Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asterabad, Astarabad, Astrabad (provins) - Asterabad, Astarabad, Astrabad (stad) - Astereognosis - Asterisk - Asterism - Asteroidea - Asteroider - Asterolepis - Asteropherus, Magnus Olai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Asterabad—Asteropherus
360
och Elburs, med Atrek som nordlig gräns;
18,000 kvkm, omkr. 180,000 inv. Provinsens
s. del är bergig och skogrik. De n. trakterna
och dalgångarna äro utomordentligt bördiga
med vidsträckta betesmarker och odling av
ris, vete m. m. Huvudstad är Asterabad.
Asterabad, As tarabad, Astrabad,
»stjärnstaden», huvudstad i pers. prov. A., 30
km ö. om Kaspiska havets s. ö. hörn och vid
foten av Elburs; omkr. 12,000 inv.
Tillverkning av vävnader: skärp och schalar. Var en
betydande handelsstad på karavanvägen
Tehe-ran—Meschched före Transkaspiska
järnvägens tillkomst.
Astereogno’sis, oförmåga att endast med
känseln kunna igenkänna föremål till form
och storlek. En person, som lider av a., kan
t. ex. ej skilja på en tändsticksask eller en
nyckel, som han har i handen, utan att se på
dem. Symtomet förekommer vid vissa
nervsjukdomar. E. L-g.
Asteri’sk (grek. asteri’skos, liten stjärna), ett
tecken (*), som urspr. nyttjades av äldre
filologer för att utmärka de ställen i
handskrifterna, som de ansågo vara äkta eller ock
utmärkta genom sin skönhet, sitt värderika
innehåll o. s. v. Med ett annat tecken, o be los
eller obelisk (— eller +), plägade man
utmärka oäkta eller värdelösa ställen. Numera
nyttjar man a. mestadels för att hänvisa till
noter och anmärkningar utanför texten, som
återfinnas på annat ställe. I
språkvetenskapliga arbeten betecknar a., att en ordform är
blott konstruerad, d. v. s. ej funnen i tal eller
skrift. H. L.
Strandkil, A st er tripolium.
AsterTsm, en optisk företeelse, som någon
gång kan iakttagas hos vissa varieteter av
en del till
prydnads-stenar använda
mineral, såsom safir
(s. k. stjärnsafir),
rosenkvarts, granat m.
fl. Företeelsen består
däri, att, om stenen
belyses i en viss
riktning, en
stjärn-formig ljusfigur
synes (se bilden). A.
uppkommer genom
ljusets reflektion
mot regelbundet anordnade mikroskopiska
inneslutningar i mineralet.
Asteroidèa, se Sjöstjärnor.
Asteroider, benämning på de, med några få
undantag, mellan Mars och Jupiter kretsande
små planeterna, även kallade
småplaneter eller planetoider. Det faktum, att
den Titius-Bodeska lagen (se d. o.) gav en
ungefärlig uppfattning om de olika
planeternas (utom Neptunus’) relativa avstånd från
solen men tillika angav ett planetavstånd
mellan Mars’ och Jupiters banor, där ännu
ingen planet iakttagits, ledde mot slutet av
1700-talet till spekulationer över huruvida
där icke kunde finnas en planet, som blott
på grund av sin ringa storlek undandragits
tidigare iakttagelser. De undersökningar,
som igångsattes för att utröna det verkliga
förhållandet, kröntes med framgång. Den 1
jan. 1801 upptäckte Piazzi i Palermo en liten
planet, som rörde sig i en bana mellan Mara
och Jupiter. 1807 voro inalles fyra planeter
mellan Mars och Jupiter kända. Därvid blev
det i omkring 40 år. Först sedan Hencke år
1845 funnit den femte småplaneten, började
den rad av planetupptäckter, som oavbrutet
fortgått till våra dagar, så att de nu kända
småplaneterna uppgå till omkring ett
tusental. Småplaneterna röra sig på några få
undantag när, t. ex. Eros (se d. o.), på växlande
avstånd mellan Mars’ och Jupiters banor.
Omloppstiderna växla från 643 dygn (Eros) till
4,398 dygn (Achilles). För de större av
småplaneterna kan man anslå diametern till 300
ä 400 km, de minsta hittills upptäckta mäta
förmodligen ungefär 4 ä 5 km i
genomskärning. Många av de i senare tid funna
småplaneterna ha till följd av sin ringa storlek
endast med fotografiens tillhjälp kunnat
upptäckas och studeras. Flera av småplaneterna,
särskilt Eros, ha uppvisat vissa egendomliga
ljusväxlingar, vilka emellertid hittills ej med
säkerhet kunna förklaras. S. A-f.
Asterolépis, ett fossilt fisksläkte, som
hittills är känt endast från avlagringar,
tillhörande devonperioden. I fråga om sin
anatomiska byggnad överensstämmer A. i allt
väsentligt med Bothriolepis (se d. o.). E. S.
Asteropherus, Magnus Ola i, skolman,
dramatiker (d. 1647), rektor vid Arboga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
