Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aspiration - Aspirationspneumoni - Aspirator - Aspirera - Aspirin - Aspis, Uräusorm, Egyptisk glasögonorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319
Aspirationspneumoni—Aspis
320
(gaser, fasta kroppar) i lungorna. Löständer,
matbitar m. m. kunna på detta sätt inkomma
i luftrören. De ge då anledning till en
våldsam hostretning, där de ej orsaka omedelbar
kvävning. Likaså kan a. beteckna inandning
av produkter från en sjuk del av lungan till
en frisk. När större föremål aspirerats, kan
man ibland avlägsna dem genom att gripa
dem direkt, genom bronchoskopi (se d. o.),
genom att bulta personen ifråga i ryggen etc.
Kvarstanna infekterade aspirerade föremål,
ge de ofta upphov till aspirationspneumoni
(se d. o.). E. L-g.
Aspirationspneumoni, lunginflammation på
grund av inandning av främmande föremål.
Den börjar vanl. lokalt kring den främmande
kroppen för att sedan sprida sig vidare.
Framkallar i allm. livsfarliga tillstånd, varför
omedelbar läkarhjälp är nödvändig. Genom
röntgengenomlysning kan i allm. den
aspirerade kroppens läge fastställas. Jfr
Aspiration 3 och Lungsjukdomar.
Aspirätor, allmän beteckning för anordning,
avsedd att genomsuga luft eller andra gaser.
Aspirèra, 1) eftersträva, önska el. söka
ernå, göra anspråk på t. ex. ett ämbete; 2)
uttala ett språkljud med spiritus asper (h);
3) inskjuta ett h vid sjungandet av långa
vokaler.
Aspirln är det patenterade fabriksnamnet
på den av tysken Dreser 1899 till medicinskt
bruk införda acetylsalicylsyran (se d. o.). Till
en del överensstämmer a. i sin verkan med
antipyringruppens läkemedel såsom
feberned-sättande medel, ehuru det även (i likhet med
kininet) verkar på feberns orsak. Så är t. ex.
förhållandet vid akut ledgångsreumatism och
reumatiska åkommor i olika organ,
lungsäcks-inflammation och många andra
infektionssjukdomar. Dess temperaturnedsättande
verkan är följden av en utvidgning av
hudens blodkärl och en därigenom förorsakad
ökad värmeförlust, som även yttrar sig i en
betydlig svettdrivning. En kompensatorisk
sammandragning av blodkärlen i de inre
organen medför, att någon ändring i blodtrycket
ej äger rum. A. infördes i medicinskt bruk
delvis för att ersätta salicylsyra och dess
natriumsalt, vilkas obehagliga biverkningar vid
större doser stundom voro alltför besvärande.
Därigenom att a. sönderdelas först i tarmen
och detta så småningom, så att dess
verksamma beståndsdel — salicylsyran —
tillföres organismen successivt, äro de skadliga
biverkningarna vid måttligt bruk knappast att
räkna med. Utom vid de nämnda
sjukdoms-formerna har a. en utomordentlig verkan vid
olika slags neuralgier (nervsmärtor), varför
det såsom smärtstillande medel fått den
vidsträcktaste användning. — A. saknar
salicyl-syrans förmåga att verka desinfekterande.
Förgiftningar kunna uppstå vid
användandet av stora doser — vanl. under längre tid
— eller vid idiosynkrasi. De äro av samma
art som vid salicylsyran, ehuru för
motsva
rande doser betydligt lindrigare. Vanligaste
förgiftningssymtom äro öronsusning och
lom-hördhet, någon gång svindel. Från
matsmältningsorganen kunna uppträda smärtor i
magsäcken efter intagandet och kväljningar;
kräkningar och diarré inträffa mera sällan.
— Dessa symtom lindras, om samtidigt något
bikarbonat intages. Ett ständigt bruk av
medlet kan medföra en ökning av dessa symtom,
liksom även andra kunna tillkomma, så t. ex.
från hjärtat andnöd, ångest och
kvävnings-känsla samt från hjärnan delirier eller
kollaps; t. o. m. rus (s. k. salicylrus) har
förekommit. Lynnet blir dåligt och ojämnt. Vana
vid medlet medför kraf på större mängder
för att erhålla verkan, och det råder intet
tvivel, att många, framför allt kvinnor,
lidande av migrän o. dyl., missbruka detsamma,
till stor skada för sig själva, enär det vid
den kroniska förgiftningen ofta framkallar
just de symtom, för vilkas botande de börjat
sin medicinering. — A., som erhålles utan
recept, användes vanligen i pulver- eller
tablettform i en dos av 0,5—1 g åt fullväxt 1—3 ggr
dagl.; åt 2—14-åring är lämpliga dosen 1/4—
3/4 g, åt barn under 2 år 0,10—0,25 g. Svaga
personer och åldringar böra iakttaga en viss
försiktighet. Vid inköp bör f. n. ej begäras a.
utan acetylsalicylsyra, enär prisskillnaden är
avsevärd. — Litt.: Meyer o. Gottlieb,
»Expe-rimentelle Pharmakologie» (1922). E. L-g.
Egyptisk glasögonorm, Naia haie.
A’spis, Uräusorm, Egyptisk
glasögon o r m, Naia haie, en glasögonorm, som
förekommer i n. och ö. Afrika sarnt i s.
Palestina. Den blir något större än den indiska
glasögonormen (ända till 2^2 m).
Färgteckningen varierar; vanl. är den ovan halmgul,
undertill blekare med flera mörka tvärband
på strupen. A. betraktades av de gamla
egypterna som en sinnebild för solen. Egyptiska
guda- och konungastatyer bära den ofta som
diadem till tecken på absolut makt. I våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
