Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asp (träd) - Asp, Per Olof von - Aspa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Asp—Aspa
310
Asp, Populu» tremula.
Årsgren av asp.
deras till ordspråk blivna lättrörlighet. De
långa, gråludna hängena utvecklas på bar
kvist. Fröna äro beklädda med ulliknande
hår och spridas med lätthet av vinden. I
Sverige förekommer aspen allmänt i hela
landet och går i fjälltrakterna ända upp i
björkregionen. Lämningar av asp finnas redan i
de äldsta torvmosselagren. Den vackraste
utvecklingen når
trädslaget i de låglänta
flodområdena i Polen och
v. Ryssland, varifrån
vårt bästa tändsti
eksvirke importeras.
Dessutom förekommer aspen
över hela Europa, med
undantag av det
västligaste Sydeuropa, samt
flerstädes i Asien och
Nordafrika. Aspen är
föga nogräknad med
marken; bäst trivs den
dock på myllrik jord,
där den växer mycket
snabbt. Måttlig
be-skuggning fördrar den
ganska lätt. Från de tätt under jordytan
löpande långa rötterna alstras med största
lätthet skott. Om ett träd nedhugges, växer
därför ofta kring stubben upp en hel dunge.
När man vid avverkning vill undvika
åter-växt (aspuppslag), avbarkas stammarna
runtom, något ovan marken, ett år innan träden
fällas (se Ringbarkning). Härigenom
berövas rötterna tillgången till beredd näring
och försvagas, så att de ej kunna bilda
några skott. Aspens virke saknar
kärnbild-ning, är lätt, vitt till färgen och föga
hållbart men tämligen elastiskt och framför allt
synnerligen lättkluvet. Genom sin vita färg,
elasticitet och lättkluvenhet har aspvirket
fått stor användning, speciellt för
tändsticks-fabrikation. Det användes jämväl för
tillverkning av slipmassa samt på grund av sin
lättkluvenhet till takspån m. m.
Bränslevärdet hos aspveden är lägre än hos övriga
svenska skogsträd. G. M-e; S—r.
Asp, Per Olof von, diplomat, donator
(1745—1808). Var som diplomat i lägre
grader 1770—86 verksam i London, Haag och
Paris, därefter presidentsekreterare i kansliet
1786—91, svensk minister i Konstantinopel
1791—95 och i London 1795—99 samt 1805
t. f. hovkansler. Som presidentsekreterare
var A. Gustav III:s närmaste biträde vid
utrikespolitikens ledning. Han sökte 1788 och
1789 förgäves åstadkomma försoning mellan
Gustav III och oppositionen. A. var en redbar
och duglig ämbetsman och kunnig
skriftställare i nationalekonomiska frågor. Märkligt är
hans projekt (omkr. 1789) till en svensk
nationalrepresentation på två kamrar. Se därom
L. Stavenow, »Ur envoyén P. O. v. A:s papper
till belysning av statsvälvningen 1789» (i
»Bidrag till den gustavianska tidens
författnings-historia», 2, 1919). Ett varaktigt minne har
A. berett sig genom stiftande (1803) av det
stora bysantinska resestipendiet,
som växelvis utdelas av Uppsala universitet
och Vetenskapsakademien (f. n. omkr. 2,400 kr.).
Aspa, bruksegendom i s. v. Närke vid en
vik av Vättern; Hammars och Askersunds
socknar, Örebro län. Tillhör staten.
Omfattar Ingelbäckens masugn, Algrena
lan-cashiresmedja, Aspa och Åboholms gamla
järnbruk, Olshammars ångsåg och tegelbruk
m. m. samt har en ägovidd av omkr. 40,000 tid.
Bruket hörde till de s. k. von Boijska
verken, som anlades i mitten av 1600-talet. Efter
Huvudbyggnaden på Aspa bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
