Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assimilation - Olika ålder och utvecklingsstadium - Samspelet mellan de olika huvudfaktorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Assimilation
336
ettåriga löv stiger den hastigt efter lövsprick
-ningen och synes sedan vara ungefär konstant
från högsommarens början till höstens
inträde, fastän klorofyllhalten långsamt stiger till
ett maximum på eftersommaren. Under
våren och försommaren och likaså under hösten
ger alltså en viss klorofyllmängd en
relativt större a.-effekt än mitt på sommaren.
Blad med abnormt låg klorofyllhalt (t. ex.
aureavarieteter) visa överhuvud en abnormt
hög a.-förmåga i förhållande till
klorofyllhalten. Härav sluter man, att förutom klorofyllet
en »plasmafaktor» bestämmer storleken av den
specifika a.-förmågan.
Av yttre faktorer äro först och främst
de av betydelse, som reglera tillförsel av
råmaterial och energi: vattentillgången,
kolsyrehalten i luften och ljuset.
Vattentillgången inverkar i praktiken indirekt. Blir
transpirationen för stark, stänger växten
mestadels sina klyvöppningar, och därmed
strypes kolsyretillförseln, så att a. nedgår
till ett minimum. (Hos fetbladsväxterna kan
a. fortgå på bekostnad av organiska syror; jfr
Andning, sp. 958.) För såväl ljuset som
kolsyrehalten i luften gäller följande: Om
endera faktorn ökas från 0 men den andra
hålles konstant vid ett högt värde och alla andra
faktorer ävenledes konstanta, så stiger a.
först hastigt men vid ytterligare ökning allt
långsammare och närmar sig ett konstant
värde, som icke överskrides vid än så stor
ökning av faktorn i fråga. Höjden av detta
värde beror av temperaturen och specifika
a.-förmågan. Både ljuskurvan och
kolsyrekur-van för a. få sålunda ett ungefär
»logarit-miskt» förlopp (jfr bild 4 och 5). Det sagda
hänför sig till rent fysiologiskt anlagda
försök och avser själva a.-processens reaktion på
ändringar av de nämnda faktorerna. I vissa
fall kan man få mera komplicerade kurvor,
t. ex. genom att assimilatbildning och
assi-milatanhopning spela in. Temperaturen är
även en av de viktigaste faktorerna. Dess
inverkan är komplicerad, bl. a. olika vid olika
ljusstyrka. Under genomsnittligt normala
förhållanden med avseende på de övriga
faktorernas styrka får man en till synes typisk
optimumkurva, som stiger från 0 till ett
högsta värde och därefter hastigt faller vid
ytterligare stegrad temperatur. Läget av
optimet (= kurvans maximum) beror emellertid
på den tid, under vilken man låter de olika
temperaturerna inverka, ty vid högre
temperatur har a.-intensiteten intet konstant värde
utan sjunker med tiden (jfr Andning, sp.
957). Temperaturminimum, d. v. s. den
temperatur, då a. nätt och jämt ännu kan ske, är
betydligt olika för olika växter. Alpväxter
oeh nordiska växter kunna assimilera, ännu då
deras vävnader äro frusna, t. ex. ännu vid
bortåt 20 graders köld, och hos lavar och
barrträd, t. ex. gran, har man funnit en svag a.
vid ännu lägre temperaturer. Hos tropiska
växter kan i stället minimum ligga betyd-
Bild 6.
Totalassimilationens beroende av
ljusstyrkan vid olika konstanta
värden hos de andra
bestämmande faktorerna, enligt Blackmans
teori för de begränsande
faktorerna. I vid hög eller medelhög
kolsyrehalt men låg temperatur;
II vid tillräckligt hög temperatur
men endast måttligt hög
kolsyrehalt; III vid tillräckligt hög
temperatur och högre kolsyrehalt än
i förra fallet.
ligt över 0°. Även i optimets läge visa sig
liknande skillnader.
Samspelet mellan de olika huvudfaktorerna,
ljus, kolsyra och temperatur, vilket både ur
praktisk och
teoretisk
synpunkt är av
stort intresse,
har i nära två
årtionden
ansetts bilda ett
särskilt klart
och vackert
specialfall av den
bekanta »lagen
för minimet» (se
N ä r i n gs
fysiologi) på
så sätt, att
a.-intensiteten i
varje fall
bestämmes av en
»begränsande
faktor» eller
endast i gränsfall
av flera
samtidigt. Så länge
en av dessa
fak
torer är »i minimum», spelar enligt teorien om
de begränsande faktorerna en ökning av
någon av de andra ingen roll (jfr bild 6).
Försiktiga tvivel angående riktigheten av denna
teori ha väl uttalats då och då, åtminstone
sedan år 1915, men sannolikt på grund av
det bestickande tycke av självklarhet, som
teorien äger, har den i det hela stått sig
t. o. m. längre än minimilagen själv. I själva
verket beskriver teorien om de begränsande
faktorerna de faktiska förhållandena mycket
dåligt och direkt missvisande. Vad t. ex. ljus
och kolsyrehalt beträffar, så äro bägge
samtidigt begränsande hela vägen, utom i
extremfall. För att se detta måste man bestämma
Bild 7.
Totala assimilationens beroende av ljusstyrkan vid
olika konstanta kolsyrekoncentrationer enligt försök
med en vattenmossa (Fontinalis). Efter Harder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
