Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arma suecica - Armatoler - Armatur - Armavir - Armband, Armringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Armatoler—Armband
92
Fig. 1.
melser med en annan dylik krönika,
»Inventarium Sueciæ», att de med sannolikhet
kunna antagas härröra från samme förf. Den
senare krönikan bär författarnamnet J o h.
Ludvig Gottfried, vilket av Droysen
ansågs beteckna J. Ph. Abelin (se denne).
Senare forskare bestrida detta och påvisa, att
Gottfried var en i Frankfurt verksam förf.,
som redan 1625 omtalas som »corrector» och
1632 utgav en samling hyllningsdikter till
Gustav Adolf. V. S-g.*
Armatöler voro ett slags milis i de
make-donisk-tessaliska fjälltrakterna. De utgjordes
av upproriska kristna, som togo tjänst hos
turkarna och mot sold och livsmedel svarade
för vägarnas trygghet, tills på 1700-talet
väg-uppsikten uppdrogs åt muhammedanska
albaner. Genom a:s fortsatta kamp hölls
nationalitetskänslan vaken, och det var
förnämligast anatoliska a., som först grepo till
vapen i det grekiska frihetskriget på
1820-talet. Jfr Grekland, historia, och Klefter.
Armatur, utrustning; delar av och tillbehör
till åtskilliga slags maskiner och apparater,
särskilt av metall, såsom ventiler, kranar,
rör, lamphållare och kronor m. m. för
belysning. Se Elektrisk belysning och
Ångpanna.
Armavi’r, stad i ry. området Kuban, vid
floden Kuban, 75 km v. om Stavropol; 64,051
inv. (1920). Ligger vid Kaukasiska järnvägen;
från A. utgår en linje till Svarta havet.
Betydande handelscentrum. Olje-, bomulls- och
tobaksindustri.
Armband, Armringar, ha använts som
prydnader av såväl vilda som civiliserade
folk. De förekommo
redan under den
yngre stenåldern,
exempelvis i
Egypten, tillverkade av
elfenben, sköldpadd,
ben, musselskal,
alabaster och t. o. m.
flinta. Under
bronsåldern förfärdigades de av brons,
guld eller (i
England) av lignit. De
tidigaste typerna
äro dels armringar
av brons, tillverkade
av en mot ändarna
tillspetsad el. tvärt
avskuren ten, dels
s. k.
manschettarmband. Besläktade
med de senare äro
d stora
bronsarm-s iralerna med en
m ingd vindlingar
(fig. 1). De
armband, som under
bronsåldern buros av männen, voro nästan
uteslutande av guld, ej sällan med ändarna
Fig. 2.
avslutade i spiraler (fig. 2) eller i form av
urholkade koner. I Nordtyskland uppkommo
ett slags armringar (»Handbergen») i skepnad
av två spiralformigt förenade rundskivor (fig.
3). Vid bronsålderns
slut blevo ett slags
stora, klumpiga
armringar av rännformigt
urholkat bronsbleck
vanliga. Under den
äldre järnåldern voro
armringar av brons
och glas vanliga bland
de keltiska folken.
Bland nordborna kom-
mo däremot armringar för lång tid ur
modet. Etrusker och romare ägde armringar
av brons, silver och guld. De romerska
armringarna imitera ofta spiralformigt
hoprullade ormar och avslutas med
ormhuvuden. Även
armringar av vridna,
sammanflätade trådar förekommo. På
germanskt område
efterbildades det förstnämnda
slaget under den yngre
romerska järnåldern. Under
vikingatiden voro armringar
av guld och silver vanliga i
Skandinavien, både
band-formiga, flätade och vridna
och massiva med mer eller
mindre rik ornamentik (fig.
4). Germanerna skattade
armringar synnerligen högt,
förärade dem ofta som
vängåvor och använde dem
även till betalningsmedel. I
Statens historiska museum i Stockholm visas
ett synnerligen stort antal fornsvenska
armringar av brons, guld och silver, uppgrävda
ur Sveriges jord. — Under medeltiden
utträngdes armbanden
av de långa ärmarna
men kommo åter i
bruk på 1500-talet.
Pärlarmband blevo
ett mod under
Ludvig XIV, då blottade
armar voro
föreskrivna. Lyxen med arm-
band blev allmänt spridd under
1800-talet; mot seklets slut blev bruket av
armband modernt t. o. m. bland män. Armband,
avsedda för ur, användas f. n., delvis av
praktiska, delvis av modeskäl, mycket av både
damer och herrar. Silverarmband av alla slag
äro nu för tiden synnerligen uppskattade av
kvinnorna i Indien och Främre Asien.
Armband av koppar, däribland sådana i
manschettform liksom under tidig bronsålder,
förekomma ymnigt i Afrika. Bland sydamerikanska
indianer nyttjas även armband av lysande
påfågelsfjädrar. — De ryktbaraste armbanden
i nyare tid äro de två, som ingå i de persiska
Fig. 4.
Fig. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
