Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arnoldson, Klas Pontus - Arnoldson, Nils Johan - Arnoldson-Fischof, Sigrid - Arnolfo di Cambio - Arnórsson, Einar - Arnould, Sophie - Arnould-Plessy, Jeanne Sylvanie - Arnsberg - Arnstadt - Arnulf (biskop)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Arnoldson, N. J.—Arnulf
150
utgivna pacifistiska ’världsdramat’ »Riket»
(1916). 1908 erhöll A. halva nobelska fredspriset.
Arnoldson, Nils Johan, läkare (f. 1872
31/s), son till K. O. A.; med. lic. 1903, med. dr
1912, docent s. å. vid Karolinska institutet i
öron-, näs- och halssjukdomar. Ilar bl. a.
gjort sig känd som en framstående hals- och
öronkirurg. Fackvetenskaplig förf.
Arnoldson-Fischof, Sigrid, sångerska (f.
186 1 20/3), dotter till K. O. A. Utbildades i
sångkonsten av sin fader och Fritz Arlberg samt
studerade i Berlin under Désirée Artöt,
varefter hon
debuterade i Prag såsom
Ro-sina i »Barberaren»
1885. Under de
närmast följande åren
uppträdde hon med
stor framgång bl. a.
i Moskva, London
och Paris samt har
senare gästspelat på
de flesta övriga
operascener i Europa
samt även i
Amerika. I Stockholm
har hon uppträtt
flera gånger sedan bör-
jan av 1890-talet, senast 1916, ävensom
konser-terat här. Bland de partier hon framställt på
Stockholmsoperan äro Mignon, Traviata,
Ro-sina, Lakmé, Margareta i »Faust», Julia och
Carmen. Med utsökt välklingande stämma
och en sångkonst, som varit mer briljant än
värmande, har hon förenat en främst för det
täcka och graciösa lämpad scenisk begåvning.
1889 g. m. impresarion A. Fischof. H. G—t.
ArnoTfo di Ca’mbio, florentinsk arkitekt
(d. 1302). Endast två arbeten kunna med
säkerhet tillskrivas honom, nämligen francis-
Det inre av kyrkan Santa Croce i Florens.
kankyrkan Santa Croce och domkyrkan i
Florens. Len förra, som påbörjades 1295, är en
stor, korsformig, treskeppig basilika utan valv.
Dess breda skepp, dess smärta, långt från
varandra ställda pelare, dess kraftfulla
proportioner och enkla hållning giva åt dess inre en
rumsverkan, präglad av kärv storhet,
enhetlighet och allvar. 1296 påbörjades
domkyrko-bygget efter A:s planer och modeller och under
hans ledning. Vid hans död hade arbetet —
liksom arbetet på Santa Croce — icke
framskridit långt, och ehuru några av honom
uppförda murpartier ingå i den bestående
byggnadskroppen, torde de vara starkt förändrade.
Flera andra byggnadsverk tillskrivas A.,
oftast på lösa grunder. Han säges så t. ex.
ha varit arkitekt för det 1300—01 uppförda
stadshuset, Palazzo veCchio, i Florens.
Äldre konsthistoriska författare ha också ansett
A. som bildhuggare. De skulpturala arbeten,
som gå under hans namn, äro emellertid
sannolikt utförda av en namne och samtida till
honom, Arnolfo di Firenze. H. W-n.
Arnörsson [a’d-], Einar, isl. rättslärd o.
politiker (f. 1880). Lärare vid den isl.
lagskolan i Reykjavik 1908, blev han vid
universitetets upprättande 1911 utnämnd till
professor, vilken befattning han sedan innehaft
med ett par korta avbrott. Som minister för
Island 1915—17 lyckades han utverka
konungens sanktion av den nya, av alltinget 1914
antagna författningslagen. Har skrivit flera
arbeten om Islands historiska rätt.
Arnould [arno’], S o p h i e, fransk
operasångerska (sopran; 1744—1802). Debuterade
1757 på Stora operan i Paris och var dess
firade primadonna ända till 1778. Hon
kreerade med stor framgång titelrollen i Glucks
»Iphigénie en Aulide». I sina salonger såg A.
män som d’Alembert, Diderot, Helvétius och
Rousseau. Hon slösade lika mycket med
ynnestbevis som med kvickheter.
Arnould-PIessy [arno’-plesi’], Jeanne
Sylvanie, fransk skådespelerska (1819—
97), tillhörde Théåtre frangais 1834—45 och
1855—76. Hon upptog m:lle Mars’ mantel,
glänste till en början genom sin skönhet och
alltjämt genom sin klangfulla, mäktiga,
underbart utbildade och nyanserade stämma.
Hon vann sina förnämsta triumfer i
Mari-vaux’ komedier och Augiers moderna stycken
samt som Elmire och Celimène i Molières
»Tartuffe» och »Misantrope». Jfr Edv.
Brändes, »Fremmed Skuespilkunst» (1881).
Arnsberg, preuss. reg.-område, omfattande
s. delen av Westfalen. 7,704 kvkm, 2,548,276
inv. (1919). Betydande bergsbruk o. industri.
Arnstadt, stad i mellersta Tyskland,
Thii-ringen, i den vackra Geradalen vid foten av
Thüringerwald; 19,371 inv. (1919). Det forna
furstliga slottet (Schwarzburg-Sondershausen)
är nu museum med en ståtlig porslinssamling.
Handsk-, färg- och porslinsfabriker m. m.
Arnulf, biskop av Metz (omkr. 582—641).
Blev genom sin före faderns vigning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
