Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Azofärgämnen - Azoföreningar - Azoisk - Azoler - Azolitmin - Azolla - Azorella - Azorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Azoföreningar—Azorerna
640
röda, men även gröna, blå och svarta ha
framställts. Se vidare Tjärfärger. E-t N-n.
Azoföreningar, organiska föreningar, som
innehålla en grupp av två med varandra
förenade kväveatomer, —N = N—, vilkas två
fria valenser binda var sin bensolväteradikal.
Dessa måste skiljas från d i azof ören
ingår n a (se d. o.), vari ävenledes gruppen
— N2— ingår men så, att endast en av
va-lenserna binder en bensolkolväterest. A. bilda
röda el. gula, kristalliserande, i vatten olösliga
ämnen. De viktigaste a. äro följande:
azoben-s o 1, C6 H5 . N : N . Ce Hg, azoxibensol,
C6 Hs. N — N . C® Hg, och hydrazoben-
sol, Cg Hg . NH . NH . C6 Hg. — A. ha speciell
teknisk betydelse för tjärfärgämnesindustrien
(se Tjärfärger). E-t N-n.
Azöisk, »utan liv», nu föråldrad geologisk
term, ersatt med arkeisk (se d. o.); jfr
Arkeozoisk.
Azöler, kemiska heterocykliska föreningar,
vilka innehålla en femledad kärna, där minst
två atomer utgöras av andra grundämnen än
kol och bland vilka kväve alltid måste
finnas, t. ex. p y r a z o 1 (se d. o.).
Azolitmln, färgämnet i lack mus (se d. o.).
A.zolla füiculoides, sedd ovanifrån, flytande på
vattnet, omkr. Vs naturlig storlek.
Azo’lla, ormbunkssläkte, tillhör fam.
Salvi-niaceae av vattenormbunkarna med 4—5 arter
i Amerika, Australien, Asien och Afrika. En
art, A. caroliniana, är stundom förvildad i s.
Europa och en annan, A. filiculoides, odlas ofta
i botaniska trädgårdar och växthus. De äro
små, levermossliknande, i stillastående vatten
förekommande, fritt flytande, ej fast rotade
ormbunkar med egendomliga, i tvenne rader
på stammens ryggsida sittande blad, vilka äro
djupt tvåkluvna med övre flikhalvan, som icke
vätes, simmande på vattenytan och den undre
nedsänkt. Bladflikarna utbilda egendomliga,
delvis hårklädda håligheter, som normalt hysa
kolonier av blågröna alger (Anabaena m. fl.).
A. visar jämte släktet Salvinia (se d. o.)
exempel på ett i växtriket mycket sällsynt fall av
en ormbunke, som är helt och hållet
organiserad som s. k. flytblads- eller simväxt av
samma biologiska typ som den vanliga
andmaten (Lemna). Se vidare
Vattenormbunkar. N. S-s.
Azore’lla (Bolax), växtsläkte, hörande till
fam. flockblomstriga växter
(Umbel-liferae), med bortåt 40 i antarktiska
floraom-rådet och på Anderna förekommande arter.
Flera av dem äro utomordentligt rikt
förgrenade och bilda ytterst täta, fasta dynor.
Till följd av sin rikedom på ett även
medicinskt brukat harts (bolaxgummi)
utgöra de ett värdefullt bränsle i de trädlösa
trakter, där de växa.
Azorerna (port. Aqöres, »hököarna», efter de
talrika hökar, som upptäckarna funno där),
grupp av 9 större öar och några mindre
holmar i Atlanten, 36° 59’—39° 44’ n. br. och
Kartskiss över Azorerna.
25°—31° 40’ v. Igd; räknas än till Europa,
än till Afrika och utgöra en provins i
Portugal; 2,393 kvkm, 231,543 inv. (1920). A.
delas administrativt i 3 distrikt: Ponta
Del-gada (öarna Säo Miguel och Santa Maria),
Angra do Heroismo (Terceira, Säo Jorge och
Graciösa) och Horta (Pico, Fayal, Flores och
Corvo). öarna äro bergiga och vulkaniska
och hemsökas ofta av jordbävningar. Högsta
toppen är Pico Alto på ön Pico (2,320 m).
A. har flera kratersjöar (caldeiras), t. ex.
Cal-deira das Sete Cidades på Säo Miguel, och
varma källor. Klimatet är ett jämnt och milt
havsklimat; medeltemperaturen växlar mellan
23° och 14° C. Växtligheten är rik och har
medelhavskaraktär, större skogsträd ha i
allm. planterats under 1800-talet. Den ur-
Angra do Heroismo på Terceira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
