Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aspö (Blekinge län) - Aspö och Hasslö - Asquith, Herbert Henry - Som premiärminister - Under och efter världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Aspö och Hasslö—Asquith, H. H.
324
1,014 inv. (1924). Tills, m. Hasslö 234 har
åker och 734 har skogs- och hagmark. Fiske,
stora stenhuggerier. Befästningar. Har
gemensam kommunalförvaltning med Hasslö och
även gemensam komminister men eget kapell.
Annex till Nättraby.
Aspö och Hasslö, kommun i Blekinge län.
Se A s p ö och Hasslö var för sig.
Asquith [ä’sk<oip], Herbert Henry,
engelsk statsman (f. 1852 12/e), son till en
non-konformistisk fabriksägare i Yorkshire.
Praktiserande advokat 1876, vann han rykte
först genom det
mästerliga
korsförhör han som biträde
(junior counsel) till
sir Charles Russell
under Parnells
rättegång mot Times
anställde med Times’
direktör (1889). 1886
hade A. blivit
liberal led. av
underhuset och gjorde sig
genom sin kraftiga
logik och sitt
nyktra, klara
omdöme känd som en
farlig oppositionstalare. Efter valen 1892
erhöll han av Gladstone, som han följt
även i home-rule-frågan, i uppdrag att vid
adressdebatten (aug. s. å.) framlägga och
motivera det amendemang, vars antagande
av underhuset ledde till ministären
Salis-burys fall. Gladstone upptog ock den unge
underhusledamoten till inrikesminister i sitt
kabinett. A. innehade detta ämbete till
ministären Roseberys fall (juni 1895) och visade
i ämbetets utövande stor kraft och
betydande administrativ skicklighet. Han
omorganiserade yrkesinspektionen (bl. a. med
yrkesinspektriser för första gången). I den
stora gruvarbetarstrejken 1893 och den
lon-donska droskkuskstrejken 1894 var han
medlare men ådrog sig ett långvarigt hat inom
arbetarkretsar i följd av det militära
ingripandet vid gruvarbetarstrejken 1893 i
Feather-stone i Yorkshire, varvid två arbetare
dödades. A:s förslag om arbetsgivares
ersättnings-plikt vid olycksfall strandade 1893 på
överhusets motstånd.
Efter de liberalas stora nederlag vid valen
1895 återupptog A. sin advokatverksamhet
vid sidan av den parlamentariska. Han slöt
sig till den liberala imperialistiska gruppen,
som 1902 av Rosebery, Grey och A. m. fl.
organiserades som »The liberal league», och var
motståndare till Campbell-Bannermanns och
Lloyd Georges s. k. pro-boer-politik. I den
tullpolitiska kampanj Chamberlain 1903
inledde för industritullar och förmånsrätt för
koloniernas varor förföljde A. honom
ihärdigt som en farlig motståndare överallt på
talarstolen. I Campbell-Bannermanns
ministär (dec. 1905) blev A. finansminister och
intog alltmer en ledande ställning. 1908
framlade han och genomförde det stora
lagförslaget om ålderdomsförsäkring. Vid
Campbell-Bannermanns avgång (april 1908) var
A., som under den förres sjuklighet haft att
sköta ledarskapet i underhuset, självskriven
som premiärminister.
Som premiärminister fungerade A. april
1908—dec. 1916. Till finansminister tog han
Lloyd George. Om den hetsiga
författnings-striden mellan under- och överhuset 1909—11
och genomdrivandet av den bill, som fråntog
överhuset rätten att förkasta eller förändra
en bill i anslagsfrågor samt stipulerade, att
en av underhuset vid tre på varandra
följande sessioner antagen bill bleve lag,
oberoende av överhusets bifall, se
Storbritannien, historia.
De följ, åren ägnade A. personligen främst
åt den irländska home-rule-frågan. Förslaget
om home-rule, framburet av A. själv, strandade
1912 på överhusets motstånd och på oviljan
från Ulster, som A. till en början icke
ville ens temporärt avskilja från det övriga
Irland. Hans eftergift hösten 1913 om rätt
för Ulster att votera sig ut ur den irländska
gemenskapen för en tid av 6 år tillfredsställde
icke unionisterna. När underhuset för tredje
gången (maj 1914) antagit billen, hotade
Ulster under sir Edw. Carsons ledning med
uppror, och A., som efter general Seely
övertagit krigsministerposten (30/3—®/8 1914), måste
uppbjuda all sin förmåga att medla och vinna
tid. I inrikes lagstiftningsfrågor intog A. en
radikal ståndpunkt och genomdrev reformer
i skatte- och arbetarlagstiftning, men i
utrikes- och rikspolitik samt i fråga om
försvaret var han liberal imperialist. Han
understödde kraftigt krigsministern Haldane samt
sjöministrarna Mc Kenna och Churchill i
deras åtgärder för väsentligt stärkande av
arméns och flottans effektivitet samt
utrikesministern Grey i fullföljandet av den
utrikespolitik, som Balfour och Lansdowne inlett.
Under och efter världskriget. Vid
världskrigets utbrott övertogs den politiska
ledningen av Englands deltagande däri av
triumviratet Asquith, Kitchener och Churchill.
Men A. ansågs snart vara i avsaknad av den
hänsynslösa energi och beslutsamhet, som
voro oeftergivliga för krigets förande, och
redan 1915, främst på grund av
ammunitions-bristen på västfronten, gjorde sig krav på en
koalitionsregering kraftigt gällande, bl. a. i
lord Northcliffes Times. En sådan bildades
under A:s ledning maj 1915, och däri ingingo
unionisterna Bonar Law, Balfour, Curzon,
Chamberlain m. fl., arbetarledarna Henderson
och Brace samt ulsterledaren E. Carson. A.,
som mycket motvilligt gick med på införande
av obligatorisk utskrivning, blev allt
fortfarande bittert och allmänt klandrad för
slapphet i krigets ledning. Allmänna
meningen krävde de gamla partiledarnas utbyte
mot nya, beslutsamma och rådsnabba män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
