Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assyrien - Författning och kultur - Assyriolog - Assyriologi - Assyroida rasen - Astacus - Astara - Astarte (gudomlighet) - Astarte (musselsläkte) - Astasi - Astatisk magnetnål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Assyriolog—Astatisk magnetnål
356
bylonien med vissa dialektiska olikheter. Man
kallade förr detta språk assyriska eller
baby-lonisk-assyriska men har numera allt
allmännare enats om namnet ackadiska (som
ba-bylonierna själva kallade det). Litteraturen,
vetenskapen och konsten voro alltigenom
babyloniska. Assyrerna studerade den äldre
babyloniska litteraturen. De drevo babylonisk
filologi, stjärnkunskap, matematik och
läkekonst. Angående konsten se Babylonisk
och assyrisk konst.
Även i fråga om religion voro assyrerna
babyloniernas lärjungar, ehuru de därjämte
hade sin egen nationalgud, Assur. Dennes
gemål var Belit, som även identifierades
med Istar av Nineve. Istar, den babyloniska
kärleksgudinnan, vars förnämsta tempel i A.
låg i Arbailu, hölls i stor ära ej blott såsom
kärlekens utan även som krigets gudinna.
— Namnet A. (ackad. mät Assur, »Assurs
land» el. »landet Assur») sammanhänger med
namnet på den första huvudstaden, Assur.
Det vanligaste namnet bland klassikerna var
Mesopotamien. Araberna kalla numera
samma område el-Djezire. — Litt.: D.
Myhrman, »Upptäckterna i Babylonien och
Assyrien» (1912); Meissner, »Babylonien und
Assyrien» (1920); Weidner, »Die Könige von
Assyrien» (1921). D. M. (P.L.)
Assyriolog, person, som sysslar med
assy-riologi.
Assyriologl, den jämförelsevis nya
vetenskap, som sysselsätter sig med det gamla
Babyloniens och Assyriens skrift, språk,
litteratur, arkeologi och religion samt i andra
hand med kulturen hos de kringboende folk,
vilka begagnat samma skrift, den s. k.
kilskriften. Rättare vore att benämna den
babyloniologi, då Babylonien är centrum för
denna kulturkrets. Se Assyrien,
Babylonien och Kilskrift. (P. L.)
Assyrolda rasen kallar Deniker en
människotyp, kännetecknad genom vågigt eller
lockigt hår, gulvit hud, runt huvud och smal,
krokig näsa med grov nästipp. Avbildas
redan på assyriska och hetitiska monument.
Uppträder ingenstädes ren men sätter sin
prägel på vissa västasiatiska folkslag.
Utgör viktigaste delen i den rasblandning, varur
judiska folket framgått. Rbg.
A’stacus, se Flodkräftsläktet.
Astara’, hamnstad i Persien, prov.
Aser-beidjan vid Kaspiska havet och gränsen till
republiken Aserbeidjan; omkr. 7,000 inv. A.
är en av Persiens viktigaste handelsstäder.
— På ryska sidan ligger en likabenämnd stad
med omkr. 1,500 inv.
Asta’rte var den grek, formen av det
vanligaste semitiska namnet på den stora
kvinnliga gudomlighet, som över hela Främre Asien
av semitiska och andra folk dyrkades under
detta namn (ackad. Istar, hebr. Astoret, aram.
Atarata) eller under andra (sumer. Nana,
ackad. Belit, aram. o. kanaan. Baalat o. s. v.).
Hon var gudinna för underjorden, för jordens
Babyloniska astartebilder.
alstring, djurs och människors fruktsamhet
(modergudinna), även himmelsgudinna och
mångudinna, i denna sista egenskap avbildad
med kohorn. Hennes tempel ägde, utom
vanliga präster,
tempel-prostituerade av
båda könen,
eunuck-präster, stundom
även ständigt kyska
jungfrur. Vilda
danser, stympningar och
allehanda tygellöshet
förekommo
flerstädes vid hennes
dyrkan. Härom handlar
utförligt den
grekiska skriften »Om den
syriska gudinnan»,
troligen med orätt
tillskriven Lukianos.
Israeliterna övertogo
hennes kult av kanaanéerna. Till samma klass
av kvinnliga gudomligheter hör den på Jeremias
tid på 500-talet f. Kr. ivrigt dyrkade
»himladrottningen». Jämte A. dyrkades hennes
älskade: Dumuzi, Tammuz, Adonaj (Adonis), som
årligen dör och åter blir levande. Den
babyloniska myten berättar om Istars färd till
underjorden för att hämta den älskade och
låter under hennes frånvaro all fortplantning
på jorden bland både människor, djur och
växter avstanna. Denna myt avspeglar
växlingen i naturen mellan liv och död, en
växling, som även åskådliggjordes genom
kult-bruk, vartill urspr. hörde dödande av guden
hans representant eller bild. N. S. (P.L.)
Asta’rte, musselsläkte, tillhörande ordn.
Eulamellibranchia och fam. Astartidae. A.
äger två lika stora slutmuskler. Skalets lås
är försett med ett mindre antal tänder av två
slag (kardinal- och sidotänder). Släktet, som
är marint, förekommer vid Sveriges västkust
med fyra arter. Fossilt uppträder det redan
i den permiska formationen. I Sveriges krita
är det representerat med två, i trias med fem
och i kvartär med fyra arter. R. H-gg.
Astasl (av grek, nekande a och st a’sis,
stående) är ett symtom, som förekommer vid
vissa organiska och funktionella
nervsjukdomar och yttrar sig i försvårat eller omöjligt
upprättstående utan kontroll av synen. A.
beror på en jämviktsrubbning och är ej på
något sätt betingad av svaghet i
muskulaturen. Se R o m b e r g, M. H. E. L—g
Astätisk magnetnål kallas en magnetnål,
som genom motverkande av det
jordmagnetiska fältet, t. ex. genom uppläggande av en
stark magnet i närheten, erhållit en i hög
grad minskad riktkraft. Därigenom blir
magnetens känslighet för yttre påverkningar,
såsom av andra magneter och av elektriska
strömmar, i hög grad ökad. Astatiska nålar
utgöra en viktig del av den s. k.
galvano-m e t e r n (se d. o.). R. R. (H. W-tt.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
