Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armfelt (Armfeldt), Karl Gustav (1666—1736) - Armfelt (Armfeldt), Karl Gustav (1724—92) - Armfotingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Armfelt, K. G.—Armfotingar
130
Karl Gustav Armfelt d. ä. Målning av D. von Krafft.
personliga mod. A. samlade i Brahestad
spillrorna av armén, som han energiskt
omorganiserade och räddade över Torneå till
Sverige. Han deltog sedan i försvaret av
Norrland och av Stockholm samt fick 1718
befälet över den s. k. jämtländska armén och
inföll i Norge i syfte att erövra Trondhjem.
Men de svåra terrängförhållandena, den
bristfälliga utrustningen och A:s tvekan att
genast fortsätta fram ryckningen till
Trondhjem, innan fienden där hunnit få
förstärkningar, hindrade planens förverkligande, och
Karl XII:s död samt svenska huvudarméns
återtåg nödgade även A. att söka återvända
till Sverige. Under återmarschen över
fjällen blev armén mellan Ås i Tydalen och
Handöl i Jämtland överraskad nyårsdagen
1719 av en tre dygns snöstorm med stark
köld. Efter oerhörda lidanden framkom A.
på sjätte dagen med spillrorna av sin trupp
till Duveds skans i Jämtland. Mer än 2,200
man (inemot 1/3 av hela styrkan) funno sin
död i fjällen, och av de övriga blevo många
hundra för sitt återstående liv lytta. Vid
Duved restes 1892 ett minnesmärke till
erinran av de sålunda omkomna karolinerna.
Efter freden återvände A. till Finland och
blev 1734 t. f. överbefälhavare i Finland och
1735 general av infanteriet; till friherre
upphöjdes han 1731. — Litt.: H. E. Uddgren,
»Kriget i Finland år 1713» (1906) och
»Kriget i Finland 1714» (1909); G. Petri,
»Arm-feldts karoliner 1718—1719» (1919).
Armfelt (skrev sig Armfeldt), Karl
Gustav, friherre, militär (1724—92),
sonson till föreg. Deltog i 1741—42 års ryska
krig och 1758—59 i fälttågen i Pommern.
Dessemellan var han flera år anställd i
fransk krigstjänst. 1780 utnämndes han till
chef för Nylands infanteriregemente, 1787
till landshövding i Nylands och Tavastehus
län och generalmajor. Vid krigsutbrottet
1788 fick han, ehuru alls ej vuxen denna
svåra uppgift, överbefälet över en av de två
armékårer, som skulle operera mot ryska
gränsen. Det var vid denna avdelning
missnöjet bland officerarna mot kriget först kom
till utbrott. A., som i känslan av sin
oförmåga att behärska situationen flera gånger
anhållit om avsked, lät av konspirerande
officerare, särskilt mågen, major K. H. Klick,
övertala sig att som förste man underteckna
den beryktade »Liikalanoten» (8 aug.), vari
man å nationens vägnar till kejsarinnan
Katarina framställde anbud om fred. Han
tog sedan, enligt egen bekännelse, initiativet
till den under namnet Anjalaförbundet (se
d. o.) kända deklarationen 12—13 aug.
Samtidigt överlämnande sitt befäl till general
Meijerfeldt, stannade han emellertid kvar i
lägret som ledare av förbundet och stod
sedan i livlig förbindelse med G. M.
Sprengt-porten. Han arresterades 7 jan. 1789 och
dömdes april 1790 till förlust av liv, ära
och gods. Domen mildrades aug. s. å. till
»lindrig och anständig» arrest för livstiden
på Malmö fästning. Här avled A. Se
Gra-des biografi över A. i Sv. biogr. lexikon (1919).
Armfotingar, Brachio’poda, en djurklass,
som förr räknades till blötdjuren men blott
ytligt liknar musslorna genom ett par av
manteln avsöndrade skal. Musslornas skal äro
höger- och vänsterskal
men armfotingarnas ett
främre (bukskal) och ett
bakre (ryggskal).
Skalen bestå av kalk,
stundom kitin. Det främre,
i djurets naturliga läge
det undre, är stundom
utdraget i en ihålig
näbb, varigenom en
stjälk, som fäster
djuret, utväxer. Hos andra
utgår stjälken mellan
båda skalen, och hos åter andra är underskalet
fastvuxet. Armfotingarnas namn härleder sig
från en fransad, med flimmerhår beklädd, i vila
spiralrullad arm på vardera sidan om munnen
(bild 1 och 2). Flimmerhårens rörelser föra
näring till munnen. Skalen öppnas och slutas
av muskler. Blodkärlssystem (bild 2 h) och en
nervring (bild 2 n) kring svalget finnas.
Av-söndringsorgan, som likna ringmaskarnas
(bild 2 e), finnas även. A. ha hög geologisk
ålder; de funnos redan i kambrisk tid (bl. a.
ett ännu levande släkte Lingula). Omkr. 2,000
arter äro kända, men av dem äro mer än 1,800
utdöda. Terebratulina caput serpentis,
»ormskallen», levde måhända redan i
kritperio-den. — A. indelas i två ordningar: Testi-
Bild 1.
II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
