Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armenien - Armeniernas utbredning - Armeniska krigsskådeplatsen under världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Armeniska krigsskådeplatsen under världskriget
110
Anförare för en armenisk friskara under
världskriget.
För sifferuppgifterna under 3—5 finnas
lägre uppskattningar, som reducera
armeniernas totalantal till omkr. 2,800,000.
Armenierna utgöra en gren av den
indo-europeiska folkstammen, och deras språk är
en gren av de indoeuropeiska språken. Om
folkets uppkomst se ovan sp. 103. A. B-n.
Litt.: Aslan, »Armenia and the armenians»
(1920); Bliss, »Turkey and tbe armenian
atro-cities» (1896); Bryce, »Trans-Caucasia and
Ara-rat» (4:e uppl. 1896), densamme, »The
treat-ment of armenians in the ottoman empire
1915—1916» (engelsk blå bok 1916); Buxton,
»Traveis and politics in Armenia» (1914);
Haupt, »Armenien einst und jetzt» (1910);
Hubbard, »From the Golf to Ararat» (1916);
Kara Schamri, »Tures et arméniens devant
1’histoire» (1919); La Chesnais, »Les peuples
de la Transcaucasie pendant la guerre et
devant la paix» (1921); Lepsius, »Deutschland
und A. 1914—18» (1919); Lynch, »Armenia:
Traveis and studies» (1901); J. de Morgan,
»Histoire du peuple arménien» (1919);
Tato-mianz, »L’Arménie économique» (1920);
Williams, »Armenia past and present» (1916).
Armeniska krigsskådeplatsen under
världskriget. Det område, inom vilket striderna
under världskriget mellan ryssar och turkar
kommo att utspelas, består av ett utpräglat
högland med få och dåliga
samfärdsförbindel-ser. På ryska sidan fanns visserligen
järnväg över Kars mot gränsen, men denna
slutade vid Sarikamisch (se kartskissen). På
turkiska sidan gingo förbindelserna till
Erze-rum och Erzingjan från Trapezunt. Men då
Svarta havet ej kunde användas av turkarna,
blevo dessa hänvisade till de militärt
otillfredsställande landförbindelserna. Först i
nov. 1914 togo ryssarna till offensiven .och
framryckte mot Erzerum. De blevo dock
snart hejdade, och i stället var det turkarna,
som i slutet av året på bred front ryckte
fram över gränsen. Ardahan och Batum på
ryskt område besattes, men genom ett
allvarligt nederlag vid Sarikamisch
omintetgjordes de turkiska anfallsplanerna.
Ryssarna voro dock ej i stånd att fullfölja sin
framgång, och under hela året 1915 förekom intet
av vikt på den armeniska fronten. I början
av aug. s. å. hade emellertid den energiske
storfursten Nikolaj Nikolajevitj förflyttats
till Kaukasien, och efter nödiga förberedelser
igångsattes på nyåret 1916 en framryckning
mot Erzerum, en operation, som sålunda kom
att utföras under sträng vinter och i övrigt
under synnerligen krävande förhållanden.
Närmaste ledningen av anfallet mot Erzerum
låg i general Judenitjs händer. Den gamla
fästningens verk voro föråldrade, och
försvaret bröts ganska snart. 16 febr. 1916
intågade ryssarna i Erzerum, och denna
framgång följdes av besättandet av de söderut (v.
om Vansjön) liggande orterna Musch och Bitlis
(1 mars). Något senare (18 april s. å.) intogs
Trapezunt efter en mot denna stad riktad
kombinerad lant- och sjöoperation. De ryska
framgångarna medförde för turkarna ett
starkt hot, dock ej därigenom, att
Konstan-tinopel kunde anses utsatt — härför borgade
den otillgängliga terrängen i Mindre Asien,
som omöjliggjorde operationer i större skala
—, utan på grund av att ryssarna voro i stånd
att utsträcka sin vänstra flygel så långt åt
söder, att turkarnas förbindelser med
Bagdad måhända kunde avskäras och
engelsmännen i Mesopotamien erhålla ett stöd.
Turkarna sökte därför i maj 1916 gå offensivt
■■mm Fronten i mitten av mars 1916.
» » början av aug. 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
