- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 2. Arckenholtz - Bergkalk /
311-312

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aspa - Asparagin - Asparaginsyra - Asparagus, Sparrissläktet - Asparn - Aspasia - Aspe, Valée d’ - Aspeboda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

311

Asparagin—Aspeboda

312

verkens upplösning 1710 har A. tillhört olika
ägare, däribland den beryktade partimannen
G. Kierman, släkterna Wahrendorff,
Reuter-skiöld m. fl., till år 1900, då aktierna i det
år 1885 bildade a.-b. A. bruk såldes till Laxå
bruks a.-b. 1916 inkorporerades
bruksegendomen i Laxå bruks a.-b., som 1918 försålde den
till Munksjö a.-b. Hembjöds 1923 till staten.

Egendomarnas historia går emellertid ännu
längre tillbaka. Vid arvskifte 1415 efter Ulf
Jonsson (Roos till Ervalla) tillföll A. hans
dotter Birgitta Ulfsdotter, g. m. den
ryktbare fogden Jösse Eriksson. Det med A. på
1800-talet förenade Olshammar skall enligt
sägnen ha tillhört heliga Birgittas man, Ulf
Gudmarsson, och ägdes en tid av Håkan
Knutsson Hand, g. m. Erik XIV :s naturliga
dotter Virginia. Samma Olshammar var
Verner v. Heidenstams födelseort och
barndomshem. — Litt.: J. Haugard, »Om Vättern och
norra Vättersbygden» (1922).

Asparagin, mono-amiden till
asparaginsy-ran, isolerades först ur sparris och är mycket
spridd i växtriket, särskilt i
leguminosgrod-dar. A:s (I) och asparaginsyrans (II) kemiska
byggnad och inbördes förhållande framgår av
följande formler:

T x CH (NH2). COOH /TTx x CH (NH,). COOH
W CH2 . CO . NH, CH, . COOH

cii2.cooh

1 ’CH2 .COOH

En jämförelse mellan (II) och (III) visar, att
asparaginsyran är ett aminoderivat av
bärn-stensyran (III). A. kristalliserar (med 1
molekyl kristallvatten) i stora prismor (smpt
226°); även asparaginsyran är en
kristalliserande substans. Eftersom såväl a. som
aspa-raginsyra innehåller en (i formlerna (I) och
(II) med X betecknad) asymmetrisk kolatom
(se d. o.), förekomma dessa ämnen i 2 optiskt
aktiva former: a. förekommer vanl. i
vänster-(1-) formen, vänstervridande i neutral och
alkalisk lösning, högervridande i sur lösning.
I etiolerade groddar anhopas a. starkt, hos
lupiner upp till 20 % av växtens torrvikt.
Asparaginsyran ingår, tillika med andra
aminosyror, visserligen i ringa mängd, i talrika
äggviteämnen. Den uppstår i växter även
genom spjälkning av a. samtidigt med
ammoniak. För övrigt är sambandet mellan a.
och äggviteomsättningen i växter ej fullt
klart. För mikroorganismer utgör a. ett
utmärkt näringsämne, och man antager, att
växtätarnas tarmbakterier äro i stånd att
uppbygga äggvita ur a.; detta är sannolikt
orsaken till att a. kan till en viss grad ersätta
näringsäggvitan hos växtätarna. H. E.

Asparaginsyra, se Asparagin.

Aspa’ragus, Sparrissläktet, ett
växtsläkte, tillhörande fam. liljeväxter
(Li-liaceae, underfam. Smilacaceae), utmärkt bland
annat därigenom, att bladen äro förkrympta
och att trinda eller tillplattade smala grenar
(fyllokladier) ha övertagit deras arbete. Odlad
och förvildad, sannolikt även vild i Sverige,

A-sparagus Sprengeri.

är A. officinalis, sparris (se d. o.). I
växthus och boningsrum odlas ofta A. plumosus,
med trinda fyllokladier, och A. medeoloides
(Myrsiphyllum asparagoides), med tillplattade
fyllokladier, båda från Kaplandet. G. M-e.

A’sparn, se A s p e r n och E s s 1 i n g.

Aspäsia, Perikles’ älskade, bördig från
Mi-letos. Levde under senare delen av 400-talet
f. Kr. i Aten, där hon ej allenast genom sin
skönhet och sitt kvinnliga behag utan även
genom sin höga
bildning och sin
intelligens gjorde sitt
hus till
samlingsplats för allt vad
Aten hade ädlast och
snillrikast. Själve
Sokrates värderade
henne högt. Mellan
Perikles och A.
uppstod ett förhållande
av den innerligaste
tillgivenhet, och
sedan den förre skilt
sig från sin maka,
intog A. hennes plats.

Att A. stundom kommit att räknas till
hetä-rernas klass torde ha sin huvudsakliga grund
däri, att hon var utländska och därför ej kunde
lagligen gifta sig med en atensk medborgare.
Uppenbarligen var hon ock, såsom i regeln de
joniska kvinnorna, friare i tänkesätt och
seder än de atenska. Hennes och Perikles’
vedersakare anklagade henne också för
sedeslöshet och religionsförakt, men hon
försvarades segerrikt av Perikles själv. Efter
Perikles’ död (429) trädde A. i äktenskap med en
fårhandlare vid namn Lysikles.

Aspe [asp], Vallée d’, naturskön och
folkrik dalgång i s. v. Frankrike i
Pyrenéerna, dep. Basses-Pyrénées. Genomflytes av
Ga ve d’Aspe, som kommer från Pic d’Aspe
(2,645 m). A. utgjorde fordom en republik.

Aspeboda, socken i Dalarna s. om Falun vid
sjön Runn; Falu norra tingslag, Kopparbergs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:12:00 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free