Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aristofanes - Aristogeiton - Aristokles - Aristokrat - Aristokrati - Aristolochiaceae - Aristomenes - Aristopapper - Aristophanes - Aristoteles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Aristogeiton—Aristoteles
58
ingå den efterlängtade freden. I »Grodorna»
(405) göres Euripides till föremål för hån,
varemot Aischylos hyllas såsom sorgespelets
store mästare och även Sofokles med beröm
omnämnes. I »Plutos» (388) framställer A.,
huru rikedomens gud genom sin blindhet
råkat i händerna på dåligt folk och därigenom
själv blivit utsatt för många obehag, till dess
han slutligen återfår sin synförmåga och
därigenom sättes i stånd att på ett mera
tillfredsställande sätt utdela sina håvor. Flera
av A:s komedier äro övers, till svenska, bl. a.
av Thomander (»Molnen»), A. Hallström
(»Molnen») och Håhl (»Riddarne»,
»Fåglarna»). Sammanfattande framställning med
talrika översättningsprov av J. Paulson i
»Komedier af A.», I—II (1901—03). Litt.: A.
Couat, »Aristophane et 1’ancienne comédie
attique» (3:e uppl. 1902); G. Dan tu, »Opinions
et critiques d’Aristophane» (1907). A. M. A.*
Aristogéi’ton, se Harmodios.
Aristo’kles, attisk bildhuggare, verksam på
500-talet f. Kr. Se Grekisk konst.
Aristokrat, medlem av aristokratien;
person, som i ett eller annat avseende (t. ex.
förnämhet i åskådning el. sätt, förfining) höjer sig
över mängden. — Adj.: Aristokratisk.
Aristokrati. 1. Den statsform, där högsta
makten utövas av ett genom företräde av börd,
rikedom och samhällsställning från det
övriga folket avskilt fåtal eller klass. En
sådan statsform är till sitt väsen republikansk
men kan i huvudsak genomföras med
bevarande till det yttre av den monarkiska
statsformen. I Europa störtades de sista
aristokratiska republikerna — Venezia, Genua
m. fl. — genom franska revolutionen. Men
de flesta stater bevarade eller återupptogo
efter Napoleons fall (1814) mycket av äldre
tiders feodal-aristokratiska karaktär. Efter
hand ha dock adelns sociala och politiska
företräden även i Europas monarkiska stater
avskaffats och demokratiska principer blivit
förhärskande (se Demokrati). — Sverige
har aldrig haft en aristokratisk statsform,
men under långa tider har aristokratien
varit övermäktig i förhållande till både folket
och konungen. Se Adel, bd 1, sp. 131 ff.
Från egentlig aristokrati, där börd är ett
av villkoren för politiskt företräde, skiljas
byråkrati eller ämbetsmannavälde och
p lu t o k r a t i el. timokrati, som
förbehåller makten åt de rika. Se alla dessa ord.
Jfr även O 1 i g a r k i.
2. Adel, särskilt den högre adeln, den
förnäma världen.
3. I överförd bemärkelse den högsta,
tongivande delen av en klass eller ett samhälle
i allmänhet (ämbetsmannaaristokrati,
bondearistokrati, samhällets aristokratiska klasser).
Aristolochiäceae, en växtfamilj, bestående
av örter eller slingrande buskar med enkelt,
sambladigt blomhylle och ståndarna oftast
sammanvuxna med pistillen. De hithörande
växterna äro nästan uteslutande hemma i
A.ristolochia tomentota.
varma eller varmt
tempererade länder.
I Sverige finnas
endast två
förvildade arter:
hållrot, Aristolochia
clematitis, och
has-s e 1 ö r t, Asarum
europaeum. Största
släktet inom
familjen är Aristolochia,
av vilket ett
flertal arter odlas som
spaljéväxter, t. ex.
Aristolochia sipho
(från ö. delarna av
Förenta staterna)
med stora, breda,
hjärtlika blad och
om små piphuvud
påminnande,
gröngula el. brunaktiga
blommor. I Amerika användas dessutom flera
arter, t. ex. Aristolochia serpentaria och
Aristolochia brasiliensis, som medel mot
ormbett. G. M-e.
Aristome’nes, sagofrejdad grek, krigare i
Messenien (se d. o.).
Ari’stopapper,
klorsilvergelatinemulsions-papper, klorsilvergelatinpapper, ett s. k.
ut-kopieringspapper för framställning av
positiva fotografiska kopior. Jfr Fotografi.
Aristo’phanes, se Aristofanes.
AristoteTes (lat. Aristo’teles), grek, filosof
(384—322 f. Kr.). Var vid Platons sida det
forntida Greklands störste filosof och en bland
alla tiders främsta vetenskapsmän. Född i
Sta-gira i Trakien och därför ofta kallad
»stagiri-ten», tillhörde A. en gammal läkarsläkt; fadern
var livläkare hos konung Amyntas i
Makedo-nien. Det är troligt, att han under sin första
ungdom i enlighet med familjetraditionerna
erhållit en förberedande utbildning för
läkar-kallet och genom naturvetenskapliga studier
fått intresset väckt och blicken öppnad för
erfarenheten såsom kunskapskälla. Men en
ny värld, idealens och tankarnas värld,
öppnade sig för den rikt begåvade ynglingen, när
han vid 17 års ålder kom till Aten,
centralpunkten för den grekiska kulturen, som då
stod i sin högsta blomstring. Där fick A. sin
vetenskapliga utbildning i Akademien under
Platons ledning. Dennes lärjunge förblev han
under 20 år, d. v. s. till Platons död. Men
redan under denna tid var han en
självständig tänkare och utgav flera skrifter, som
under antiken hade en stor läsekrets men tyvärr
gått förlorade för eftervärlden. Efter Platons
död begav han sig tills, m. Xenokrates till
fursten Hermias i Atarneus (i Mysien), med
vars adoptivdotter Pythias han sedan gifte
sig. Sedan Hermias fallit för ett persiskt
försåt, flydde A. 345 till Mitylene, varifrån
han 342 kallades till Makedonien som lärare
för konung Filips då 14-årige son Alexander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
