- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 2. Arckenholtz - Bergkalk /
179-180

(1923) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arsenikförgiftning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

179

Arsenikförgiftning

180

tapeter o. dyl., vilken i små mängder
överstigit det i lag tillåtna (se nedan). Därför har
arseniken fått bära skulden, där andra
sjukdomar förelegat; ej minst emedan en stor del
av symtomen vid en a. återfinnes vid en mängd
andra sjukdomar. Att detta varit till skada
för den ändamålsenligaste behandlingen och
förloppet av den förefintliga sjukdomen, faller
av sig självt. Frånsett idiosynkrasi är den
toxiska dosen O,oi—O,os g, den dödande vanl.
0,10-0,20 g-

De tillfällen, då arsenik ger upphov till
förgiftningar, kunna uppdelas i tre grupper:

1. Yrkesförgiftning förekommer nu
för tiden mera sällan. Det sker då vanligen
inom färgämnes- eller mineralindustrien (t. ex.
vid behandling av arsenikhaltigt zinkblände
o. dyl.). Användandet av arsenik vid
konservering och uppstoppning av djur etc. kan även
medföra vissa risker.

2. Medicinskt bruk. Där kan
förgiftning framkallas både vid ut- och invärtes
användning, både vid överdosering (tillfällig
för stor dos eller alltför långvarigt bruk av
liten dos) eller vid en annars ofarlig dosering
vid idiosynkrasi (personlig överkänslighet).
Arsenikens användning i tandläkarpraxis
såsom pulpadödande medel kan även ge upphov
till förgiftning, vilken emellertid är sällsynt
och alltid torde bero på idiosynkrasi, då även
ev. nedsväljande av all den härtill använda
arseniken i vanliga fall är ofarligt.

3. Bland övriga förgiftningsfall märkas
först mord och självmord. Till det förra har
arsenik förut varit mycket tillgripet, emedan
dagliga små mängder, bibragta under lång tid,
voro tillräckliga att ha åsyftad verkan,
samtidigt med att det med dåtida analysmetoder
var förenat med stor svårighet att påvisa
dödsorsaken. Då arsenik använts mycket i
fosterfördrivande syfte (»poudre de
succession») och då doseringen vid dylika tillfällen
väl varit högre än vid några andra, har
döds-procenten av denna anledning varit mycket
stor. Bland a., vilka äro att anse som rena
olycksfall, kunna nämnas arsenikförorenade
färger, använda av sockerbagare. Då vidare
arsenik är ett förträffligt utrotningsmedel för
skadedjur å trädgårdsplantor och träd, ha
förgiftningar inträffat av t. ex. druvor.
Vidare har dess användande som råttgift
orsakat, att vattnet i brunnar förgiftats av däri
nedfallna råttkadaver. Rättrogna
muhammedaner, vilka ej få använda rakkniv, ha ibland
ådragit sig a. genom etsande arsenikpastor,
som de använda i hårborttagande syfte.

A. kan antingen vara akut eller kronisk.
Vid utvärtes bruk kan den uppkomma från
sårig eller eksematös hud; från oskadad hud
uppkommer den aldrig akut, däremot från
slemhinnor, t. ex. nässlemhinnor, underliv,
ändtarm. Vid invärtes bruk äger resorption
från magsäcken rum i jämförelsevis ringa grad,
mera från tarmkanalen. Den kroniska a.
uppkommer sällan på basen av en akut, såsom vid

vanliga sjukdomar, utan är nästan alltid
förorsakad av långvarig tillförsel av arsenik i
små mängder. Man kan urskilja fyra faser
i a. 1) Obetydliga mag-tarmsymtom, såsom
aptitlöshet, kväljningar, oregelbunden
avföring. 2) Katarr i slemhinnor; uttorkning eller
vätskning (sekretion). 3) Från nervsystemet
huvudvärk, mattighet, olika
känselförnimmel-ser, slutligen förlamningar (denna förlamning
är delvis att uppfatta såsom inflammation i
nerven, delvis härrör den från av a. orsakade
skador i hjärnan). 4) Slutstadiet. Med eller
utan degeneration av olika organ inträffar
döden efter andnöd och hjärtsvaghet. Att
observera är, att ej alla dessa olika faser behöva
finnas; mycket ofta finnes endast en av dem och
då vanl. den från nervsystemet. I praktiken
yttrar sig den akuta a. så, att efter halsbränna,
sväljningsbesvär och törst uppträda häftiga
magsmärtor, åtföljda av koleraliknande
ris-vattendiarréer och kräkningar, ibland blodiga.
Det fortsatta tillståndet är mycket betingat
av vätskeförlusten och yttrar sig i blåblek
hudfärg, ledsmärtor, krampryckningar,
oregelbunden puls, delirier. Vid den akuta a.
skjutas de koleraliknande symtomen i
bakgrunden och en paralytisk (förlamnings-) form
uppträder. Huvudvärk, svindel och smärtsamma
konvulsioner föregå den slutliga
medvetslösheten. Samtliga dessa symtom, såväl vid den
akuta som kroniska a., kunna förklaras av
förlamning av blodkapillärernas kontraktila
(sammandragande) element. Olika organ
reagera på ett även individuellt fullkomligt olika
sätt; mest och hastigast angripas
kapillärerna i tarmkäxet, varav följden blir
stagnation av blodet därstädes och uppkomsten
av de koleraliknande symtomen. Den ringa
motståndskraften i den skadade tarmen för
sedan till en autointoxikation (se d. o.). Vidare
ger den av blodkapillärernas förlamning
orsakade blodbristen i organen förklaring till
övriga symtom, t. ex. från hjärtat dess
oregelbundna och otillräckliga verksamhet, från hjärnan
medvetslöshet, krampryckningar och delvis
förlamning.

För att förebygga a. har på
lagstiftningsväg en del bestämmelser gjorts angående den
tillåtna halten av arsenik i vävnader och
tapeter m. m. (se giftstadgan 7 dec. 1906).

Behandling. Vid fall av a. bör omedelbart
läkare tillkallas. Redan innan läkare hunnit
anlända, bör kräkmedel ingivas; ävenså skall
magsköljning med t. ex. zinksulfat omedelbart
företagas. I de flesta andra länders
farmako-péer finnes ett officinelit motgift, Antidotum
arsenici, som enl. den tyska varje gång skall
vara nyberedd av 250 g vatten +100 g Liquor
ferrici sulphur. oxydati, vartill under
omskak-ning men ej uppvärmning tillsättas 15 g
magnesiumoxid + 250 g vatten. Av detta blir en
brunaktig skakmixtur, som gives matskedsvis,
i början var tionde minut, sedan med längre
uppehåll. Trots detta bör man fortsätta att
giva kräkmedel, magsköljning eller annat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 10 00:01:01 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free