Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Banville, Théodore de
- Banyuls-sur-Mer
- Banzai
- Baobab
- Bapaume
- Baptisia tinetoria
- Baptism
- Baptister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
853
Banyuls-sur-Mer—Baptister
854
funambulesques», »lindansarsånger» (1857, 69),
gjorde stor lycka. Synnerligen alsterrik,
lämnade denne metrikens akrobat ingen
diktart oförsökt; även som prosaist, tidningsman
och kritiker visade B. betydande talang. Minst
framgång ägde han som teaterförf., om ock
hans lilla, även i Sverige kända drama
»Grin-goire» gjorde en viss lycka. I sitt metriska
arbete »Petit traité de poésie frangaise» (1871;
ny uppl. 1891) uppträder han som den
par-nassiska skolans teoretiske lagstiftare.
Banyuls-sur-Mer [baniyT-syr-mä’r], stad och
havsbadort i franska dep. Pyrénées-Orientales,
vid Medelhavet; 3,373 inv. (1921). Zoologisk
station för undersökning av havsfaunan.
Ba’nzai, japanskt hurrarop.
Ba’obab, se A p b r ö d strädet.
*
Stadshuset i Bapaume under beskjutning. 1916.
Bapaume [bapå’m], stad i n. Frankrike, dep.
Pas-de-Calais, 22 km s. s. ö. om Arras; 2,112
inv. (1921). — Var 3 jan. 1871 skådeplats för
en häftig strid mellan fransmän och tyskar.
Under världskriget besattes B. i aug. 1914 av
tyskarna och låg sedan under ställningskriget
ej långt bakom deras linje. B. var under
Som-meslaget 1916 ett av de allierade eftersträvat
mål men stannade i tyskarnas händer. Vid
Hindenburgs reträtt våren 1917 kom B. i de
allierades våld (17 mars). Vid den stora tyska
offensiven 1918 togs staden av tyskarna 24
mars men måste slutligt uppgivas 28 aug.
1918 vid de allierades stora anfall. Se
Belgisk-franska fronten.
Baptfsia tinctöria, flerårig baljväxt från
Nordamerika med trefingrade blad. B. ger ett
blått färgämne, s. k. vild indigo, som dock är
betydligt underlägset äkta indigo.
Baptfsm, baptisternas lära; se Baptister.
— Adj.: Bapti’stisk.
BaptFster, »döpare», medlemmar av de
protestantiska kristna samfund, som ogilla späda
barns dop, yrka, att endast sådana böra
döpas, som kunna avlägga trovärdig bekännelse
om sinnesändring och tro på evangelium, och
i allmänhet fasthålla, att ett rättmätigt dop
ej kan försiggå på annat sätt än genom hela
kroppens neddoppning i vatten. I övrigt är
deras läroåskädning enligt den tyska
trosbekännelsen av år 1849, vilken torde vara
dogmatiskt normerande för flertalet
baptister, väsentligen kalvinistisk med mildrad
pre-destinationslära. Kyrkoförfattningen är den
kongregationalistiska, d. v. s. varje
församling bör vara absolut oberoende av både stat
och överordnad kyrkomyndighet.
Församlingarna ha dock sammanslutit sig i mer eller
mindre omfattande associationer.
Försam-lingsämbetena äro tre: äldste, lärare och
diakoner, de två förstnämnda ofta anförtrodda
åt samme person. Sträng kyrkotukt övas.
Historia. Baptismen är en produkt av
mötet mellan engelsk kongregationalism och
holländsk döparerörelse. Den första
baptis-tiska församlingen (i Kampen) synes snart
ha upphört. Men exemplet verkade. 1608
utvandrade en separatistisk engelsk
församling under J. Smyth som ledare till
Amsterdam. Här anslöt sig Smyth till
mennoni-tiska åskådningar i fråga om barndop, ed
och krigstjänst. Men i stället för att låta
mennoniterna verkställa omdopet, omdöpte
han sig själv och andra omkr. 1609 enligt
mönster från Kampen. Från en församling,
som separerat från Smyths i Amsterdam,
utbreddes baptismen sedan omkr. 1611 i
England (generalbaptismen).
Åskådningen var där ej helt kalvinsk utan mera
armi-niansk med förkastande av
predestinationslä-ran. 1641—42 framträdde i England
parti-kularbaptismen, utgången från en av
H. Jacobs bildad independentförsamling och
kännetecknad av dennas stränga kalvinism
med hård predestinationslära, fordran på
neddoppning och avsky för generalbaptisternas
arminianism. Tolererade under O. Cromwell,
blevo baptisterna under stuartarna förföljda.
Genom toleransakten 1689 erhöllo de fri
religionsutövning. På grund av olika
åskådningar söndrade i olika kyrkor och samfund,
enades de under 1800-talets lopp i
Storbritanniens och Irlands Baptist union. De räknade
vid 1922 års början i Storbritannien och
Irland icke mindre än 3,068 församlingar med
402,688 medlemmar. Framstående engelska
baptister ha varit skalden John Milton, John
Bunyan, som i fängelset författade »Kristene
resa», missionsivraren William Garey och
re-ligionstalaren Spurgeon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat May 10 00:01:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfdb/0541.html
