Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armeniska språket och litteraturen - Armeniska Taurus - Armenisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Armeniska Taurus—Armenisk konst
114
nämnas den armeniska litteraturens
grund-läggare, Mesrop (d. 441) och Sahak (d. 440),
Moses av Chorene (d. 487) och Nerses (se A
r-meniska kyrkan). Den litterära
blomst-ringen fortgick tidtals till slutet av
1300-talet. Med 1400-talet inträdde litteraturens
förfall, och först på senaste tiden ha nya
arbeten av betydenhet utkommit.
Den moderna armeniska litteraturen
är ganska omfångsrik men övervägande av
lärt innehåll, ägnad åt folkets äldre historia.
Mechitaristerna (se d. o.) ha alltifrån
1700-talets början utövat en betydande
vetenskaplig verksamhet i sina kloster vid Venezia och
i Wien. På 1800-talet har under rysk och
västeuropeisk påverkan uppstått en världslig
nyarmenisk vitterhet; bland författare må
nämnas Abovian (d. 1848), Nazarian,
Nabal-dian, Patkanian, romanförfattaren Raffi,
dramatikern Sundukiants och skalden
Besiktas-lian. Se Finck, »Die armenische Litteratur»
(1907). En mängd tidningar och tidskrifter
utgives.
Armeniska Taurus, se Taurus.
Armenisk konst. Armenien har under äldre
tid att uppvisa en särdeles rik, och — som
det genom senaste årens forskningar visat sig
— för hela konstutvecklingen synnerligen
betydelsefull konstalstring. Detta gäller i första
hand arkitekturen.
Byggnadskonsten, översikt av monumenten.
De viktigaste armeniska monumenten tillhöra
i stort sett tiden mellan 500-talet och 1000-
Fig. 1. Plan av basilikan i Ereruk.
Fig. 2. Plan av Hripsimekyrkan i Wagharschapat.
talet e. Kr. och kunna med hänsyn till
kyrko-arkitekturen delas upp i tre huvudgrupper:
längsriktade tunnvalvsbyggnader,
centralbyggnader med kupol och längsriktade
kupolbyggnader.
Inom den första gruppen märkes, förutom
några smärre enskeppiga kyrkor, ett antal
kyrkor med tre lika höga skepp (s. k.
halltyp). Däremot är endast en basilikai kyrka
(d. v. s. med lägre sidoskepp) känd från
området, nämligen kyrkoruinen i Ereruk från
tiden omkr. år 500 (fig. 1). Denna märkliga
och egenartade byggnad har i väster varit
försedd med tvillingtorn, och mellan dessa
samt utefter långsidorna löpte öppna
kolonnportiker. Eljest uppbära alltid pelare valven
i det inre. Tvärskepp saknas hos dessa
byggnader. Samtliga centralbyggnader äro
konstruerade med strävnischer, som äro avsedda
att från alla håll mottaga trycket från
kupolen. Detta system har i Armenien fört till
en eljest okänd variantform med smärre
strävnischer även i byggnadens hörn, som
efter det viktigaste monumentet,
Hripsimekyrkan i Wagharschapat (618), kallas
Hripsi-metypen (fig. 2; se även planschen vid spalt
116, bild 1). Ett sällsynt storslaget
byggnadsverk har gått förlorat i palatskyrkan i
Zwarthnotz (fig. 3; se även planschen bild 2)
från 600-talets mitt, vars utseende kan
rekonstrueras på grundval av utgrävningar.
Tre av de fyra nischer, som omgåvo
centralrummet, öppnade sig med kolonnställningar
mot en rund omgång. I öster, där man skulle
väntat sig koret, låg en fyrkantig utbyggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
