Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aulin, Tor - Aulis - Aullagas - Aulos - Aumale, Henri Eugène Philippe Louis d’Orléans - Aun - A una corda - Au naturel - Aunis - Aunus - Aura (förkänning) - Aura (kalender) - Aura (socken) - Aura, Aura å (vattendrag i Finland) - Aura (flod i Norge)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Aulis—Aura
512
för en kulturell höjning av vårt musikliv;
samtidigt som han på sina konsertprogram
gynnade svensk musik, introducerade han
många representativa utländska verk. Som
exekutör intog han länge rangplatsen bland
svenska violinister. Hans kompositioner,
omfattande tre violinkonserter, av vilka den tredje
(i c moll) blivit mest bekant, orkestersviten
»Mäster Olof», pianostycken och sånger jämte
svenska folkdanser för orkester, vittna om
melodisk begåvning och teknisk skicklighet.
— A:s syster, Valborg A. (f. 1860 ®/i), har
gjort sig känd som pianist, kompositris och
musiklärarinna. H. G—t.
Aulis, hamnplats i Beotien, Grekland.
Enligt sagan samlades där grekernas flotta före
färden till Tro ja, och Ifigeneia var där nära
att bli offrad åt Artemis.
Aullagas [a<ulja’gas], boliv. insjö, se Poopö.
Aulos [-lå’s], gammalgrek, biåsinstrument,
var enl. nyare forskningar ej, såsom förut
antogs, en flöjt utan en skalmeja med dubbelt
rörblad men var i likhet med klarinetten
kvinterande, d. v. s. angav vid överblåsning
oktavens kvint (duodeciman).
Aumale [åma’l], Henri Eugène P h
i-lippe Louis d’O r 1 é an s, hertig av A.
(1822—97), fjärde son till franske konungen
Ludvig Filip. Utmärkte sig i fälttåget i
Algeriet bl. a. genom
erövringen av
Abd-el-Kaders »smalah»
(rörliga läger) 1843
och blev
generalguvernör där 1847.
Efter
februarirevolutionen 1848
bosatte han sig i
England, där han ägnade
sig åt historiskt och
krigsvetenskapligt
författarskap samt
polemiserade med
skärpa mot Napoleon
III och kejsardömet.
Vid krigets utbrott 1870 erbjöd han förgäves
sina tjänster. Däremot blev han efter
upphävandet av utvisningslagen mot huset Bourbon
invald i nationalförsamlingen (1871), där han slöt
sig till högra centern. Divisionsgeneral 1872,
presiderade han med värdighet i krigsrätten
över Bazaine 1873, blev 1879 generalinspektör
för armén men försattes 1883 ur tjänst och
blev anklagad för sammansvärjning mot
republiken. 1886 blev han jämte alla övriga
medlemmar av fordom regerande ätter struken
ur rullorna och förvisad men erhöll 1889
tillstånd att återvända. Han donerade till
Institut de France slottet Chantilly (se d. o.) med
dess storartade, värdefulla samlingar. Bland
A:s skrifter märkas »Institutions militaires
-de la France» (1867) och det omfattande
verket »Histoire des princes de Condé» (7 bd,
1864—95).
Aun, svensk konung av Ynglingaätten. Han
omtalas i Snorre Sturlassons Ynglingasaga (se
d. o.) och i Historia Norvegiæ. Enligt båda
dessa källor var han son till konung Jorund.
Snorre berättar, att han genom att offra sina
nio söner, en efter en, åt Oden fick leva i flera
människoåldrar, tills han slutligen av
ålderdomsskröplighet »diade ur horn», d. v. s. måste
dricka ur hornets smalare ända. Snorre
uppger, att A. blev höglagd vid Gamla Uppsala,
och B. Nerman har velat finna A:s hög där
i den närmast kyrkan belägna av de tre stora
Uppsalahögarna, den s. k. Odens hög. Se
hans avh. »Vilka konungar ligga i Uppsala
högar?» (1913). — Till följd av missförstånd
av ett uttryck i Ynglingatal uppgav Snorre,
att A. även kallades Ane, vilket namn sedan
gått igen hos nyare historieskrivare.
A u’na co’rda, it., på en sträng; på piano:
användning av vänstra pianopedalen.
Au naturel [å natyrä’1], fr., i naturligt
tillstånd, efter naturen; betecknar i kokkonsten
en anrättning utan tillsats eller sås.
Aunis [åni’s], landskap i v. Frankrike,
motsvarar n. delen av depart. Charente-inférieure.
Huvudstad: La Rochelle. Gott rödvin.
Aunus, se O 1 o n e t s.
Aura, lat., luft, fläkt. — Aura popultris,
folkgunst.
Aura, förkänning hos dem, som lida av
vissa sjukdomar, t. ex. fallandesot, om
förestående anfall.
Aura, vitter kalender, utgiven i Abo i två
häften, 1817 och 1818. Har sin betydelse
såsom en representant för Finlands vitterhet
under tiden närmast efter detta lands
skilsmässa från Sverige. De poetiska stycken
kalendern innehåller (förnämligast av A. I.
Ar-widsson och A. G. Sjöström) ha mestadels ett
romantiskt skaplynne, som visar frändskap
med de svenska nyromantikernas.
Aura, finskspråkig socken i s. v. Finland,
Åbo o. Björneborgs län; 58 kvkm, 2,077 inv.
(1922).
Aura, Aura å, fi. Aurajoki, omkr. 65 km
lång, rinner som ett obetydligt vattendrag
genom Egentliga Finlands lermarker och utfaller
vid Åbo, som ån genomlöper. Av forsar må
nämnas Nautelankoski (17 m) och Hallisforsen
(nära 6 m), där Abo stads nya
vattenledningsverk är uppfört. Amynningen, som med tiden
förskjutits längre ut, har redan i förhistorisk
tid utgjort en viktig bo- och hamnplats, varom
arkeologiska fynd, t. ex. vid Korois, vittna. I
närheten landsteg Erik den helige; här
byggdes Åbo slott; kring åns nedre lopp har
Finlands äldsta kultur av västerländskt ursprung
uppstått. — A. har i poesi stundom även
betecknat hela Finland. Rq.
Aura, vattenrik flod i Möre fylke (f. d.
Romsdal amt), Norge, kommer från Aursjön,
830 m ö. h., nedanför Snehætta, och
genomflyter sjön Eikisdalsvand med utlopp i
Lang-fjorden, en gren av Romsdalsfjorden.
Flodområdets areal är 1,065 kvkm; fallhöjden
mel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
