Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Atom
454
Vi skola nu gå igenom en del grundämnen
och se till vilka resultat Bohr kommit. Hos
v ä t e t är banan li stabilast (bild 1 å pl.).Även
hos de övriga atomerna förekomma elektroner
på li-banan. Men då dessas kärnladdningar
äro större, blir följden den, att
elektronbanorna bli mindre och mindre, på grund av att den
elektriska attraktionen växer med
kärnladdningen. Likadant blir förhållandet med alla
andra banor vid växande kärnladdning. De
packa ihop sig mer och mer, och härav framgår
varför de olika grundämnenas atomstorlekar,
trots ökat antal elektronbanor, dock i det
närmaste äro av samma storleksordning. I
h e 1 i u m-atomen kretsa två elektroner i två
lika stora cirkulära li-banor omkring kärnan.
Banorna bilda en vinkel av 120° mot varandra
(bild 2 å pl.). Detta tillstånd utmärker sig för
stor symmetri och är följaktligen mycket
stabilt; en förklaring till heliums indifferenta
karaktär. Väte och helium bilda tillsammans
den första perioden i det periodiska systemet,
vilken utmärkes därav, att elektronerna i
de dithörande elementen endast förekomma
i 1-kvantiga banor. I litium liksom i alla
följande element rotera de två innersta
elektronerna på enkvantiga cirklar på samma sätt
som hos helium. Den tredje elektronen kan
däremot ej längre upptagas på en sådan bana.
Den får nöja sig med en 2-kvantig ellips (2i).
Banan är mycket långsträckt, och därigenom
blir elektronen endast löst bunden (bild 3
å pl.). Detta har till följd, att den lätt kan
avspjälkas, varvid en envärdig positiv litiumion
bildas, alldeles efter det periodiska systemets
fordringar. På samma sätt som hos litium
inträder den nytillkommande fjärde elektronen
hos b e r y 11 i u m och den nytillkommande
femte elektronen hos b o r i 2i-banor.
Berylli-um har således två och bor tre elektroner
kretsande på långsträckta 2i-banor, och de bli
därför 2-, resp. 3-värdiga. På grund av deras
kärnors större laddningar än litiumkärnans bliva
deras elektroner starkare bundna och
atomerna själva således mindre utpräglat
elekt-ropositiva än litium. Även hos kolet
inträder den nytillkommande elektronen i en
2i-bana. Kolet äger således fyra elliptiska
2i-banor. Dessa intaga en mycket symmetrisk
ställning till varandra (bild 4 å pl.). Tänker
man sig fyra linjer dragna från kärnan
vinkelrätt mot dessa plan, motsvara de
fullständigt valenskrafternas riktning i v a n’t
H o f f s kolatommodell. Man får dock ej
tänka sig, att elektronerna därför alltid äro
symmetriskt placerade omkring kärnan. De
intaga naturligtvis alla möjliga ställningar
på dessa banor. Härav skulle också förklaras,
varför kolet, trots sin symmetriska byggnad,
kan ingå kemiska föreningar. Hos kvävet,
liksom hos alla efterföljande element, äro de
sex första elektronerna bundna på samma
sätt som hos kolet. Några nya elektroner få
ej mera »plats» på dessa banor, och kvävets
7 :e elektron kretsar därför i en cirkulär
22-bana. På samma sätt upptagas de
nytillkommande elektronerna hos syre, fluor och
n e o n i 22-banor. Hos neonatomen (bild 5 å pl.)
äro de fyra 22-banorna, liksom 2i-banorna,
symmetriskt ordnade. Genom den större
kärnladdningen bliva dessutom de inre
elektronerna på li-banorna fastare bundna, vilket
allt förklarar neons indifferens. Med neon
avslutas det periodiska systemets andra
period (se tabell II), vilken således utmärkes av
atomer med elektroner kretsande på 1- och
2-kvantiga banor. Se även tabell V, som
anger elektronernas fördelning på de olika
banorna hos ädelgaserna. Till skillnad från
litium och beryllium, vilka lätt avspjälka
elektroner, sträva kväve, syre och fluor att
upptaga 3, 2 eller 1 elektron för att
därigenom övergå i den symmetriska
neonkonfigurationen — fortfarande, som vi se, alldeles i
överensstämmelse med det periodiska
systemet. Fluor är t. ex. vårt starkaste
elektro-negativa grundämne. Hos natrium
inträder den nytillträdande elektronen i en
långsträckt 3i-bana (bild 6 å pl.). Följden blir, att
natrium får liknande egenskaper som litium.
Natrium står ju även under litium i det
periodiska systemet. Då elektronen i 3i-banan
ej kan bindas lika hårt som motsvarande
elektron hos litium, blir natrium mera positivt
än litium. Fortsätta vi från natrium till a
r-g o n, upprepas likartade förhållanden som de
nyss skildrade. K i s e 1 har t. ex. fyra
symmetriska 3i-banor, a r g o n dessutom fyra
32-banor. Argon är därför liksom neon
harmoniskt uppbyggt (bild 7 å pl.). På sätt och vis är
dock argonatomen mindre fullkomligt
avslutad än neonatomen. Vi ha även ett tredje
slags 3-kvantiga banor, nämligen
cirkelbanorna 33. På dessa rotera inga elektroner
hos argon. På liknande sätt har Bohr
fortsatt och ställt upp elektronbanorna för alla
V. Ädelgasernas elektronbanor.
:
Atom-nummer
Kvantum tal
11 | 2i 2a | 3i | 3g j 3314i | 42 | 4a i 4a | 5i t 52 | 53 j 5* i 16i j 62 63 64 65 6« 171 72 73
Helium .......... 2 2
Neon ............ 10 2 4 4
Argon ........... 18 2 4 4 4 4 —
Krypton ........| 36 2 4 4 6 6 6 4 4 — —
Xenon ........... 54 2 4 4 6 6 6 6 6 6 — 4 4 -
Niton ........... 86 2 4 4 6 6 6 8 8 8 8 6 6 6 4 4 –––-
? ...........,118 2446668888 8888—666––––––––––44 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
