Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvskifte - Arvsordning - Arvspastorat - Arvsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Arvsordning—Arvsrätt
222
oskifto. Men önskar någon delägare få sin
lott utbruten genom skifte, är han därtill
berättigad. Arvskifte förrättas av
dödsbodelägarna själva (el. deras målsmän el.
befull-mäktigade ombud) i närvaro av två ojäviga
vittnen, s. k. gode män. I vissa städer äger
magistraten en (i allmänhet obegagnad) rätt
att förrätta arvskifte och uppbära
arvskiftes-provision. Skriftlig handling över delningen,
s. k. arvskiftesinstrument, vari bl. a. varje
lott är i penningar beräknad, skall upprättas.
Den skall undertecknas av samtliga
dödsbodelägarna ävensom av gode männen.
Före skiftet böra testamentstagare ha utfått
sin rätt och boets gäld vara betald. Vid skiftet
uttages först, därest make lever efter,
dennes lott: fördel (se d. o.) och giftorättsandel;
återstoden lägges så i jämngoda huvudlotter,
som genom lottdragning fördelas mellan
arvingarna. Därvid bör avräkning ske för s.
k. förtida arv (se d. o.) å dens arvslott,
som kommit i åtnjutande därav. Delägarna
kunna ock, så franit de alla äro myndiga,
genom överenskommelse bestämma vars och ens
lott.
Arvskifte efter avliden gift person, vars
äktenskap lytt under nya giftermålsbalken, är
så till vida olika mot vad nu sagts, som
detsamma skall ha föregåtts av en bodelning
mellan den efterlevande maken och
arvingarna. I arvskiftet deltaga blott arvingarna,
bland vilka emellertid i vissa fall maken
jämväl intar sin plats (se Arvsordning och
Arvsrätt).
Vägrar någon dödsbodelägare att deltaga i
skiftesförrättningen eller att underskriva
skifteshandlingen, så får skiftet ersättas med
ett domstolens utslag. Liksom varje annat
avtal kan arvskifte hävas på laga skäl, t. ex.
tvång eller svek, varjämte även begånget
formfel gör detsamma ogiltigt. Vidare kan
skiftesdeltagare, som förmenar delningen vara
i sak oriktigt verkställd, medelst yrkande på
s. k. jämkning utverka rättelse. C. G. Bj.
Arvsordning kallas den ordning lagen
fastställt för arvingars inbördes företräde eller
lika rätt till arv. Den svenska arvsordningen
indelar arvingar sedan gammalt i tre klasser.
Den första utgöres av den avlidnes
bröstarvingar (descendenter), den andra av
föräldrar (bakarvingar, ascendenter, i första led)
samt syskon och deras avkomlingar
(sidoar-vingar, kollateraler, i första sidolinje). Alla
övriga släktingar, bakarvingar och
sidoar-vingar, höra till arvsordningens tredje klass.
Genom nyare lagstiftning ha (1917)
adoptivbarn och, i händelse dessa avlidit före
adop-tanten, deras bröstarvingar insatts i första
arvsklassen, varjämte (1920) efterlevande
make erhållit plats i andra klassen. Om
arvsrätten i om de två första klasserna och om
vissa allmänna grundsatser för arvsdelning
se Arvsrätt. För den inbördes
ordningen mellan släktingar inom tredje klassen
gäller som allmän regel, att skyldeman står
närmare eller fjärmare till arv, allteftersom
han vid släktledning från den döde befinnes
skild från honom genom färre eller flera led.
Härmed förstås förhållandet mellan en
person och den eller dem, från vilka han
härstammar el. vilka härstamma från samma
personer som han. Med varje födelse
uppkommer ett led (»ätt räknas ledvis, ifrån och
ej med den döda, till och med den, som ärver»,
säger ärvdabalken). Mellan far och son räknas
alltså ett led, mellan morfar och dotters barn
två, mellan morbror och systerson tre,
mellan två kusiner fyra, mellan deras barn
sex o. s. v. Accrescensrätt har (enl.
en gammal lat. term) kallats den inom denna
arvsklass gällande anordningen, att, om inom
en kull en medlem gått bort förut, de ö v r i g a
av kullen övertaga den bortgångnes arvslott.
För nutidens arvsordningar ligga istort sett
två olika system till grund:
gradualsys-temet och parentelsystemet. Det
förra, av germanskt ursprung, vilar på den
nyss angivna ledberäkningen.
Parentelsystemet åter har romerskt ursprung. Enligt
äldre romersk rätt var familjen — d. v. s.
alla, som härstammade från den avlidne
och icke blivit lösta från hans husfaderliga
välde — arvtagare; arvet delades mellan
barnen efter huvudtalet, och, om något barn var
dött, utslogs dess lott på dess barn, o. s. v.
Annan frände åtnjöt arv, allenast om
arv-låtaren icke begagnat sin rätt att
testaments-vis insätta någon till arvinge. Detta system
vann tidigt insteg i germansk rätt och har i
den moderna rätten här och var i allo
genomförts. Den svenska arvsordningen utgör en
kompromiss mellan de båda systemen. Ett
fullständigare genomförande av parentelsystemet
står emellertid på dagordningen. C. G. Bj.
Arvspastorat kallades pastorat, där
kyrkoherdebeställningen företrädesvis tillkom
medlem av en viss släkt, om han eljest var
kompetent till dess erhållande. Sådana finnas
numera ej i Sverige, sedan det sista, Vessige i
Göteborgs stift, genom K. m:ts förklaring år
1900 upphörde att vara arvspastorat.
Arvsrätt kallas den rätt till död mans
kvar-låtenskap, som lagen tillerkänner vissa
efterlevande, väsentligen på grund av
blodsförvantskap. Denna rätt är enligt svensk lag icke
(ss. eljest i regel i nutidens rätt) begränsad
till vissa närmare förvantskapsgrader; den
tillkommer de berättigade i bestämd inbördes
ordning, den s. k. arvsordningen.
Barnen och, om något av dem är dött, dess
avkomlingar, bröstarvingarna, gå
före den avlidnes övriga släktingar och bilda
arvsordningens första klass. Till denna klass
höra även adoptivbarn och, i fall ett sådant
dött och efterlämnat egna barn, dessa. Ett
avlidet barns el. adoptivbarns barn taga, evad
de äro flera el. färre, tillsammans den
arvslott, som skulle tillkommit den avlidne.
Härefter komma som andra arvsklass föräldrar
och syskon samt syskons avkomlingar
även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
