Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Attraktion - Attraktionskraft - Attrapp - Attrappera - Attribuera - Attribut - Attundaland - Attung - Atwater, Wilbur Olin - Atwoods fallmaskin - Atypi - Atyreos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Attraktionskraft—Atyreos
472
ställningar om attraktioner och
avståndsverk-ningar utbildade Faraday den moderna
fältuppfattningen (se Elektricitet och
Elektriska fält) och lyckades på basis av denna
utvidga vår kännedom om dessa fenomen så
pass, att efter honom elektrotekniken kunnat
sätta sin prägel på den materiella kulturens
utveckling. Elasticitetsläran, som av Poisson
och Cauchy i början av 1800-talet grundats
på hypotesen om a.-krafter, verksamma
mellan materiens minsta smådelar, s. k. m o 1
e-kylarattraktioner, har sedermera av
andra utbildats uteslutande på basis av det
elastiska mediets kontinuerliga deformationer,
så att hypotesen om a.-krafter även här visat
sig fullständigt överflödig (se
Elastici-t e t s 1 ä r a). Vid behandlingen av de
kapillära fenomenen har man likaledes gjort sig
fri från hypotesen om särskilda
kapillärattraktioner och upptagit en från Young
härrörande föreställning om att en vätskeyta
kan uppfattas som en elastisk hinna (se K
a-pillaritet).
Det enda område, inom vilket det
new-tonska attraktionsbegreppet hittills suveränt
behärskat föreställningarna, är gravitationen.
Planeten Merkurius rör sig dock icke i full
överensstämmelse med den newtonska
gravitationslagen; man har därför genom olika
modifikationer av denna lag sökt bringa
teorien i överensstämmelse med erfarenheten.
Märkligast är utan tvivel Einsteins
gravitationsteori, i vilken föreställningen om
a.-krafter ånyo utrensats och
gravitationsfeno-menet i viss mån uppfattats som en följd av
världsrummets mätbara egenskaper (se
Gravitation). Einsteins uppfattning är ännu
mer abstrakt matematisk än Newtons, och
man har därför nu kunnat bevittna huru kring
Einsteins idéer stått lika våldsamma strider
som på sin tid kring Newtons. A. L—m.
2. Inom språkvetenskapen den förändring
av ett ords form, som påverkats av ett
närstående ord. T. ex.: Jag hade kunnat gjort
(i st. f. göra).
Attraktionskraft, tilldragningskraft. Se
Attraktion och Urkraft.
Attra’pp (fr. attrape, snara, skälmstycke),
en till (skämtsam) överraskning beräknad
anordning, fodral, ask el. dyl., som föreställer
ett visst föremål och därigenom vill vilseleda
i fråga om sitt innehåll; omhölje för
inneslutande av en gåva.
Attrappèra, träffsäkert uppfatta och
tillägna sig el. återgiva det karakteristiska,
träffa på kornet.
Attribuèra, tillskriva, tillerkänna (om
ovissa upphovsmän till något konstverk,
någon skrift el. dyl.).— Subst.: A 11 r i b u t i ö n.
Attribut (av lat. attribütum, »det tilldelade»).
1. Omedelbar bestämning till ett substantiv
(jfr Predikativ). Som a. användas
adjektiv (en liten flicka), substantiv i grundform (i
staden Stockholm) eller i genitiv
(arbetarklassens fordringar), prepositionsuttryck (staden
mellan broarna), adverb (det hände veckan
förut), infinitiv (systers rätt att ärva lika
med broder), hela satser (det barn, som sover).
A. indelas i epitet och apnosition (se
dessa ord). R—n B.*
2. Ett föremål, vilket som
igenkänningstecken eller som hjälpmedel för
karakteristiken fogas till en bildframställning av en
historisk, biblisk, legendarisk, mytologisk eller
allegorisk person eller personifikation. Sådana
a. kunna antingen antyda någon hos
huvudgestalten väsentlig egenskap el. framställa för
denna gestalts tänkta el. verkliga verksamhet
kännetecknande el. för dess historia avgörande
föremål el. ock vara godtyckligt valda och
stadfästa genom bruket. Exempel på a. äro
rättvisans svärd och våg, Jupiters öra,
profeternas bokrullar, martyrernas pinoredskap.
Jfr Emblem. I teaterväsendet menas med
a. smärre rekvisita, som ej innefattas bland
kostymer och dekorationer. H. W—n.
3. Inom filosofien: väsentlig egenskap el.
bestämning. Enligt Spinoza voro tänkande
och utsträckning verklighetens båda för oss
kända a. — Adj.: Attributi v. S—e.
Attundaland, se Folklanden.
A’ttung, »en åttondel», medeltida
benämning på en jordenhet. Inom Östgöta lagsaga
och på Öland betecknade a. från början Vs av
byn och sedermera, när odlingsarbetet inom
byns område fortskred, ett jordområde, som
hade det för den urspr. attungen i lag
fastställda tomtmåttet (enl. östgötalagen skulle
en ars gränslinje mot bygatan ha en längd
av 10 alnar).
Atwater [ä’to)äta], W i 1 b u r O 1 i n,
ame-rik. fysiolog (1844—1907), professor i kemi
vid Wesleyan university i Middletown,
Connecticut, 1873 och tillika direktör för
Connecticut (Storrs) agricultural experiment
station. A. utförde omfattande
undersökningar av födoämnen och fodermedel samt
kosten inom olika klasser, yrken och åldrar av
den amerikanska befolkningen. Tills, m. F.
G. Benedict och E. B. Rosa konstruerade han
en respirationskalorimeter (1897), som
möjliggjorde en samtidig bestämning av kroppens
värmeproduktion och beräkning av
energiomsättningen i kroppen (jfr
Ämnesomsättning) — den första apparaten av detta
slag för försök på människa. J. E. J—n.
Atwoods fallmaskin [ä+æods], en vid
elementarundervisning ganska allmänt använd
apparat för demonstration av fallrörelsens
förlopp. Den är uppfunnen av den engelske
matematikern George Atwood (1746—
1807) och beskrevs av denne i »Philosophical
transactions» 1784 (se F a 11 r ö r e 1 s e).
Atypi, oregelbundenhet (särskilt i fråga om
sjukdomar). — Adj.: Atypisk,
oregelbunden, med oregelbundet förlopp (t. ex. om en
feber).
Atyreos [-å’s] (av grek, nekande a och
thy-reo’s, sköld) betecknar hel eller delvis förlust
av sköldkörteln (gla’ndula thyreoidSa) eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
