
förgäves sökt bringa sin klan till resning,
tagen till fånga och utan rannsakning
avrättad. Biogr. av J. Willcock (1907).
Argyll [ägåi’1], Archibald Campbell,
förste hertig av A. (d. 1703), son till föreg.
Slöt sig till Vilhelm III och medverkade till
högländarnas underkastelse samt erhöll till
belöning hertigtiteln. Var meddelaktig i
ansvaret för »massakern vid Glencoe» 1692,
varvid klanen Macdonald nästan utrotades.
Argyll [ägåi’1], George John
Douglas Campbell, hertig av A., eng. statsman
o. förf. (1823—1900).
Blev som led. av
överhuset (1847) snart en
av de ledande männen
på den liberala sidan.
Han tillhörde 1853—
66 efter vartannat
Aberdeens,
Palmer-stons och Russells
ministärer (merendels
som sigillbevarare)
och innehade i
Glad-stones första ministär
(1868—74)
befattningen som minister för
Indien. A. inträdde som sigillbevarare även
i Gladstones andra kabinett (1880) men
avgick redan följande år till följd av missnöje
med Gladstones irländska jordlagstiftnings-
politik. Märkligast bland hans många
skrifter torde vara »The reign of law» (1867), »The
eastern question» (1879), »The unity of
na-ture» (1884). Hans självbiografi och
memoarer utgåvos i 2 bd 1906.
Argyll [ägåi’1], John Campbell, hertig
av A. och hertig av Greenwich, eng.
politiker (1678—1743), son till Archibald, l:e
hertig av A. Utmärkte sig i spanska
tronföljds-kriget och blev 1712 högste befälhavare i
Skottland, där han motarbetade jakobiternas
planer. Han spelade en ledande roll i
London vid Georg I:s proklamering till konung
efter drottning Annas död 1714, varefter han
1715—16 kuvade den skotska resningen mot
huset Hannover. Under Georg I och Georg
II var han omväxlande i nåd och onåd. Hätsk
fiende till Rob. Walpole, bidrog han till
dennes fall. Av högländarna betraktades A. som
deras främste nationelle representant.
Argyll [ägåi’1], John Douglas
Su-t h e r 1 an d Campbell, hertig av A., eng.
politiker (1854—1914), son till George J. D.
C. A. Som markis av Lorne inträdde han
1868 i det politiska livet som liberal
underhusmedlem för Argyllshire och var faderns
privatsekreterare i ministeriet för Indien.
Förmäldes 1871 med drottning Viktorias 4:e
dotter, prinsessan Louise (f. 1848), och var 1878
—83 generalguvernör över Kanada, där han
företog vidsträckta resor och jämte sin gemål
förvärvade mycken popularitet. Äter led. av
underhuset 1895 men då tillhörande det
libe-ralunionistiska partiet, intog han 1900 vid
faderns död dennes plats i överhuset. Har bl. a.
utgivit: »Canadian life and scenery» (1886),
»Viscount Palmerston» (1892), »Queen
Victoria, her life and empire» (1901).
Argyllshire [ägälTJS], grevskap på v.
kusten av Skottland; 8,055 kvkm, 76,856 inv.
(1921), av vilka 33 % tala gaeliska. Kusten
är sönderskuren av djupt inträngande
havsvikar, såsom Loch Long, Loch Fyne och Loch
Linnhe. Mellan dem ligga halvöar: Cowall,
Kintyre, Morven, Ardnamurchan. Bland öarna
utanför kusten äro de märkligaste Islay, Jura,
Mull, lona, Staffa (med Fingalsgrottan), Tiree
och Coll. Det vackra grevskapet är uppfyllt
av Grampianbergens s. förgreningar. Deras
högsta toppar äro Bidean nam Bian (1,148 m),
Ben Lui (1,130 m) och Ben Cruachan (1,124 m).
Av A:s många insjöar är Loch Awe den
största. Boskapsskötsel är A:s huvudnäring. A. är
känt för sina rika jaktmarker, sitt sill- och
laxfiske och i synnerhet för sin storslagna
naturskönhet. Skiffer, granit, kalksten och
något stenkol brytas. Huvudstad är Inveraray.
Argy’nnis, se Pärlemorfjärilar.
Argyre’sthia, ett malsläkte. Se K ö r
s-bärsmalen och Rönnbärsmale n.
Argyrl, se Silverförgiftning.
Argyrodit, ett mineral, bestående av silver,
svavel och det sällsynta grundämnet
germa-nium. Förekommer vid Freiberg i Sachsen
samt vid Potosl i Bolivia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
