Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Atta - Attacca - Attaché - Attacherad - Attack - Attackera - Attacus atlas - Attainder - Attalea - Attalos (konungar) - Attalus (motkejsare) - el-Attar, Farid eddin - Attentat - Atterberg, Albert Mauritz - Atterberg, Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Atta—Atterberg
462
A’tta, se Bladskärarmyror.
Atta’cca, it., betyder, att en följande
avdelning av ett musikstycke skall utan avbrott
anknytas till den föregående.
Attaché, en vid beskickning (se d. o.) i ett
främmande land anställd tjänsteman. Jfr
Flygattaché (svensk flygattaché finnes
f. n., 1924, endast i London), Han
delsattaché, Marinattaché,
Militärattaché, Pressattaché och
Socialattaché.
Attacherad, fäst (vid någon el. något);
anställd som attaché (se d. o).
Atta’ck, angrepp, särskilt av beriden trupp.
Attackera, anfalla, antasta.
• A’ttacus a’tlas, se Atlasspinnare.
Attainder [etéi’nde], eng., eg. »fläck»,
»vanheder», sedan gammalt i England benämning
på en del av de straff, som följde på vissa
svåra förbrytelser. Den, som dömts till
döden eller till fredlöshet, drabbades därmed
även av a., d. v. s. hans gods förverkades, han
kunde ej vittna inför domstol och ej heller
ärva eller överflytta arv. — Acts (bilis) of
attainder kallas sådana av parlamentet i
vanliga lagstiftningsformer åstadkomna
domar, som medföra indragning av egendom
samt förlust av ära och medborgerliga
rättigheter. De brukades i synnerhet under
»rosornas krig» av det segrande partiet för att
störta motpartiets ledare och konfiskera deras
gods. Även senare brukades denna procedur
i högförräderimål, t. ex. mot Strafford, Laud
och Monmouth. Som straff för högförräderi
avskaffades formligen sådan dom först genom
»Felony act» av 1870. V. S-g.*
Attaléa, ett palmsläkte, innefattande
palmer med parbladigt delade blad. Dit hör
piassabapalmen (A. funifera) från
Brasilien, hos vilken bladskaftens utvidgade baser
innehålla ett slags grova, styva fibrer, som
under namn av piassaba införas till Europa, där
de arbetas till tågverk, kvastar el. borstar.
Nötterna av A. Cohune från Honduras ha ett
sten
Atsahuacahydda.
hårt skal, varav tillverkas åtskilliga
svarveri-arbeten, ss. knappar o. kulor till rosenkransar.
A’ttalos (lat. A’ttalus) hette flera konungar
i Pergamon, i n. v. Mindre Asien, särskilt
frejdade såsom främjare av konst och
vetenskap. A. I antog kungatitel 240 f. Kr. efter en
lysande seger över gallerna, som länge
hemsökt Mindre Asien med plundringar, hjälpte
i flera krig såväl hellener som romare och
samlade stora skatter. Han dog 197 f. Kr.
A. III, den förres sonson, som dog 133,
testamenterade sitt rike till romarna.
A’ttalus, västromersk motkejsare mot
Ho-norius 409—410 och 414—415. Se Alarik.
el-Attär (»droghandlaren»), F a r i d
eddin, en av Persiens största mystiska diktare
(1119—omkr. 1230). Blev liksom sin fader
droghandlare i Nischapur men fördjupade sig
snart i studiet av den sufiska mystiken och
levde som asket. Hans förnämsta arbeten
äro dikten mantiq at-tair (»Fåglatal», översatt
till franska av Garcin de Tassy 1863), en
allegori om människosjälens identifiering med
gudomen, och tabkirat al-’auliiä
(»Levnadsteckningar över heliga män»), biografier över
berömda sufister. H. A. (P. L.)
Attentat (av lat. attentåre, försöka,
an-gripa), mordförsök (särskilt mot person i
framstående samhällsställning); lömskt
överfall, planlagd lömsk våldsbragd, förgripelse.
— Attentätor, förövare av attentat.
Atterberg, Albert M a u r i t z, kemist
(1846—1916), fil. dr och docent i kemi i
Uppsala 1872, t. f. adjunkt 1874, föreståndare för
den kemiska stationen i Kalmar 1877—1916.
T denna senare
verksamhet utförde A.
viktigaundersökningar rörande de odlade
korn-och havresorternas
systematik, vilka blivit
grundläggande för
bestämmandet av
sädes-varornas sortrenhet,
och utarbetade
grunder för deras
klassifikation, vilka vunnit
internationell
användning. Mest
internationellt känd blev A.
genom sina forskningar rörande de olika
jordarternas sammansättning, fysikaliska
egenskaper, klassifikation och terminologi. Litt.:
Biogr. över A. av S. Odén i Sv. biogr. lexikon
(med utförlig bibliografi).
Atterberg, Kurt, tonsättare (f. 1887 12/i2),
brorson till föreg.; ingenjör vid Patent- och
registreringsverket 1912. Bland hans
kompositioner märkas 5 symfonier (h-moll, F-dur,
»Västkustbilder», »Piccola sinfonia» och
»Fu-nèbre»), en violinkonsert, en violoncellkonsert,
stråkkvartetter, ett rekviem och kantaten
»Järnbäraland» (vid Bergshögskolans
100-års-jubileum 1919). Dessutom operan »Härvard
harpolekare» (uppf. på Kungl. teatern 1919;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
