Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assyrien - Historia - Författning och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Assyrien
354
Assyrisk flodbåt (»guffa»). Två fiskare på simsäckar. Relief från Sanheribs palats i Nineve.
Sanheribs son Assarhaddon (681—668) var
till skaplynne helt olik sin fader. Sedan
han kuvat ett uppror i Assyrien och befäst
sin tron, blev hans första åtgärd att
återuppbygga det förstörda Babylon, ett verk,
eom han dock måste lämna åt sina söner att
fullborda. Trots att hans välde allvarligt
skakades av inträngande halvvilda skaror
från norr, lämnade han likväl riket större,
än det någonsin varit, i det att han lade
hela Egypten under A:s spira (se vidare
Assarhaddon). Enligt testamente skulle hans
äldste son, Assurbanipal (se denne; regent 668
—626), följa honom på A:s tron, under det den
yngre, Samassumukin, skulle regera i
Baby-lonien. Stämplingar från den senares sida
ledde dock till krig mellan bröderna, varpå
Assurbanipal, som avgick med segern, själv
uppsteg på Babylons tron. Genom segerrika
krigståg i Egypten, Palestina, Armenien och
Elam uppehöll han den av Assarhaddon vunna
maktställningen, men tecken till förfall
saknades ej. Assurbanipals efterträdare förmådde
icke upprätthålla sitt inflytande över
lydfurstarna. Dessa avföllo den ene efter den andre,
och endast det egentliga A. återstod. Slutligen
föll Nineve, trol. år 606 f. Kr., för Kyaxares
av Medien. Han och Nabopolassar, en kraftig
kaldeisk inkräktare, som svingat sig upp på
Babylons tron och understött Kyaxares vid
hans angrepp mot Assyrien, delade spillrorna
av det krossade världsväldet.
Författning och kultur. Assyrerna voro, vad
statsförfattning, förvaltning, rättsväsende,
litteratur, konst och religion beträffar, lärjungar
av babylonierna (se Babylonien), om än
med vissa nationella drag och egenheter. De
tillhörde i likhet med babylonierna den
semitiska folkstammen. Avbildningarna framställa
dem såsom resliga, kraftfulla gestalter med
skarpa anletsdrag. Också vittna de
minnesmärken och skriftliga urkunder, de lämnat
efter sig, om okuvlig järnvilja och
beundransvärd dådkraft. Assyrerna voro i främsta
rummet krigare och erövrare, medan babylonierna,
åtminstone under senare skeden, synas ha haft
etörre förkärlek för fredliga värv. Såsom
Assyrisk officer.
krigare utmärkte sig assyrerna för mod och
tapperhet men slogo lätt över i råhet och
grymhet, i synnerhet mot krigsfångar. A. var
en militärstat i detta ords fullaste mening.
Det bestod utom av
det egentliga A. dels
av lydstater, dels av
provinser, d.v. s. urspr.
lydstater, som berövats
sina egna konungar.
Men någon verklig
organisk enhet
uppnåddes aldrig.
Konunga-värdigheten gick i arv
från fader till son.
Konungens makt var
oinskränkt men vilade
på hären. Krigarna
torde därför ha haft
mest att säga i A.,
under det att
präs
terna hade största inflytandet i
Babylonien. Förvaltningen var omsorgsfullt
ordnad, och sträng kontroll fördes.
Rättsväsendet hade nått en hög utveckling. Man
hade domstolar med domare, bisittare och
vittnen och dömde efter utförliga skrivna lagar.
Åkerbruk, boskapsskötsel, hantverk och
industri blomstrade, och assyrerna hade
vidsträckta handelsförbindelser med andra folk,
i synnerhet med araméerna, vilka behärskade
Medelhavet. Språket var detsamma som i Ba-
Nutida assyrisk flodbåt (»guffa») av korgflätning,
tätad med asfalt. Jfr bilden överst på denna sida.
II. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
