Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artium baccalaureus - Artium liberalium magister - Artjärvi - Art nouveau - Artocarpus incisa - Artois - Artôt, Désirée - Artôt de Padilla, Lola - Artotypi - Artralgi - Artsjö - Artsybasjev, Michail Petrovitj - Artur av Bretagne - Artursagan, Artussagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Artium baccalaureus—Artursagan
204
A’rtium baccalaureus, lat., eng. bachelor
of arts, filosofie kandidat. Jfr B a c c a 1 a
u-r e us och. Bachelor.
A’rtium liberälium magi’ster, lat., se M
a-g i s t e r.
A’rtjärvi, se A r t s j ö.
Art nouveau [ä’r novå’], fr., »ny konst»,
ne Konstindustri.
Artoca’rpus inclsa, se Brödfruktträd.
Artois [artara’], gammal provins och
grevskap i nordligaste Frankrike; motsvarande
delar av nuv. dep. Pas-de-Calais och Somme.
Huvudstad var Arras. — Landet blev 1239
förlänat åt en yngre gren av franska
konungahuset, kom sedermera till Flandern och
Bur-gund och genom pyreneiska freden 1659 samt
freden i Nijmegen 1678 åter till Frankrike.
Karl X bar såsom prins titeln greve av Artois
Under världskriget var A. en av
huvudplatserna för de hårdnackade
skytte-gravsstriderna. Stridslinjen gick nämligen
genom detta landskap från n. till s. De
drabbningar, som där ägde rum, ha i allmänhet
benämnts efter den ort, om vilken striderna
huvudsakligen ägt rum (Arrasslaget, slaget vid
Loos o. s. v.). Benämningarna äro ganska
skiftande. De lia ännu ej stadgat sig och torde i
vissa avseenden förbli olika i ententeländerna
och i centralmaktsländerna. Efter A.
benämnas ofta de större stridshandlingarna inom
landskapet, sålunda de allierades anfall 1915
från 9 maj t. o. m. andra veckan i juni —
benämnes oek slaget vid Arras (se d. o.) eller
Loretteslaget —, engelsmännens anfall i sept.
1915 — benämnes ock slaget vid Loos — samt
striderna vid Arras april 1917. Under
tyskarnas stora offensiv i slutet av mars 1918
gjordes avsevärda terrängvinster i A., vilka
sedermera i sept. 1918 vid de allierades
fram-ryckning förlorades. Se A r r a s med karta
sp. 162 och Belgisk-franska
fronten. M. B-dt.
Artöt [artå’], Désirée, belg. sångerska
(1835—1907). Elev vid konservatoriet i
Bryssel och av Pauline Viardot-Garcia, debuterade
hon 1858 på Stora operan i Paris som Fides.
Efter att i Italien ha
utbildat sig i sång,
vann hon avgörande
framgång i Berlin som
primadonna vid ett
italienskt
operasällskap samt gästspelade
senare på många
europeiska scener.
Hennes stämma, en fyllig
mezzosopran, vann
genom ihärdigt studium
en betydande höjd, så
att den räckte till för
de största dramatiska
sopranpartier. Som sånglärarinna, först i
Berlin, sedan 1889 i Paris, utövade hon en
betydelsefull verksamhet. Gifte sig 1869 med
den spanske baritonisten Padilla y Ramos
och konserterade jämte honom 1877 och 1883
i Sverige. H. G—t.
Artöt de Padilla [artå’ de padiTja], Lola,
mezzosopransångerska (f. 1881), dotter till
föreg. och Padilla y Ramos. Elev av sin mor,
sjöng hon först på Opéra comique i Paris och
Komische Oper i Berlin. Den för sin
kultiverade stämma uppskattade sångerskan har
sedan 1910 tillhört Staatsoper i Berlin.
Gästspelade med framgång i Stockholm 1905 som
Mignon samt har 1917 ooh 1922 sjungit på
Konsertföreningen där. H. G—t.
Artotypi, »konsttryck», i Amerika
benämning på ljustryck.
Artralgl, ledgångssmärtor.
Artsjö (fi. Artjärvi), finsktalande socken i
s. Finland, n. om Borgå, Nylands län; 179
kvkm, 2,755 inv. (1922).
Artsyba’sjev, Michail Petrovitj, rysk
förf. (f. 1878). Ger i sitt första mer kända
alster, »Studenten Ländes död» (1904), uttryck
åt en rent tolstojansk livsåskådning, som
dock snart träder tillbaka för en utpräglad
njutningsfilosofi. I novellen »Arbetaren
Sje-vyrev» låter han bokens hjälte göra ett slags
värdesättning av tidens revolutionära
strävanden, som underkännas såsom endast
ledande till ofärd — materiell och andlig —
för den stora massan. Med sin stora (även
till sv. översatta) roman »Sanin» (1907) tar
A. steget fullt ut som förkunnare av
»praktiska» livsmål. Tillvarons mening framstår
här som sinnlig njutning, framför allt sådan
av erotisk art. Om »Sanin» se även W.
Sö-derhjelm, »Utklipp om böcker», II (1918). —
A. är ett typiskt tidsfenomen omkring
revolutionsåret 1905. Sedan reaktionen lyckats
återtaga sina förlorade positioner, grepo
skepticismen och »livshungern» omkring sig inom
vida kretsar — icke minst de spec.
revolutionära — av det ryska samhället. I romanen
»Vid sista gränslinjen» framträder A. som
pessimist. A:s skådespel »Svartsjuka»
uppfördes utan framgång i Stockholm våren 1921.
A. bosatte sig 1923, missnöjd med
bolsjevik-väldet, i Warschau. — Litt.: A. Karlgren i
»Vår tid» (1907). A. N-k.
Artur av Bretagne, eng. prins (1187—
1203), postum son till Gottfrid, Henrik II :s
fjärde son. Blev av sin farbror Rikard I
utsedd till tronföljare 1190. Efter dennes död
understöddes hans anspråk på kronan av
franske konungen Filip II August, men A.
insattes 1202 i fängelse av sin farbror, Johan
utan land, och blev kort därfter mördad,
antagligen på dennes befallning.
Artursagan el. Artussagan (rättare
Artussagokretsen) utgör en huvudavdelning
av den europeiska medeltidens vitterhet samt
är behandlad i sånger (lays), i rimmade
romaner och i prosabearbetningar. — 1. Om
den historiske Artur (Arthur) vet
man nästan intet. Enligt några var han en
av de brittiska konungar, vilka från Wales
ledde motståndet mot de germanska folk, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
