Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asteropherus, Magnus Olai - Asterophyllites - Asti - Astigmatism - Astilbe - A-stjärnor - Astma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Asterophyllites—Astma
362
skola 1608, kyrkoherde i Västerfärnebo 1614.
Är förf, till det märkliga dramat »En Iwstigh
comædia vidh nampn Tisbe», uppf. f. ggn i
Arboga 1610, vilket på grund av sin
genomförda handling och sin jämförelsevis
utvecklade dialog intager en enastående ställning
inom tidens svenska dramatik. Motivet är
hämtat från Ovidius’ »Metamorfoser», ehuru
åtskilliga detaljer äro fritt tillagda.
Sannolikt är, att A:s drama såväl som tre andra
ungefär samtida tyska versioner av samma
motiv gå tillbaka till ett nu förlorat
Tisbe-drama. A:s Tisbe påträffades 1862 av Kr.
Eichhorn. Det utgavs 1863 av honom samt
ånyo, med tillägg av ett fragment ur en
annan handskrift, 1909 av E. Meyer och i något
sammandragen uppl. av Ad. Noreen 1910.
Spelades i något bearbetad form 1897 i Uppsala
och Stockholm av studenter. (O. W—n.)
Asterophyllites, ett inom stenkolsperiodens
avlagringar vanligt växtfossil av
calamaria-céernas familj, med ledad stjälk och
krans-ställda, smala blad. Det anses nu vara de
bladbärande grenarna av den växt, vars
stammar gå under namnet Calamites (se d. o.).
A’sti, stad i n. Italien, prov. Alessandria, 45
km s. ö. om Turin, vid floden Tanaro. 39,693
inv. Biskopssäte. A. är berömt för sitt
mus-serande vin, »asti spumante». Fabriker för
siden m. m.; livlig handel. — Under medeltiden
en mäktig republik och känt för sina 100 torn.
Astigmati’sm (av grek, nekande a och
sti’g-ma, punkt). 1. Ett fel i ögats brytande
medier. Namnet härleder sig urspr. från den
gamla åsikten, att ett strålknippe, som utgick
från en punkt, även sammanbröts i en punkt.
Så är emellertid ej förhållandet.
Samman-brytningen sker ej i en punkt utan i en
mindre yta, brännytan, som vi i det dagliga
livet på grund av vana uppfatta som en
punkt. Ligga brännytorna från de olika
axlarna i det brytande systemet (hornhinna,
lins m. m.) på ett ändligt avstånd från
varandra och sålunda ej ha någon punkt
gemensam, talar man om a. En dylik avvikelse från
den sfäriska formen — en a. — kan dels vara
medfödd, dels orsakad av ögonlockens tryck
på bulben. Jämförelsen med en liggande halv
cylinder förklarar lätt den därav uppkomna
situationen i dess högsta grad, d. v. s. i ena
planet sker brytning, i det andra ingen, så
att ett infallande strålknippe sammanbrytes
till en linje av samma längd som cylindern.
Skulle det andra huvudsnittet, det
horisontella, vara på ett eller annat sätt avvikande
från den raka linjen, d. v. s. in- eller
utbuktande, följer därav förlängning, resp,
förkortning av det sammanbrutna
strålknippet, den ovan omtalade linjen. Denna
medfödda a. upphäves emellertid vanl. av en
linsens likaledes medfödda oregelbundenhet i
motsatta huvudsnittet. Den a., som här
beskrivits, där alltså det vertikala huvudsnittet är
starkast brytande, kallas a. enligt
regeln eller direkt a. A. av den art, som
förefinnes i linsen, där alltså det horisontala
huvudsnittet är starkast brytande, kallas a.
mot regeln eller invers a. Då således
vart och ett av ögats brytande medier företer
en viss grad av a. — fastän de vanligen
upphäva varandra —, menar man i dagligt tal
med a. den totala, efter strålknippets passage
genom samtliga medier.
Med åldern avtar ögonlockens tryck, vilket
kan ge anledning till s. k. s e n i 1 a. Den är
då mot regeln, enär linsen tar överhand.
Likaså kunna ärrbildningar i hornhinnan,
lägeförändringar av linsen m. m. orsaka a.
Bestämmandet av a. kan ske, så vitt det
rör sig om hornhinnan, grovt genom den
av portugisen Plaudo konstruerade skivan
med cirkelrunda ringar, som användes mot det
undersökta ögat. Ringarna avspeglas på
hornhinnan och ge genom sin form den önskade
upplysningen. Noggranna bestämningar
utföras med de s. k. oftalmometrarna. Följden
av a. är en formförändring av föremålen, som
medför en nedsättning av synskärpan,
vilken i mycket beror på föremålets form i
förhållande till det starkast brytande
huvudsnittet. Astenopi (se d. o.) framkallas på
grund av att den ideliga inställningen på
olika avstånd fordrar ett tröttande
ackommo-dationsspel. Rör det sig om en invers a., kan
ett tryck av ögonlocken på bulben upphäva
t. o. m. en hög grad av dylik a. Fara för
närsynthet finnes alltid vid a. A. korrigeras med
cylinderglas, vilket kan vara ett krävande
arbete och måste utföras av läkare. A. har varit
föremål för många såväl teoretiska som
praktiska undersökningar; av särskild och
grundläggande betydelse äro de, som utförts av prof.
A. Gullstrand i Uppsala. Se vidare
ögonsjukdomar. E. L—g.
2. Egenskapen hos ett från en punkt
utgående strålknippe att ej åter sammanbrytas
till en punkt utan till (en eller två)
brännlinjer. Så är fallet vid brytning i vissa
icke-sfäriska ytor och linser, t. ex. en cylinderlins,
vilken av en punkt, exempelvis en stjärna,
ger en linjeformad bild. Vidare förekommer a.
i mot sfäriska linser snett infallande
knippen, vilka då sammanbrytas till två olika
belägna, mot varandra vinkelräta brännlinjer.
Orter för dessas läge äro de astigmatiska
ytorna. I detta avseende har a. och dess
korrigering genom speciella linskombinationer
(anastigmater) stor betydelse för den
fotografiska praktiken (se Fotografiska
objektiv). Odts.
Asti’lbe, växtsläkte av fam.
stenbräck-växter (Saxifragaceae). Arten A. japonica
(Hoteia japonica), en buskig, örtartad växt
med bladverk, som erinrar om trolldruvans,
och talrika vita blommor, odlas ofta i kruka.
Se bild å sp. 363.
A-stjärnor, se Spektralklasser.
A’stma (grek. a’sthma, andtäppa) är en form
av andnöd med försvårad utandning och
starkt sorlande andhämtning under väl be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
