Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bariumföreningar - Bariumhydroxid - Bark (båt) - Bark (träd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Bariumhydroxid—Bark
882.
användes inom analytiska kemien bl. a. som
reagens för kolsyra och karbonater samt inom
sockertekniken.
Bariumkarbonat, Ba CO3, användes
som tillsats vid tillverkning av vissa
terra-kotta-, glas- och stengodsvaror. Råttgift.
Bariumklorat, Ba (Cl O3)2 , H2O,
fram-ställes genom elektrolys av en varm
klorba-riumlösning vid närvaro av bariumkarbonat.
Det användes för framställning av klorsyra
och till fyrverkeriändamål samt i sprängämnen.
Bariumklorid, BaCla, 2H2O,
klorba-rium, kan erhållas genom lösande av
karbo-natet i saltsyra.
B a r i u m k r o m a t, Ba Cr O4, barytgult,
erhålles genom att fälla en
klorbariumlös-ning med kaliumkromat, K2Cr O4. Mycket
beständigt färgstoft; förekommer i flera
nyanser.
Bariumnitrat, Ba (NO3)2, erhålles
genom omsättning mellan bariumklorid och
nat-riumnitrat; det bildar färglösa, vattenfria
kristaller, vilka äro något hygroskopiska. Det
användes inom fyrverkeritekniken, exempelvis
till grön bengalisk eld, och som beståndsdel
i en del sprängämnen.
B a r i u m o x i d, Ba O, baryt, framställes
genom glödgning av bariumkarbonat i
vattenfri atmosfär, ty eljest bildas även hydrat.
Förenar sig med stor begärlighet med vatten
och är därför ett mycket kraftigt torkmedel.
Bariumplatinacyanur, BaPt(CN)4,
4 H2O, gulgröna kristaller. Användes på grund
av sin egenskap att fluorescera vid inverkan av
röntgenstrålar och radioaktiv bestrålning för
framställning av
fluorescerande skärmar.
Bariumsulfat,
Ba SO4, förekommer
som mineralet
tung-spat. I vatten är
bariumsulfat
synnerligen olösligt. På
grund härav
bestämmas inom analytisk
kemi svavel,
svavelsyra m. fl.
svavelföreningar genom att
överföras till
bariumsulfat. På grund av
sin stora
beständighet användes det
alltmera som vitt
färgstoft under
beteckningen permanen
t-v i t t eller b 1 a n c
fixe; därmed
bestry-kas kartong,
visit-kortspapper o. s. v. för
att efter glättning
medelst varma valsar få
sin vita färg.
Bariumsulfid,
Ba S, svavelbarium, fås
genom reduktion av
tungspat med kol. Lyser i vattenfritt
tillstånd i mörker (t. ex. på självlysande
tänd-sticksställ).
Bariumsuperoxid, Ba O2, erhålles t.
ex. genom upphettning av bariumnitrat i torr,
kolsyrefri luft. I utspädda syror löser den
sig under bildning av vätesu per oxid, H2Ü2.
Användes till vätesuperoxidtillverkning, som
blekmedel och på grund av sin oxidationsverkan i
tändsatser, exempelvis för termit (se d. o.), och,
blandad med röd fosfor, svavel el.
svavelanti-mon, i satsknoppen på tändstickor. E-t N-n.
Bariumhydroxid och andra
sammansättningar med barium, se
Bariumför-e n i n g a r.
Bark. 1. En segelbåt med två master, vilka
vardera föra ett segel, som till formen är en
sammansättning av loggert- och latinsegel.
Det fästes (litsas) upptill vid ett s. k. spri
eller rå. Det aktre seglet, som är störst,
kallas storsegel och föres om styrbord; det
främre kallas fock och föres om babord. — 2.
Lastpråm av smidig form, oftast däckad eller
överbyggd. Sådana begagnas mest vid fartygs
lossning och lastning. — 3. Förkortad
benämning på barkskepp (se d. o.).
Bark (lat. co’rtex) betecknar i allmänhet
det yttre omhöljet kring trädens stammar och
grenar. I bark i denna vidsträckta betydelse
ingå flera till anlaget olika vävnader.
Ett ungt årsskott av ett dikotyledont träd
är ytterst beklätt av ett lager vanligen tjock
-väggiga celler, överhuden (epidermis). I
mitten ligger centralcylindern, som
är bildad av ledningssträngarna (kärlknippe-
Bark (kork) hos asiatiska korkträdet, Phellodendron.
Bark (näver) hos björk,
Betula Pr a 11 ii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
