Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assimilation - Samspelet mellan de olika huvudfaktorerna - Verkningsgrad - Verksamma strålar - Assimilationens mekanik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Assimilation
338
ljus-a.-kurvan för flera olika kolsyrehalter i
luften eller kolsyre-a.-kurvan för flera olika
ljusstyrkor; man får då en serie kurvor som
de i bild 7. Man ser av figuren, att även vid
låga ljusstyrkor en högst betydlig ökning av
a. kan åstadkommas genom att höja
kolsyrehalten. Ekologiskt betyder detta, att de båda
faktorerna inom vida gränser kunna
vikariera för varandra, och man har direkt
påvisat vilken viktig roll detta förhållande
spelar för skuggväxter i skogarnas
markvegetation. Skulle knappheten i ljuset ej
uppvägas av den större kolsyrehalten vid
markytan, skulle dessa växter helt enkelt ej
kunna existera på många av de ståndorter, där
de förekomma.
Verkningsgrad. De gröna växternas
förmåga att ombilda solljusets energi till
kemisk är icke blott av fundamental betydelse
för dessas egen hushållning utan bildar en
nödvändig förutsättning för uppkomsten och
fortbeståndet av hela livet på vår jord,
sådant det gestaltat sig, oss själva inbegripna.
Det är växternas assimilat eller deras
omvandlingsprodukter, som vi äta, kläda oss
med, elda med i våra bostäder och under
ångpannorna och till stor del bygga våra hus av.
Själva ha vi ej lyckats praktiskt lösa
problemet att direkt utnyttja solenergi. Vi lösa
det med växternas hjälp i skogsbruk och
åkerbruk. Hur effektivt, hur ekonomiskt
arbetar då växternas kemiska fabrik? Svaret
blir: i regel mycket oekonomiskt, ännu sämre
än våra ångmaskiner. Dels absorberas endast
en del av strålningen, dels åtgår en mycket
stor del av den absorberade energien till
avdunstning av vatten (jfr Transpi ration).
Verkningsgraden, d. v. s. den del av energien,
som till slut användes till a. och
magasineras i assimilaten, varierar under olika
betingelser; som ovan omtalats varierar a.
proportionellt mot ljusstyrkan endast vid
mycket låga ljusstyrkor, och från och med en
viss ljusstyrka ökas effekten icke alls med
ökad ljusstyrka (jfr ovan bild 4).
Verkningsgraden är därför högre vid låga ljusstyrkor
än vid höga. Följande värden må tjäna som
exempel på de värden man kommit till:
Absorberad Därav åtgick I
assimi-energii°/oav till vatten- laten
infallande avdunstning bands
i solljus ........ 28 271/» Va
i svagare, diffust ljus 95 92 3
Verkningsgraden var alltså i dessa
exempel i ena fallet V2 %, i det andra 3 %. Dessa
siffror innebära ej, att icke assimilationens
fotokemiska process i och för sig arbetar mer
ekonomiskt än någon annan i detta avseende
känd fotokemisk reaktion. Man har sökt
bestämma själva klorofyllapparatens
verkningsgrad och kommit till en siffra, som
ligger nära 100 %. Av det i klorofyllet
absorberande ljuset kan alltså i vissa fall nära
nog allt utnyttjas. För att få en
uppfattning av verkningsgraden i praktiken kan
man jämföra produktionssiffror från skogar
och åkrar med den per yt- och tidsenhet på
jordytan fallande energimängden. Det visar
sig, att en högproduktiv granskog i Skåne
(med en produktion av 10 kbm per har,
utom kvist) ger oss i behåll omkr. 0,3 %, en
god, rationellt skött granskog i Mellansverige
omkr. 0,15 % av totala under hela året
infallande energien. Detta är alltså
verkningsgraden för hela årets drift. Ett annat
exempel må belysa verkningsgraden i åkerbruket
under tiden för den kraftigaste tillväxten:
ett rågfält vid Ultuna, som under slutet av
maj till början av juni producerar 0,9 ton
torrsubstans per har och vecka, tillvaratager
under denna tid omkring 1 % av den på åkern
fallande energistrålningen.
V erksamma strålar. Nyare undersökningar
ha visserligen blott i stort sett bestyrkt
det gamla antagandet, att olika slag av
ljus, som absorberas i klorofyllapparaten, äro
Bild 8.
Absorptionsspektrum av ett fläderblad (4,6 mg
klorofyll per kvdm). Efter Willstätter och Stoll.
lika verksamma för a., oavsett våglängd,
blott ljuset har samma energiinnehåll. Det
gröna bladets absorptionsspektrum tillåter
oss dock att bedöma vilka av solljusets
strålar, som äro de verksamma. Som av bild 8
framgår, är det i alldeles övervägande grad
röda och blå-violetta strålar, medan de gröna
äro så gott som utan effekt. Av de röda och
blå ha de förra den största betydelsen därför,
att deras energiinnehåll är så mycket större än
de senares. Man har velat tolka färgen hos
röd- och brunalgerna i havet som en anpassning
till det blågröna ljus, i vilket de leva. Vissa
alger ändra färg alltefter ljuset, bli gröna i
rött och röda i grönt ljus, och man har
experimentellt visat, att de komplementärt
färgade formerna faktiskt bättre kunna utnyttja
ljuset.
Assimilationens mekanik. Rent kemiskt vet
man än i dag ej mer om a., än vad som
uttryc-kes i den enkla formel, som meddelats ovan
(sp. 332). Att det direkt skulle bildas t. ex.
druvsocker ur kolsyra och vatten är högst
osannolikt. Man måste nästan tänka sig, att
processen går stegvis. Bland möjliga
mellan-produkter har man särskilt tänkt på
formal-dehyd, HCHO, det enklaste av alla ämnen med
kolhydratens sammansättning, men alla
försök att visa, att kolhydratbildningen går över
denna etapp, ha varit fåfänga. Små mängder
formaldehyd (0,0001 %) ha dock kunnat påvisas
i blad av avenbok. Kanske något längre har
man under de sista åren kommit med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
