Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asteatos - Asten, Friedrich Emil von - Asteni - Astenopi - Astenospermi - Aster - Asterabad, Astarabad, Astrabad (provins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Asteatos—Asterabad
358
Asteatos [-ä’s] (av grek, nekande a och
ste’ar, talg) betecknar bristande
talgavsönd-ring från hudens talgkörtlar.
A’sten, Friedrich Emil von, tysk
astronom (1842—78). Utnämndes 1871 till
adjunkt-astronom vid Pulkova observatorium.
Bland hans arbeten märkas hans studier över
den enckeska kometen, »Untersuchungen über
die Theorie des Enckeschen Kometen» (I,
1872; II, 1878), som innehålla flera viktiga
upptäckter.
Asteni (av grek. asthe’neia, svaghet) är det
sammanfattande namnet på vad som i dagligt
tal kallas trötthet — såväl fysisk som psykisk
— i alla dess olika grader: från den lindriga,
nästan behagliga, som endast visar sig i ett
behov av vila, till den fullständiga
uttrött-ningen och kraftlösheten, kännetecknad av
oförmåga att både »vilja» och »kunna».
Sjuklig blir tröttheten, när denna senaste fas
yttrar sig i en absolut oföretagsamhet och i en
— ibland t. o. m. smärtsam — oförmåga att
röra på sig, som nästan påminner om vissa
grader av förlamning. Fysiologisk el.
naturlig är den trötthet, som inträder efter fysisk
eller psykisk ansträngning — efter en chock
eller långvarig spänning — och som viker efter
orsaksmomentets avlägsnande och därpå
följande vila. Det är väl närmast när tröttheten
är onormal, som man allmänt talar om a. i
medicinsk mening. Den kan vara onormal till
sin intensitet (fullständig uttröttning av
orimligt små orsaker), till sitt kvardröjande
(påverkas ej av vila etc.); kan växla till sin
natur, till sin lokalisation m. m.
Den vanligaste orsaken till a. är
överansträngning eller upprepad regelbunden
ansträngning. Tillkommer så sömnlöshet —
av vilken orsak den vara må (fysisk, psykisk,
sexuell eller annan överansträngning) —, är a.
fullt utbildad. Å andra sidan tillhör
sömnlösheten så gott som regeln a., och icke minst
detta gör, att symtomet bör beaktas och
ovillkorligen föra till läkaren. Som regel
förekommer a. vid kroniska inflammationer, ss.
tuberkulos, syfilis, sockersjuka och
njurinflammationer, samt ofta vid arterioskleros, vid
blodbrist, vid inresekretoriska rubbningar:
myxödem, fettsot m. m. Enär a. som symtom
vanligen inträder mycket tidigt, kan en
sakkunnig, omedelbar vård medföra
grundlidandets hejdande på ett stadium, då det ännu ej
hunnit göra större skada. (Se vidare under
ovannämnda sjukdomar.)
Man kan även tala om en viss grad av
normal a. under de närmaste 5—10 åren efter
pubertetens inträde, då förbunden med allmän
magerhet, sannolikt beroende på vissa
endo-krina rubbningar. Graden av denna a. beror
mycket på ärftlig disposition. Detta är ännu
mer förhållandet vid s. k. konstitutionell
a. Den ger sig tillkänna vid samma ålder och
är vanl. förbunden med starkt ökad
längdtillväxt. Framför allt förefinnes en
mindervärdighet i muskulaturen samtidigt med en
ab
norm bentillväxt och en allmän sänkning av
organen. En allmän tröghet i fråga om
avsöndringen av så gott som samtiga för
omsättningen viktiga sekret förefinnes och beror
sannolikt till stor del på en allmän
underhaltig arterialisering (förgrening av
pulsådersystemet).
Då övning av muskulaturen är lika viktig
som gödning och gödning ensam av intet
värde, består behandlingen av ett efter varje
särskilt fall lämpat »lagom» av dessa båda
saker. — Adj.: A s t è n i s k. E. L—g.
Astenopi (av grek. a’sthenes, svag, och öps,
syn) kallas vissa symtom av trötthet i ögat,
som uppstå vanl. vid okorrigerad långsynthet
och då förklaras av ett oproportionerligt
behov av ackommodation på alla avstånd,
särskilt med hänsyn till den medfödda
samverkan — med gemensam innervation —, som
äger rum mellan ögonens axelriktning och
deras avståndsinställning: den konstanta
relationen mellan ackommodation och konvergens.
Denna ständiga inkongruens mellan dessa
båda faktorer, arbetet på gränsen av
ackom-modationsvidden, framkallar symtomen, som
i korthet äro följande: Vid närarbete, läsning,
sömnad etc., synas föremålen till en början
skarpt men bli snart otydliga, liksom
beslöjade. I och omkring ögonen uppkommer
en känsla av trötthet och spänning. Efter en
stunds vila är synen åter utan anmärkning,
men snart återkomma symtomen och då värre.
Den sjuke fordrar skarp belysning. Så
småningom tillkommer huvudvärk; ögonen bli
röda, tåravsöndringen ökas. Ibland bli
ögon-lockskanterna kroniskt inflammerade,men f. ö.
kan ögat vara fullständigt friskt och
synskärpan normal. Slutligen blir allt närarbete
omöjligt. Graden och utvecklingen av
sjukdomen beror mycket på sysselsättning och
konstitution. Vid höggradig långsynthet kan
den sjuke för att underlätta besvären
omedvetet avstå från dubbelseende, varav följer
en skelning inåt av det ej använda ögat.
Symtomen äro alltid värre hos kraftlösa
individer. Behandlingen består i korrektion av
brytningsfelet. A. kan även förekomma vid
vissa inflammatoriska tillstånd i ögat samt
vid neurasteni. E. L—g.
Astenospermi (av grek. a’sthenes, svag, och
spe’rma, säd) betecknar säd med outvecklade
spermatozoer.
A’ster, växtsläkte av fam. k o r g b 1 o
m-miga (Compositae), innefattande vanligen
mångåriga örter med gula diskblommor och
blå, röda eller vita strålblommor. En mängd
arter finnes i Nordamerika och Mexiko. I
Sverige förekommer blott en enda,
strandkil, A. tripolium, som är en av våra
allmännaste och vackraste havsstrandsväxter. (Se
bild å sp. 359.) Vår vanliga trädgårdsaster
hör till det närstående släktet Callistephus
(Callistephus chinensis). G. L-m.*
Asterabäd, Astarabad, Astrabad,
provins i n. Persien, mellan Kaspiska havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
