Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barchius, Nils (Nicolaus) - Barck (Bark), släkt - Barck (Bark), Nils (1713—82) - Barck, Nils (1820—87) - Barck (Bark), Samuel - Barck (Bark), Ulrik - Barcklind, Karl Vilhelm - Barclay, Alexander - Barclay, John - Barclay, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
Barck—Barclay, B.
872
konventikelplakatet och den dippelska oron
— intog B. en skarpt avvisande hållning och
blev genom sin ställning en av ortodoxiens
ledare. Till de längst gående ivrarna hörde
han dock ej. Vid 1726—27 års riksdag
uppträdde B. mot en ifrågasatt mildring av
konventikelplakatet. Han ledde sedermera
Stockholms konsistoriums åtgärder mot den för
dippelianism misstänkte Erik Tolstadius (se
d. o.) och författade konsistoriets 13 dec. 1728
till K. m:t ingivna betänkande, vari
Tolstadius’ suspension påyrkades. Jfr biogr. av G.
Walli i Sv. biogr. lexikon, II (1920). Y. B.
Barck (äldre namnform Bark), svensk
adlig, sedermera friherrlig och grevlig släkt,
härstammande från kyrkoherden i Söderbärke
Laurentius Petri Ferneboensis (d. 1673), vars
barn efter hemsocknen togo namnet B a
r-c h i u s. Hans sonson Samuel B. (se nedan)
adlades 1705, blev friherre 1719 och greve
1731. Från hans son envoyén Nils B. (se
nedan) härstammar den nu levande
släktgrenen. Samuel B. erhöll 1707 på arrende
lägenheten Bergshamra under Ulriksdal och
lyckades 1711 få arrendet förklarat ärftligt. Staten
inlöste 1917 besittningsrätten för 500,000 kr.,
vilken summa förvaltas som
fideikommisskapital.
Barck (skrev sig Bark), Nils, greve,
diplomat (1713—82), son till Samuel B. Var
envoyé i Petersburg 1743—47 och i Wien 1747
—81. Från Petersburg måste han förflyttas,
enär han ej lyckades hos kejsarinnan
Elisabet erhålla audiens för att framföra klagomål
över ryske ministerns i Stockholm, von Korffs,
stämplingar mot svenska regeringen. B. var
en duglig diplomat, och hans depescher från
Wien ha betydande historiskt värde. Hans son
greve Nils Anton Augustin Bark
(1760—1822) var 1793—1800 statssekreterare
i utrikesexpeditionen och 1800—10 president i
wismarska tribunalet (1803 från Wismar
flyttat till Pommern).
Barck, Nils, greve, äventyrare (1820—87).
Urspr. underlöjtnant vid Skånska dragonreg.,
förde han under 1840-talet i Paris och
London ett ganska uppmärksammat vivör- och
äventyrarliv och knöt förbindelser genom
Louis Napoléons (sedermera Napoleon III)
älskarinna miss Howard och med konung
Ludvigs av Bayern forna älskarinna Lola Montez.
Bland hans många ekonomiska projekt var
även en plan att medelst ett eng. konsortium
bygga en järnväg från Gällivare till havet
och förvärva Gällivare malmberg. Ganska
uppmärksammad var han som mellanhand i den
politiska, i Stockholm av Knut Bonde ledda
kulissintrig 1855, som åsyftade en allians
mellan Frankrike och Sverige och svenskt
deltagande i Krimkriget. —Litt.: Hallendorff,
»Oscar I, Napoleon och Nikolaus» (1918). Ths.
Barck (skrev sig Bark), Samuel, riksråd
(1662—1743), farbror till Nils Barchius (se
d. o. och släktöversikten här ovan). Ingick
efter studier i Uppsala och en längre tids
ut
ländska resor i kansliet 1695, där han
småningom avancerade till statssekreterare (1714).
1704 hade han blivit hovråd hos änkedrottning
Hedvig Eleonora, anlitades från 1705 även i
prinsessan Ulrika Eleonoras tjänst och var en
av dennas närmaste och mest betydande
rådgivare såväl under de av partiintriger
uppfyllda åren före Karl XII:s död som sedan
under hennes regenttid. 1719 blev han
friherre, 1727 riksråd och 1731 greve. I rådet
tillhörde han Arvid Horns trogna anhängare
och avlägsnades därför 1739 jämte flera av
sina medbröder ur rådet. Den intressanta
tids-och personbelysande brevväxlingen mellan B.
och Olof Hermelin från 1702 till 1709 är
utgiven i 3 bd 1913—15.
Barck (skrev sig Bark), Ulrik, greve,
riksråd (1718—72), son till Samuel B. Var
först militär och blev 1762 överste i armén,
tillhörde hattpartiet, utsågs 1769 till riksråd
men entledigades maj 1772 på grund av
mösspartiets ovilja mot hans delaktighet i beslutet
att utestänga ofrälse sökande från förslaget
till vicepresidentsysslan i Åbo hovrätt. Efter
statsvälvningen i aug. s. å. inkallades B. ånyo
i rådet men avled redan i dec. s. å.
Barcklind, Karl Vilhelm, skådespelare
och regissör (f. 1873 Ve). Efter anställning på
Vicanders korkfabrikes kontor 1889—94
debuterade B. 1896 på Södra teatern och
engagerades 1898 av Ranft, hos vilken han med
ett par korta avbrott (1900—01 i Helsingfors,
eget sällskap 1911—12) kvarstannade till
1922. Sina förnämsta framgångar vann han
på Oskarsteatern som elegant förste
operettälskare, bl. a. i »Vackra ladyn» (lord
Brum-mel), »Glada änkan» (Danilo), »Greven av
Luxemburg» (René). B. har varit verksam
även som regissör vid Oskarsteatern och vid
filmen. G. K-g.
Barclay [bä’kli], Alexander, eng. skald
(omkr. 1475—1552), präst. Hans ryktbaraste
verk är den 1509 utgivna satiren »The shyp
of folys of the worlde», en bearbetning av
Sebastian Brants »Das Narren Schyff» (1494)
med tillämpning på dåtida eng. förhållanden.
Barclay [bä’kli], John, skotsk satirisk
förf. (1582—1621). Hans på latin skrivna
alle-gorisk-politiska roman »Argenis» (1621), som
med starkt monarkistisk anläggning och i
allegorisk form skildrar franska hovet, vann en
utomordentlig popularitet och översattes till
de flesta europeiska språk (en sv. övers. 1670
av H. Appelboom, otryckt; senare två andra,
1740—41).
Barclay [bä’kli], Robert, eng. kväkare
(1648—90). Vann icke blott bland sina
tros-bröder stort anseende utan kunde även
utöva inflytande vid Jakob II :s hov mot
angli-kanernas och presbyterianernas
ofördragsamhet. Hans teologiska huvudverk, »Theologiæ
veræ christianæ apologia» (1676),utgör en lärd
apologetisk bevisföring för sektens förnämsta
trossatser. Den har bland kväkarna anseende
nästan som symbolisk bok, liksom även hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
