Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Atom
440
Det förlorar, när det sönderfaller till radium,
3 a-partiklar. Radiums atomvikt borde
därför vara = 238,2—3X4 = 226,2, således
mycket nära det experimentellt fastslagna värdet
226. Radium förlorar på vägen till radium
G (som är kemiskt identiskt med bly) 5
a-partiklar. Radium G:s atomvikt är därför lika
med 226—5X4 = 206. På samma sätt finna
vi, att toriumseriens element ligga mellan
talen 232 och 208. Vi se härav, att alla de
radioaktiva elementen måste ligga på de
platser i det periodiska systemet, som finnas
mellan 206 och 238. Betrakta vi detsamma,
så finna vi dock, att det mellan bly
(atomvikt 207,2) och uran (atomvikt 238,2)
endast finnes 9 platser. Ändock har det
lyckats att placera in dem allesammans.
För att riktigt förstå hur detta tillgått
fordras någon kännedom om det sätt, på
vilket man lyckats skilja och identifiera alla
dessa element. Detta har nämligen ej gått
med de vanliga kemiska analysmetoderna,
utan man har måst begagna sig av ännu
mycket känsligare metoder. En sådan metod
grundar sig på bestämningen av elementets
sönderdelningshastighet eller period
(halve-ringskonstant), d. v. s. den tid, som åtgår, för
att hälften av ämnet skall sönderfalla; en
annan på studiet av de utsända strålarnas art
och våglängder etc. (se Radioaktivitet).
Hade man endast använt den kemiska
analysmetoden, så hade förhållandet blivit helt
annorlunda. Då hade man ej kunnat upptäcka mer
än 9 element. Icke ens det mycket känsligare
spektroskopet hade kunnat hjälpa bättre. (I
några enstaka fall har möjligen en ytterst
liten differens i spektra iakttagits.) Av
dessa 9 element voro 4 sedan gammalt kända,
nämligen uran, t o r i u m, v i s m u t och
bly. Bland de andra 5 märkes först och
främst radium, så p o 1 o n i u m, a k t
i-nium, niton (radiumemanation)
och protaktinium. Vilka radioaktiva
omvandlingsprodukter man än undersöker, äro
III. De radioaktiva ämnenas platser i det periodiska systemet.
[-At.-vikt.-]
{+At.- vikt.+} O resp. VIII I II III IV V VI VII [-At.-vikt.-] {+At.- vikt.+}
197 — Au — — — — — - 197
200 — — Hg — — — — — 200
204 - — - TI — - - — 204
206 — | — — p AcC RaG, AcD — — — 206
207 — ’ — — — Pb — — — 207
208 — — — p ThC" ThD Bi — — 208
210 — — i — P RaC" pRaD, PAcB pRaE,aPAcC aPo, a AcC — 210
212 - - - - p ThB ap ThC a ThC - 212
214 — — — — P RaB ap RaC aRaC.aAcA — 214
216 - - - - - - a ThA - 216
218 a Ac-Em — — — — — a RaA — 218
220 a Th-Em — — — - — — — 220
222 a Ra-Em — aAcX j — — — — — 222
224 — - aThX — — — j — — 224
226 — — aRa p Ac a Ra Ac — — — 226
228 - - PMsThl pMsThi aRaTh - - - 228
230 - - - - a Jo, PUY aPa - - 230
232 — - — - a Th - - - 232
234 - - - - p UXi P UX2 aa Un - 234
238 - - - — — - a Ui - 238
de alltid kemiskt identiska med några av
de 9 ovan uppräknade. Så äro exempelvis
radium B, D och G, aktinium B samt torium
B och D kemiskt identiska med bly och kunna
ej på något analytiskt sätt skiljas från
detsamma. Vidare äro radioaktinium,
radioto-rium, ionium, uran Y och uran Xi kemiskt
identiska med torium o. s. v. Betrakta vi
litet närmare några av dessa kemiskt
identiska elements atomvikter och
sönderdelnings-hastigheter, så skola vi finna det ytterst
märkliga förhållandet, att ämnen, som äro
kemiskt lika, dock kunna ha helt olika
atomvikter och sönderdelningshastigheter. Så
är t. ex. torium med atomvikten 232,2 och
halveringskonstanten 1,3 . 1010 år kemiskt
identiskt med ionium med atomvikten 230 och
halveringskonstanten 103 år, eller bly med
atomvikten 207,2 och oändligt lång livslängd
identiskt med radium B, vars atomvikt är 214 och
halveringskonstant 26,s minuter. Ä andra
sidan ha uran II, uran X2 och uran Xi helt och
hållet olika kemiska egenskaper, ehuru de alla
tre ha samma atomvikter. Detta beror därpå,
att de tre uranelementen ha olika
värdighet och följaktligen ej höra till samma grupp
i det periodiska systemet.
Vi ha således funnit, att av kemiskt
definierade ämnen endast ett hör till varje plats
i det periodiska systemet eller med andra ord:
det periodiska systemet klassificerar endast
ämnen, som i kemiskt hänseende skilja sig åt.
Atomvikten är ej av en sådan fundamental
betydelse för ett grundämnes egenskaper, som
man förut trodde; det elektriska tillståndet
spelar en större roll.
Betraktar man elementen i tabell III, som
föreställer de två nedersta raderna i det
periodiska systemet, finner man, att flera olika
element förekomma tillsammans. Elementen i
varje sådan samling äro kemiskt oskiljbara;
de stå också på samma plats i det periodiska
systemet. Varje sådan grupp benämnes enligt
Fajans en plejad; plejadens kemiskt
identiska ämnen sägas enligt
Soddy vara i s o t o p a.
Jämför man de olika
isotopa elementens
(isotopernas) halveringskon-stanter, finner man, att
oftast blott ett av dessa
element är stabilt, d. v. s.
har något så när lång
livslängd. I tabellen är
det stabilaste elementet
inom varje plejad tryckt
med fet stil. Plejadens
atomvikt, som är ett
medeltal av alla till
densamma hörande ämnens
atomvikter, beror mest
på det stabila ämnets.
Detta ämnes atomvikt
kommer följaktligen
oftast att karakterisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
