Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artaxerxes I - Artaxerxes II - Artaxerxes III - Artedi, Peter - Artediellus uncinatus - Arte et Marte - Artefakt - Artel - Artemis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Artaxerxes II—Artemis
188
der honom inträdde de första tydliga spåren
till det stora rikets förfall; Esra och Nehemja
voro hans samtida.
Artaxe’rxes II, fornpersisk konung med
binamnet M n e m o n (»den minnesgode»), son
till Dareios II. Regerade 404—358 f. Kr.
Brodern Kyros, som gjort uppror, stupade i en
strid mot honom vid Kunaxa 401.
Artaxe’rxes III, fornpersisk konung med
binamnet Ochos (»vagnfararen»). Var A.
II :s son och efterträdare och regerade 358—
338 f. Kr. Han underkuvade ånyo (omkr. 345
f. Kr.) Egypten, vilket omkring 65 år varit
självständigt.
Artédi, Peter, zoolog (1705—35). Var
prästson från Anundsjö i Ångermanland och
hette urspr. A r c t æ d ius. Student i
Uppsala 1724, ägnade han sig snart åt
naturvetenskapliga studier och hade, redan då
Linné kom till Uppsala, förvärvat sig
anseende för stora kunskaper. Mellan A. och
Linné uppstod en varm vänskap, som torde
ha haft stort inflytande på bägges
vetenskapliga utveckling. A. ägnade sig åt studiet av
fiskarna och företog härför en resa till
England och Holland, under vilken han
drunknade i Amsterdam 1735. I Holland åtog han
sig bearbetningen av en stor fisksamling,
tillhörande en rik apotekare Seba. A:s
efterlämnade manuskript utgåvos av Linné under
titeln »Ichthyologia» (1738). A. försöker häri
giva en naturlig indelning av fiskarna samt
skapar för dem fasta släktnamn. Hans
arbete utmärkes dessutom av klart
definierade begrepp och användning av en fast
terminologi. A. har blivit kallad »iktyologiens
fader» och kan jämte engelsmännen G. Ray
och F. Willoughby anses som grundläggare
av den moderna systematiska iktyologien.
Sv. Vet.-akad. lät 1905 resa en minnessten
över A. i Amsterdams zoologiska trädgård.
— Litt.: E. Lönnberg, »Peter A.» (i
Vet.-akad :s årsbok 1905) och »Linné och A.» (i Sv.
Linnésällsk :s årsskr., årg. 2, 1919). Rend.
Artedie’llus uncinätus, se H a v u 1 k.
A’rte et Ma’rte, lat., genom fredliga och
krigiska idrotter. Är inskrift över svenska
riddarhusets port. Även titel på en 1909
uppsatt årsskrift, fr. o. m. 1914 organ för Svenska
adelsförbundet (f. n. red. av. C.-E. Fleetwood).
Artefa’kt, artificiell, konstgjord;
konstprodukt.
Artel [ryskt uttal: arte’lj], namn på ett
visst slags ryska sammanslutningar för
gemensam produktion. De voro förr talrika i
Ryssland men hade kort före världskriget
begränsats nästan uteslutande till fiskare i
Archangelsk. I städerna kom ordet blott att
beteckna ett slags fackförening.
A’rtemis var enl. grek, sagan dotter till Zeus
och Leto och tvillingsyster till Apollon.
Liksom denne har hon av några trötts urspr. vara
en mindreasiatisk gudom. I varje fall har hon
på vissa ställen sammansmält med en sådan.
Så var särskilt fallet med A. i Efesos (»efe-
»Diana från Versailles». Kopia av en grekisk
Artemis-staty från 300-talet f. Kr.
siernas Diana»). Liksom brodern hade hon till
sitt främsta vapen båge och pilar, medelst
vilka hon hämnades på förmätna människor
men ock, frånsett detta, sände en snabb och
smärtfri död, särskilt åt kvinnor. Hon tänktes
av grekerna framför allt som jägarinna.
Därför var hon ock djurens, särskilt de vilda
djurens, beskyddarinna. Hinden var hennes
älsklingsdjur. Strängt kysk, ägde hon varken
någon make eller någon älskare. Hon
anropades ofta av kvinnor i barnsnöd och ansågs
skydda unga flickor under deras uppväxttid.
I Sparta brukade man på hennes altare piska
gossar blodiga — en kvarleva från
människo-offrens tid. Hos romarna motsvarades hon av
Diana. Tydligen har hon i viss
utsträckning varit mångudinna.
Artemis framställes i den äldre grekiska
konsten i fotsid dräkt, senare som jägarinnan
i kort dräkt med koger och båge. Den
berömdaste statyn, A. (Diana) från
Versailles i Louvre, bär samma stilkaraktär
som »Apollo di Belvedere». Glyptoteket i
Köpenhamn äger en stympad grupp av A. med
Ifigeneia (se denna) och en hind. Den
mång-bröstade A. (den efesiska Diana) härstammar
från Mindre Asien. En bild av A. återgives
också vid art. A k t a i o n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
