Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
Bakterier
736
kända av dessa betydelsefulla
jäsningsprocesser är sönderdelningen av socker i alkohol
och kolsyra.
Vid den vanliga beredningen av
alkohol-haltiga drycker åstadkommes jäsningen med
tillhjälp av jästsvampar, men även b. kunna
förorsaka dylika jäsningsprocesser.
Mjölksyre-jäsningen vid mjölkens surnande, bröddegens
jäsning och processerna vid öl- och
vinberedningen förorsakas likaledes av b. eller
jästsvampar. Då mjölk surnar, bildas
mjölksyran av streptokocker (Streptococcus lactis),
ibland dock även av några colibakterierna
närstående arter, t. ex. Bacillus acidi lactici. (Se
f. ö. Mjölksyrejäsning.) I vissa
sydligare länder framställas även speciella
sur-mjölkspreparat (se Kefir, K u m y s, Y o
g-hurt), vid vilka mjölksyrejäsningen
åstadkommes huvudsakligen av långa, stavformiga
mjölksyrebakterier (t. ex. Bacterium
bulgari-cum). Till jäsningsprocesserna i vidsträcktare
bemärkelse brukar man även räkna en hel del
andra omsättningar, såsom t. ex.
etylalkoho-lens oxidation till ättiksyra genom
ättiksyre-bakterierna, urinämnets spjälkning till
ammo-niumkarbonat o. s. v.
Under sin livsprocess förorsaka b. en
mångfald av olika kemiska omsättningar. Deras
allmänna uppgift i naturens hushållning är
att genom sönderdelning återföra de
komplicerat utbyggda organiska ämnena till de
enkla föreningarna ammoniak, kolsyra och
vatten; också existerar det knappast någon
organisk förening, som ej kan sönderdelas av b.
Även mineralämnen angripa de genom sin
andningskolsyra. Vissa b., såsom
Azotobacter-arterna (se Azotobacter) och de anaeroba
smörsyrebakterierna (se S m ö r s y r e
jäsning), binda atmosfärens fria kväve och
upplagra detta i jorden i form av bakterieäggvita,
vars kväve sedermera kommer växterna till
godo. De i symbios med baljväxterna levande
rotknölsbakterierna (Bacterium radicicola, se
Baljväxtbakterier) tillföra dessa
växter kväve ur luften. Salpeterbakterierna
(se d. o.) oxidera den vid förruttnelsen bildade
ammoniaken till salpetersyrlighet och
slutligen till salpeter, i vilken form kvävet
lättast åter upptages av växterna. Även vid
sönderdelningen av de oerhörda massor av
cellulosa och andra kolhydrater, som genom
växterna återbördas till jorden, spela b. en
viktig roll (se Cellulosajäsning).
Genom alla dessa olika slag av omsättningar äro
b. av oerhörd betydelse för jordbruket och
många av dess binäringar. B. utföra även en
mycket viktig del av de omsättningar av
organiska ämnen, som försiggå i vattnet i
floder, sjöar och hav. De äro verksamma vid
födoämnenas sönderdelning i djurens
tarmkanal, vid gödselns »brinning», vid rötning av
lin och hampa (se Rötning), vid
garvnings-processen (se Garvning), vid
framställningen av en hel del födoämnen och
fodermedel. Vissa arter kunna även verka
skad
ligt på kulturväxterna genom att framkalla
sjukdomar hos dessa (se B a k t e r i o s).
Några b. kunna i likhet med de gröna
växterna, trots frånvaron av klorofyll och
oberoende av solljusets energi, av enkla, oorganiska
föreningar uppbygga sin egen cellsubstans.
Sådana b. kallas autotrofa, och till dem höra
t. ex. salpeterbakterierna, som erhålla sin
livsenergi genom oxidationen av ammoniak och
salpetersyrlighet; svavelbakterierna, som kunna
oxidera såväl svavelväte under frigörande av
svavlet och tiosulfat till sulfat som fritt svavel
till svavelsyra; järnbakterierna, som ur
järn-salter avskilja hydroxid (på så sätt har bl. a.
myrmalmen uppkommit), m. fl. Man har
framkastat den hypotesen, att de autotrofa b. skola
ha varit de första organiserade varelser, som
uppträtt på jorden, just på grund av deras
ovannämnda fysiologiska egenskaper. —
Färgämnen (röda, blå, violetta, gula och
fluorescerande) produceras av en del
bakteriearter, t. ex. Bacterium prodigiosum
(under-verksbakterien), som åstadkommer röda,
blod-droppsliknande beläggningar på (särskilt
stär-kelsehaltiga) födoämnen och därför anses förr
ha givit upphov till legenden om »den
blödande hostian» (se färgplansch, fig. 2). Var kan
färgas blått av Bacillus pyocyaneus. Slutligen
finnes det i havsvattnet bakteriearter
(fotobakterier) , som ge upphov till ljusfenomen
(fosforescens) och vilka förorsaka, att död fisk
lyser i mörkret. Bacillus phosphorcus i
sötvatten är även självlysande och orsaken till
»lysande kött». Enligt nyaste undersökningar
utsändes ljuset hos ett flertal självlysande
djur (se d. o.), särskilt lägre havsdjur, av
med dem i symbios levande fotobakterier. —
Alla nu omtalade processer, som förorsakas
av b., förmedlas genom särskilda enzym (se
d. o.), som bildas av bakteriecellen.
För uppkomsten av sjukdomar spelar b:s
giftproduktion en oerhörd roll. I fråga
om av b. producerade gifter skiljer man på
två olika grupper. 1. Kemiskt väl
definierade ämnen, som uppstå vid
sönderdelningen av äggvita och aminosyror.
Härvidlag kan samma gift bildas av olika arters
b. i motsats till de under 2) nämnda, och några
antikroppar mot dem ha icke kunnat påvisas.
I första hand gäller detta de s. k.
likalkalo-iderna eller ptomainerna, gifter av rätt
komplicerad byggnad men som, tvärtemot vad
man föir ansåg, blott spela en underordnad
roll vid uppkomsten av sjukdomar. Hit höra
bl. a. neurin, putrescin, sepsin. Giftiga äro även
de förut nämnda, vid äggvitesönderdelningen
uppträdande indol, svavelväte, merkaptan m.
fl. 2. Av mycket stor betydelse äro däremot
toxinerna, vilka vid en hel del
infektionssjukdomar äro upphovet till de svåraste
sjukdomssymtomen. Toxinerna äro i likhet
med enzymen, vilka de i mångt och mycket
likna, sannolikt avsöndringsprodukter av
bak-terieprotoplasman. De ha icke kunnat
framställas i fritt tillstånd utan endast
tillsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
