Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arsenik, As - Arsenikblomma - Arsenikbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Arsenikblomma—Arsenikbok
176
användning: den insmältes i bly vid
hageltill-verkning, enär arsenikhaltigt bly har större
benägenhet att antaga kulform än rent; den
har vidare användning som beståndsdel i vissa
legeringar.
A. förekommer i åtminstone två allotropa
(se A 11 o t r o p i) modifikationer, grå,
kristalliserad a., beständig under
sublimationspunk-ten, och gul, mjuk a., som är mycket
obeständig. Vid långsam sublimering av a. erhålles
kristalliserad, stålgrå a. som glänsande,
rom-boedriska kristaller av spec. v. = 5,73. De äro
spröda och lätt pulveriserbara. De börja
sublimera redan vid 180° C utan att smälta.
Av-kyles vid stark sublimering arsenikångan
hastigt, får man gul a. med spec. v. = 1,97. Gul
a. påminner till sina egenskaper mycket om
gul fosfor. Den har utpräglad löklukt och är
starkt reducerande. Den är mycket
obeständig samt övergår vid högre temperatur,
speciellt vid inverkan av ljus, i en grå form med
spec. v. = 4,67. A:s atomnummer är 33, och
dess atomvikt är 74,96. I sina föreningar är
den 3- och 5-värdig och närmast besläktad med
fosfor och antimon. I ångform upp till 860°
C utgöras molekylerna av 4 arsenikatomer,
först vid 1,700° C motsvarar gastätheten (se
d. o.) molekyler med endast 2 atomer.
Arsenikföreningar ha länge varit kända.
Den gula svavelarseniken omnämndes av
Ari-stoteles och vit a., arseniksyrlighet, av Geber
redan på 700-talet. Metallen synes ha
framställts av Albertus Magnus på 1200-talet, men
det var först en svensk, G. Brandt, som på
1700-talet visade, att den är en metall och att
den vita arseniken är dess oxid. E—t N—n.
A. har sedan gammalt en vidsträckt
användning som läkemedel. Dess oorganiska
föreningar upptagas långsamt, dess organiska
däremot mycket hastigt. Tillförd i små
mängder, hämmar a. förbränningen i kroppen och
befordrar tillväxten (så t. ex. ökade kemikern
Kopp själv 10 kg under loppet av 2 månader,
medan han höll på med
arsenikundersökningar). Sannolikt stegrar a. även bildningen av
röda blodkroppar. Av dessa orsaker användes
a. mot allm. svaghet, blodbrist och rubbningar
i bentillväxten och har i många fall fått
ersätta den mera svårdoserade och till sin
individuella verkan mycket osäkrare fosforn.
Tillförd i stora mängder blir dess verkan den
motsatta, d. v. s. en ökad förbränning och ett
sönderfall av vävnadselementen blir följden,
med eller utan en samtidig fettdegeneration
av organen. Detta förhållande begagnar man
sig av vid ordinerandet av a.-preparat mot
svulstbildningar och syfilis. Vid långvarigt
bruk eller även vid en tillfällig kraftig
behandling med arsenik framkallas en
förlamning av blodkapillärerna, vilken anses vara
orsaken till den många gånger goda effekten
av medlet vid psoriasis (se d. o.).Den nytta, som
medlet gör vid en del former av
nervsjukdomar, är ännu ej tillfredsställande förklarad.
Lokalt verkar a. etsande och har härför
fått användning dels i pastor för avlägsnande
av smärre hudutväxter, t. ex. vårtor eller
generande hårväxt, dels även i
tandläkar-praxis för dödande av tandrotens nerv. Vana
vid medlet medför ökad tolerans (jfr A r s
e-nikätare). Medlet har i form av
arseniksyrlighet enligt svenska farmakopén en
maximaldos för fullväxt person av 5 mg. Av olika
arsenikföreningar ha följande mera allmän
medicinsk användning: officinella enl.
svenska farmakopén äro, utom arseniksyrligheten,
pillerna, Pilulae acidi arsenicosi, som hålla
1 mg arseniksyrlighet per piller och ha en
maximidos av 5 piller, samt dropparna, Liquor
arsenitis kalici (Fowlers lösning), en lösning
hållande 1 % arseniksyrlighet och således
med en maximaldos av 1/2 g eller 6 ä 7
droppar. Bland icke officinella medel äro de
förnämsta: salvarsan, neosalvarsan och
sil-versalvarsan. Salvarsanet är allmänt känt
såsom syfilismedel från sitt första
utsläppande i marknaden. Utgående från att syfilis
orsakades av en protozo, Spirochete pallida,
och stimulerad av Laverans och Mesnils
upptäckt (1902) av a. som suveränt medel mot
den tropiska sömnsjukan, även denna
sjukdom orsakad av en med Spirochete
pallida besläktad protozo, Trypanosoma
Gambi-ense, lyckades Ehrlich i samarbete med
japanen Hata 1910 framställa salvarsanet
(dioxy-diamido-arsenobensol), den 606 :e
arsenikföreningen i en mångårig experimentserie.
Sedan ha nyare föreningar av salvarsan, till sin
dosering säkrare och för patienterna
behagligare, delvis ställt detta i skuggan, t. ex.
neosalvarsan, silversalvarsan. Den mot
sömnsjuka vanligast använda arsenikföreningen
är atoxyl, ett natriumsalt av
paraaminofe-nylarsinsyra; och en acetylförening av detta,
arsacetin, har även använts för samma
ändamål. På grund av faran för förgiftning,
som i några fall leder till blindhet, användes
atoxyl numera mindre. Mycket använd, spec. i
injektioner mot anemiska el. andra
svaghetstillstånd, är kakodylsyra. Förr
användes den mot tuberkulos och har även på
1890-talet i Frankrike använts mot syfilis.
Arsen-triferrin (el. -ferrol) användes vid
svaghetstillstånd och under rekonvaleseenser. En
mycket behaglig ingivningsform äro de naturliga
arsenikhaltiga Roncegno- och Levicovattnen.
På konstgjord väg framställes här i
Sverige »Ronneby arsenikvatten», som håller
O,ooi g arseniksyrlighet per 20 g. — Litt.:
Meyer o. Gottlieb, »Experimentelle
Pharma-kologie» (6:e uppl. 1922); Kraus o. Brugsch,
»Pathologie und Therapie innerer
Krankhei-ten» (1923). E. L—g.
Arsenikblomma, se A r s e n i t.
Arsenikbok. Apoteksföreståndare, ävensom
näringsidkare, vilken i sitt yrke använder
arseniksyrlighet och håller förråd därav, är
pliktig att däröver föra en särskild bok, vari
även intagas uppgifter om utlämning eller
förbrukning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
