Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arnulf (biskop) - Arnulf (tysk kejsare) - Arnungarna - Arnvidson, Truls - Arnäs - Arnö (Biskops-Arnö) - Arnö (Bond-Arnö) - Arnö (fideikommiss) - Arnöen (Norge) - Aroeba, Aruba - Aroeöarna, Aru- - Aroidéer - Arole - Arolsen - Arom - Aromatisk - Aromatiska föreningar - Aromatiska ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Arnulf—Aromatiska ämnen
152
präst födde son, Ansegisel, som var gift
med Begga, dotter till major domus Pipin av
Landen, stamfar till karolingiska ätten, som
ock ibland kallas arnulfinger.
Arnulf, tysk kejsare (omkr. 850—899).
Oäkta son till den östfrankiske konungen
Karlman, erhöll han vid dennes död hertigdömet
Kärnten samt blev efter sin farbroders, Karl
deu tjockes, avsättning (887) vald till
öst-frankisk konung. Han besegrade de fruktade
nordmännen vid Leuven (891). Däremot
blevo hans krig mot den märiske fursten
Svatopluk resultatlösa. A. företog två
krigståg till Italien, tog Rom med storm och
kröntes av påven 896 till romersk kejsare. A.
efterträddes av sin ende äkta son, Ludvig Barnet.
Arnungarna, se Arnmödlingarna.
Arnvidson, T r u 1 s, kopparstickare, se A
r-v i d s s o n.
Arnäs, kustsocken i n. ö. Ångermanland
strax n. om Örnsköldsvik; Själevads och
Arnäs tingslag, Västernorrlands län. 335,23
kvkm, 5,587 inv. (1923). A. höjer sig norrut
och når i Prästliden en höjd av 327 m ö. h.
3,438 har åker, 23,323 har skog. Kyrkbyn
ligger en halv mil n. ö. om Örnsköldsvik. Talrika
fornlämningar från stenåldern. Pastorat i
Härnösands stift, örnsköldsviks kontrakt.
Arnö (B i s k o p s - A r n ö), ö (1,5 kvkm) i
Arnöfjärden i Mälaren, 2^2 mil s. om
Uppsala; övergrans socken, Håbo härad, Uppsala
län. ön kom i slutet av 1200-talet till
ärke
Arnö slott på 1600-talet. Teckning i Erik Dahlberghs samling.
biskopsstolen i Uppsala, och det befästa
slottet utgjorde ärkebiskoparnas vanliga
residens. Vid reformationen indrogs ön,
bortförlänades senare men är sedan reduktionen
kro-nojord. Slottet, som efter reformationen
hastigt förfallit, restaurerades av Johan III
1572—90. Den på ovanstående bild synliga
huvudlängan torde ha tillbyggts på 1600-talet.
Se Hahr, »Den äldre vasatidens svenska
borgar» (1917).
Arnö (Bon d-A r n ö), socken i s. v.
Uppland på Arnö och Oknö m. fl. öar i
Mälaren s. om Enköping; Trögds härad, Uppsala
län. 19,25 kvkm, 237 inv. (1923). Å Arnö
ligger Utö gård med en av Upplands
märkligaste medeltida stenbyggnader, Utö hus (se
d. o.); lyder under Grönsö i Kungs-Husby.
Annex till Vallby, Uppsala st., Trögds kontr.
Arnö, fideikommiss i s. ö. Södermanland,
strax s. om Nyköping, nära Kilaåns utlopp i
Stadsfjärden; 237/8 mantal el. 3,403,3 har,
varav 2,960 har i Nikolai socken och återstående
delar i Tunabergs, Bergshammars, Stigtomta
och Runtuna socknar. Odlad jord 944,3 har.
Hela egendomens taxeringsvärde 1,360,500 kr.
A. omnämnes på 1400-talet, då det
skänktes till Nyköpings franciskankloster, gjordes
1769 till fideikommiss för Juliana Sjöblad, g.
m. riksrådet F. U. Sparre till Rossvik, samt har
alltsedan innehafts av adliga ätten Sparre.
Arnöen, bergig ö i n. Norge, n. ö. om
Tromsö; Troms fylke (Tromsö amt). 269,34
kvkm, 765 inv. (1921). Vackra fjällformationer.
Aroeba, Aruba, Oruba, ö bland
sydamerikanska Antillerna, vid inloppet till
Ve-nezuelabukten; räknas till nederländska
kolonien Curagao. 178 kvkm, 7,177 inv. (1922).
Bergig. Huvudort: Oranjestad.
Aroeöarna, A r u-, grupp av omkr. 80 små
öar bland Moluckerna (se d. o.), Nederländska
Ostindien, residentskapet Amboina; omkr.
8,000 kvkm, 22,000 inv. Öarna äro skogrika
och kantade av korallrev. På en mindre ö
i v. ligger hamnen Dobbo med livlig handel
med trepang, sköldpadd, pärlor m. m.
Aroidéer, se A r a c é e r.
Arole [aråT], fr. namnet på A ar (se d. o.).
A’rolsen, huvudstad i ty. staten Waldeck,
35 km v. om Kassel. 2,620 inv. (1919). Slott
med pompejanska o. a. samlingar.
Arom [-ä’m] (av grek. a’roma, vällukt), den
karakteristiska lukten hos en del växter och
preparat. Förorsakas i de flesta
fall av en flyktig olja, som finnes
färdigbildad i växten. Den kan
ock utvecklas genom särskild
jäsning, t. ex. vid beredning av
tobak, viner, ost m. m.
Aromatisk, välluktande, med en
fin doft av kryddor.
Aromatiska föreningar var
tidigare liktydigt med aromatiska
ämnen (se d. o.). Benämningen har
numera fått en mera kemiskt
karakteriserande betydelse, i det att
därmed avses vätefattiga ämnen, som innehålla
ringformiga, av 5 el. 6 atomer bestående
kärnor, vilka bestå antingen enbart av kolatomer
(karbo- el. isocykliska föreningar) eller utom
kol kunna innehålla kväve, syre el. svavel
(heterocykliska föreningar, se d. o.). Exempel
på aromatiska grundkolväten, vilka äro
stamsubstanser för stora grupper ur dem härledda
föreningar, äro bensol, tiofen och pyridin (se
d. o.). Exempel på sådana av bensol härledda
föreningar äro nitrobensol, bensoesyra, anilin,
karbolsyra. E-t N-n.
Aromatiska ämnen, gemensam beteckning
på välluktande ämnen av olika slag. Hit
höra i naturen förekommande och ur
naturprodukter isolerade ämnen, såsom rosenolja
och mysk, vidare välluktande ämnen av lika
kemisk sammansättning och egenskaper som
i naturen förekommande ämnen men
framställda på konstgjord väg, såsom vanilj;
slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
