Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Astronomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Astronomi
374
även jorden), d. v. s. om deras natur, fysiska
och kemiska egenskaper, form, storlek och
massa, fördelning i världsrymden och rörelser
samt om de olika himlakropparnas ömsesidiga
inflytanden. A:s huvudmål är sålunda, i stort
aett, utforskandet av världsalltet, dess
anordning, sammansättning och mekanism.
Ett gemensamt drag hos alla äldre
föreställningar om världsalltets byggnad, där himlen
anses som ett valv eller ett tält, uppspänt över
jorden, är, att de gåvo världsbilden mycket
små dimensioner. Himlavalvet med sina
stjärnbilder är helt nära jorden; solen och
månen tänkas stundom tillverkade av
människohand.
Den mest betydelsefulla upptäckt, vartill
den grekiska astronomien nådde, var, att
jorden borde betraktas som en i rymden fritt
svävande kropp. Anaximandros
förklarade på 500-talet f. Kr., att jorden vore
en cylinderformad kropp, på vars övre plana
yta människorna bodde, medan den på alla
sidor omgavs av en hel sfär, vilken på grund
av sin rotation orsakade himlakropparnas
skenbara dagliga rörelse. Läran om jordens
klotform förkunnades visserligen av
pythago-réerna men uttalades och bevisades först på ett
klart och tydligt sätt av Aristoteles.
Förutom de två förnämsta himmelsljusen,
solen och månen, kände de grekiska
astronomerna fem s. k. vandringsstjärnor el.
planeter: Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och
Sa-turnus, vilka visade sig äga självständiga
rörelser på himmelssfären i förhållande till de
på denna orubbligt fästade fixstjärnorna. Den
grekiska astronomiens huvuduppgift synes
redan tidigt ha varit att ur observationer av
planeternas skenbara rörelser bland stjärnorna
på himmelssfären söka härleda deras verkliga
rörelser i rymden. En av de första
lösningarna av detta problem utgöres av det
välbekanta pythagoreiska värld ssystemet, som
placerar solen, månen och de fem planeterna på
varsin kristallsfär. Sfärerna tilldelades dels
en daglig rotationsrörelse, dels rörelser i
förhållande till varandra, så att planeternas
skenbara gång någorlunda syntes förklarad.
Världssystemet begränsades ytterst av en
sfär, på vilken stjärnorna voro fästade.
Emellertid visade det sig, att himlakropparnas
rörelser ej kunde tillräckligt noggrant
förklaras av Pythagoras’ enkla system.
Observationerna ådagalade en hel del ojämnheter i
himlakropparnas skenbara gång, och man
måste därför tillgripa allt flera sfärer med
komplicerade rörelseförhållanden för att få
överensstämmelse med de verkligen iakttagna
rörelserna. Aristoteles, som inarbetade den
pythagoreiska världsbilden i sitt filosofiska
system, omtalar 56 kristallsfärer.
Småningom övergavs föreställningen om
dessa sfärer. I deras ställe antog man excentriska
cirklar och hjälpcirklar, epicykler (se d. o.)
för att förklara himlakropparnas rörelser.
Den alexandrinske astronomen Ptolemaios
Det ptolemeiska världssystemet.
(se denne), 100-talet e. Kr., sammanfattade i
sitt stora verk »Megale Syntaxis» eller
»Al-magest» hela den klassiska astronomien. Det
världssystem, som återfinnes i detta verk, kan
betecknas som slutstenen i den klassiska
lärobyggnaden om världsalltet. Det utgjordes av
den fulländade epicykelteorien och syntes
förklara alla iakttagna rörelser hos planeterna.
Grekerna ansågo, att jorden var
världsalltets orörliga medelpunkt. Mot denna åsikt
opponerade sig bl. a. P h i 1 o 1 a o s, 400-talet
f. Kr., och Aristarchos (se denne),
200-talet f. Kr., vilka ansågo, att solen eller
möjligen någon annan kropp var världens
medelpunkt. Aristarchos ansåg även jordens
rotation vara orsaken till himlakropparnas
skenbara dagliga gång. Dessa läror möttes
emellertid av starkt motstånd från de antika
filosofskolorna, som voro anhängare av den geo-
Det kopernikanska världssystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
