Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Articulata - Articuli fidei - Artificiell - Artificiella gödningsämnen - Artificiell horisont - Artificiellt system - Artikel - Artikulation - Artikulera - Artilleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Articuli fidei—Artilleri
194
»Den stora kanonen». Etsning av A. Dnrer 1518.
namn på grund av deras fylogenetiska
släktskap. Rend.
Arti’culi fi’dei, lat., trons artiklar. Se
Trosartikel.
Artificie’ll (av lat. ars, konst, och fa’cere,
göra), konstgjord; konstlad, onaturlig, »gjord».
Artificiella gödningsämnen, se
Gödselmedel.
Artificiell horisont, se Horisont.
Artificiellt system, vetenskapligt system,
uppgjort i klassificerande syfte utan strängt
iakttagande av naturliga
släktskapsförhållanden (motsats: naturligt system).
Arti’kel kallas i språkvetenskapen ett ord
eller ett affix (se d. o.), som fogas till ett
substantiv för att angiva huruvida det skall
fattas i bestämd eller obestämd pronominell
(jfr Pronomen) betydelse. I svenskan
finnas tre sådana artiklar: bestämd
fristående (den ädle mannen, det vackra
huset), bestämd suffigerad eller s. k.
slutartikel (mannen, huset) och
obestämd (en man, ett hus). Latinet, sanskrit
och de flesta slaviska språk ha inga artiklar,
och grekiskan såväl som de äldre germanska
språken har endast bestämd artikel. Den
bestämda artikeln har uppkommit av ett
demonstrativpronomen, den obestämda av det första
räkneordet. Ad. N—n.
Artikulation. 1. De mänskliga talorganens
verksamhet för att frambringa ljud, som skola
tjäna till meddelelsemedel (artikulerade
ljud). Alltefter de organ, som härvid äro
särskilt verksamma, talar man om läpparti-
kulation o. s. v. samt om ljudens a r t i k u 1
a-tionsställen. — 2. Ledgång,
ledförbindelse.
Artikulera, forma ljud (om de mänskliga
talorganen). Jfr Artikulation, 1.
Artilleri, benämning på det slags eldvapen,
som ej kan bäras av enskild krigsman, jämte
alla därtill hörande fordon, hästar,
ammunition m. m. Ordet betecknar även det
manskap, som strider med nämnda slags vapen.
— Alltefter pjäsernas användning och
uppställning har man gjort skillnad mellan
bergs-, fält-, positions-,
belägrings-, fästnings-, kust- och f a
r-tygsartilleri. Denna åtskillnad har
dock börjat delvis falla ur bruk, sedan nära
nog allt rörligt artilleri kommit att
användas och betraktas som fältartilleri.
Bergsartilleriet skall kunna åtfölja fotfolk på
vilken mark som helst och erhåller därför
vanligen lätta, i hästpackbördor söndertagbara
pjäser. Fältartilleriet (i äldre och inskränkt
bemärkelse), numera vanl. benämnt lätta
fältartilleriet, skall å vägar kunna
förflytta sig hastigt och utanför vägarna äga
stor framkomlighet. Det förses därför med
körbara, jämförelsevis lätta pjäser. I
allmänhet organiseras det som åkande
artilleri, så benämnt, emedan allt
betjänings-manskap kan transporteras åkande å
fordonen. En mindre del utgöres av ridande
artilleri, där betjäningsmanskapet är
beridet. Positions- och belägringsartilleriet, som
övervägande användas mot fasta mål, ha
II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
