Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augsburgska bekännelsen (Augustana) - Augsburgska bekännelsens försvar (apologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Augsburgska bekännelsens försvar
490
lingen inom den västerländska kyrkan (Ranke)
samt hävdar protestantismens katolicitet.
Redan 1524 uppsattes i Ansbach ett antal
artiklar, som preciserade skiljaktigheterna
mellan den gamla tron och den nya, vilken
tilldragelse kan betraktas som begynnelsen
till den luterska bekännelsebildningen.
Artiklarna bearbetades av Osiander i Nürnberg
i syfte att bliva en bekännelse för
luterdo-men. Detta ansbach-nürnbergska utkast
omhuldades särskilt av kurfurst Johan av
Sach-sen, antogs även av Hessen och Franken samt
blev så en första stomme till en
allmänlutersk symbol. 1528 framkom uttryckligen
planen på en gemensam evangelisk
bekännelse för Tyskland. Wittenbergsteologerna
kommo med i arbetet och togo strax från
början ledningen. Bekännelsebildn ingen, först
riktad mot Rom, vände nu sin udd mot
Zwingli, spiritualister och döpare. I juni och
juli 1529 uppsatte Luther och hans vänner
17 artiklar, sachsisk-frankiska
bekännelsen. På grundval av denna, som
hölls hemlig, och för att minska spänningen
mellan Luther och Zwingli efter
religions-samtalet i Marburg (2—3 okt.) arbetades
omedelbart vidare på initiativ av lantgreve Filip.
Luther formulerade 4 okt. de 15 M a r b u r
g-artiklarna, som hade en irenisk tendens
och form. Då under trycket av de hotande
politiska förhållandena bildandet av ett
allmänt evangeliskt förbund dryftades i Schwa
bach (2—3 dec. 1529), begick kurfurst Johan
det olyckliga missgreppet att som
enhetsfor-mel hålla på icke Marburgsartiklarna utan den
polemiska sachsisk-frankiska bekännelsen, nu
kallad Schwabachartiklarna.
Konventet flyttades till Schmalkalden och
betecknar den definitiva brytningen mellan de båda
huvudfraktionerna inom reformationen. När
kejsar Karl V vid den till Augsburg utlysta
riksdagen önskade bringa de religiösa
tvistefrågorna ur världen och ville höra
protestanternas åskådning, uppdrog kurfurst Johan åt
wittenbergsteologernaLuther, Melanchthon,
Bu-genhagen och Justus Jonas att i korta satser
fixera skiljepunkterna, som ansågos gälla eg.
blott ceremonierna. Detta skedde genom de i
mars 1530 i Torgau uppsatta s. k.
Torgau-artiklarna. Vid riksdagens början
utarbetades emellertid av Luthers anhängare,
närmast Melanchthon, också en positiv
bekännelse, föranledd av Ecks förteckning på de
luterska kätterierna i 404 satser. Denna
bekännelse vilade på de till riksdagen medförda
Torgau-, Schwabach- och Marburgartiklarna.
Under arbetets gång, dock före dess definitiva
avslutande, sändes den till Koburg för
granskning av Luther, som gillade den, fast han
anmärkte, »denn ich so sanft und leise nicht
treten kann». Vid slutredigerandet
medverkade kansler Brück, som också omskrev
Me-lanchthons företal. De förut felande
artiklarna 20—21 tillädes, så ock en bearbetning
av Torgauartiklarna såsom bekännelsens sista
huvuddel. — Åtskilliga furstar och städers
representanter skrevo under detta aktstycke.
De med Zwingli sympatiserande vägrade dock.
25 juni överlämnades det i ett tyskt och ett
latinskt exemplar till kejsaren. Det
förstnämnda blev uppläst. Båda voro redan under
senare delen av 1500-talet försvunna, och den
ursprungliga texten är därför osäker. Senare
upplagor, som Melanchthon utgav, äro delvis
ändrade, särskilt uppl. av 1540 (Confessio
au-gustana variata) med sin i början av
luteranerna föga uppmärksammade modifikation av
nattvardslärans formulering (»vere adsint et
distribuantur» ändrat till »exhibeantur»,
varjämte antitesen »et improbant secus decentes»
utelämnats, vilka ändringar Eck vid
religions-samtalet i Worms anmärkte på). Modifikationen
har emellertid gjort, att de reformerta i viss
mån betraktat sig såsom stående på a: s grund.
Genom religionsfreden i Augsburg 1555 och
genom westfaliska freden 1648 fastställdes a.
som den statsrättsliga grundvalen för den
protestantiska kyrkans existensrätt inom det
tyska riket. I konkordieformeln bekännes, att
den har normativt anseende. Genom Uppsala
mötes beslut 1593 blev den i sin urspr. form
(den oförändrade a.) symbolisk bok för
svenska kyrkan. R. F. § 2 anger, i motsats
mot kyrkolagens kap. I § 1, a. jämte Uppsala
mötes beslut ensamma som normer för svenska
kyrkans lära utan att medtaga
konkordie-bokens övriga skrifter. Försök att bringa till
stånd överensstämmelse mellan dessa lagrum
ha hittills strandat.
Litt.: Förstermann, »Archiv für die
Ge-schichte der kirchlichen Reformation» (1831);
Rückert, »Luthers Verhältnis zum
augsburgi-schen Bekenntnis» (1854); Calinichs, »Luther
und die augsburgische Confession» (1861);
Knake, »Luthers Antheil an der
augsburgi-schen Confession» (1863); Ed. Engelhardt,
»Die innere Genesis und der
Zusammen-hang der Marburger, Schwabacher und
Tor-gauer Artikel, sowie der augsburgischen
Confession» (1865); G. Billing, »Lutherska
kyrkans bekännelse» (1876); Th. Brieger, »Die
Torgauer Artikel» (1890); O. Ahnfelt, »Om
Torgauerartiklarna» (1891); J. Köstlin, »Die
Glaubensartikel der augsburgischen Confession»
(1891); Th. Kolde, »Augsburgische Konfession»
(1896); P. Tschackert, »Augsburgische
Konfession» (1901); Th. Kolde, »Die älteste
Redaktion» (1906); W. Gussmann, »Quellen und
Forschungen zur Geschichte des
augsburgischen Glaubensbekenntnisses» (1911); Hj.
Holmquist, »Lutherska reformationens
historia» (2: a uppl. 1919). A. G-w.
Augsburgska bekännelsens försvar (a p
o-1 o g i) upptages i konkordieboken som den
evangelisk-luterska kyrkans andra
symboliska bok och är luteranernas försvar för
den augsburgska bekännelsen emot den s. k.
»Confutatio pontifica» (se K o n f u t a t i
o-n e n). Denna, som dock snarare var en
anklagelseskrift mot de evangeliska än ett bemö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
