Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bacon, Francis (Bacon av Verulam) - Bacon, sir Nicholas - Bacon, sir Reginald Hugh Spencer - Bacon, Roger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Bacon, N.—Bacon, R.
678
Francis Bacon. Kopparstick av S. Passe.
han som domare (enligt då allmän sed)
emottagit skänker av parterna. Sina sista
fem år tillbragte han i tillbakadragenhet,
ägnande sig åt vetenskapliga studier och
författarskap. — B. planerade ett stort arbete,
»Instauratio magna», som skulle innehålla
en nydaning av alla vetenskaper. Dess
första del, som genom titeln »Novum organon
scientiarum» angav brytningen med den
ari-stoteliska logiken, utkom 1620. Andra delen,
»De dignitate et augmentis scientiarum»,
utkom 1623. Till en tredje del, ägnad åt
naturförklaringen, voro vid hans död endast vissa
förarbeten färdiga; dessa offentliggjordes av
hans sekreterare under titeln »Sylva
sylva-rum». Bland B:s många övriga arbeten må
nämnas »Essays moral, economical and
politi-cal» (1597), »New Atlantis» (skriven 1614—18)
och »Life of Henry VII» (1622). Av många
ställes B. vid Descartes’ sida såsom en av den
moderna filosofiens grundläggare. Under det
att den senare grundlagt den moderna
filosofiens rationalistiska riktning, skulle B. varit
upphovsmannen till den moderna
empirismen. Detta innebär dock ett överskattande
av B:s insats i tänkandets historia. De
verkliga upphovsmännen till den moderna
empirismen voro naturforskare, sådana som
Lio-nardo, Kepler och Galilei. B. var endast den.
som liksom offentliggjorde det nya
programmet och i kraftiga slagord formulerade
brytningen med skolastikens metoder. Han såg
på det vetenskapliga arbetet med moderna
ögon, då han proklamerade, att »vetande är
makt», och hänvisade till erfarenheten såsom
enda kunskapskällan, till induktionen såsom
den rätta metoden och till experimentet som
dess fruktbaraste hjälpmedel. Men han hade
icke verkligt inträngt i den nya
naturvetenskapliga forskningen, vars talman han ville
vara; särskilt stod han alldeles oförstående
inför de matematiska sidorna i den
naturvetenskapliga metoden och trodde fortfarande
naturvetenskapen bestå i kännedomen om
tingens substantiella »former». — Bästa uppl.
av B:s skrifter är av Ellis, Spedding och
Heath (7 bd, ny uppl. 1879—90). Litt.: R. W.
Church, »B.» (1884); E. A. Abbott, »Francis
B.» (1885); Nichols, »Francis B., his life and
philosophy» (2 bd, 1888—89); E. Liljeqvist,
»Om Francis B:s filosofi» (1893—94); Kuno
Fischer, »Francis B. und seine Nachfolger» (ny
uppl. 1904).
Om den orimliga hypotesen att B. skulle
vara den egentlige förf, till Shakespeares
dramer, »Baconteorien», se Shakespeare. S-e.
Bacon [béTken], sir N i c h o 1 a s, eng.
statsman (1509—79). En bland drottning Elisabets
förtrognaste rådgivare, statssekreterare,
stor-sigillbevarare (sedan 1558) och jämte William
Cecil (lord Burleigh) under många år den
egentlige ledaren av hennes kyrkopolitik.
Han var far till Francis B. (se ovan).
Bacon [bei’kon], sir Reginald Hugh
S p e n c e r, eng. amiral (f. 1859). Utmärkte
sig under världskriget 1914—18 som
befälhavare över den sjöstyrka, »Dover patrol» (se
d. o.), vars förnämsta uppgift var att bevaka
och blockera den av tyskarna besatta
flandriska kusten. B. uppgjorde bl. a. en plan att
landsätta trupper på pirarmen vid Zeebrugge
och förstöra de dit förlagda tyska fartygen
och förråden. Planen, i vidgad form, utfördes
med betydande, dock ej fullständig, framgång
våren 1918 av B:s efterträdare, R. Keyes. B.
har i »The Dover patrol 1915—17» (2 bd, 1919)
ingående skildrat denna sjöstyrkas
uppträdande under världskriget. ö-g.
Bacon [béPkon], Roger, eng.
medeltids-filosof o. naturforskare (omkr. 1214—94),
fran-ciskanmunk, en av upphovsmännen till den
empiriska riktningen inom den eng. filosofien.
B. var samtida till Albertus Magnus och
Tomas från Aquino och hade i Paris hört den
förstnämndes föreläsningar. Flera år verkade
han som lärare i Oxford och stod i gunst hos
påven Klemens IV. Men efter dennes död
anklagades han för kätteri och lär ha
till-bragt sina sista år i klosterfångenskap. Han
opponerade sig mot skolastikens
auktoritets-tro och formalism och hänvisade till
erfarenheten såsom den enda säkra kunskapskällan.
B. ägde stora språkkunskaper och matematisk
lärdom, vilken han särskilt inom optiken
vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
